Något har hänt med svenskarnas inställning till biståndet. Bara 8,4 % av svenskarna vill öka biståndet medan 37,5 % vill att biståndet ska minskas eller tas bort helt. Detta kan man se i Kantar Sifos rykande färska opinionsmätning på uppdrag av biståndsmyndigheten Sida. Biståndsviljan har gått ner kraftigt i år, både när det gäller inställningen till biståndsanslagets storlek och när det gäller vilken vikt man lägger vid svenska biståndsinsatser.
Vad kan detta bero på? Kanske finns idag en ökad medvetenhet om biståndets negativa effekter exempelvis i de palestinska områdena som får mycket bistånd. Förra året lovade Sveriges regering med dåvarande utrikesminister Margot Wallström i spetsen bort 250 miljoner US dollar till UNRWA, FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar. Sverige lovade därmed mer pengar vid givarkonferensen förra året än vad hela EU lovade vid samma tidpunkt.
I somras avslöjades en stor korruptionsskandal inom organisationen som rör nepotism. En läckt intern utredning om försummelse inom UNRWA, anklagar byrån för allvarliga etiska övergrepp inom organisationen. Men det som inte nått ut tillräckligt i media är hur de skolböcker som används i UNRWA:s skolundervisning för hundratusentals barn i palestinska områden ser ut. I undervisningen lyfts våldsbejakande jihad fram som ett föredöme för de palestinska barnen och barnen tvingas memorera redan från tredje klass att de ska ”förinta återstoderna av främlingarna” vilket syftar på de israeliska judarna.
Undersökningsinstitutet IMPACT-SE som granskar skolböcker utifrån FN-organet UNESCO:s standarder för fred och tolerans i skolutbildning har funnit inte mindre än 2795 referenser till våld i den Palestinska myndighetens senaste skolböcker som används i UNRWA-skolor och i friskolor som Svenska kyrkan och andra svenska kristna samfund ger bistånd till. Palestinska skolböcker har över tid blivit mer extrema och våldsbejakande.
I Norge som också ger stort bistånd till palestinsk skolverksamhet har nu norska riksdagspolitiker ordentligt surnat till efter vetskapen om att deras skattemiljarder år efter år lagts på en destruktiv utbildning som främjar våld och konflikt istället för fred och seriöst palestinskt statsbyggande.
Den 5 december gick de norska borgerliga regeringspartierna tillsammans med Senterpartiet ut i ett uttalande där de bad den norska regeringen att minska eller hålla tillbaka ekonomiskt stöd till palestinska myndigheten om den inte åstadkommer tillfredställande förbättringar av skolboksmaterialet inom rimlig tid.
I en debatt om de palestinska skolböckerna den 12 december i norska Stortinget sade Audun Lysbakken från Sosialistisk Venstre (Vänsterpartiets norska systerparti), att partiet ställer sig bakom en riktigt hård kritik av innehållet i palestinskt utbildningsmaterial som främjar både antisemitiska föreställningar och hat. Den norska politikern som tidigare varit barnminister underströk i debatten att partiets krav på att detta måste ändras är mycket tydligt. Från högersidan i Norge säger nu Fremskrittspartiet att Norge inte längre kan sitta tysta och se på när norska pengar bidrar till ett utbildningssystem som uppmanar barn till våld och främjar rasism och antisemitism. Norska politiker tycks alltså stå enade över blockgränserna i synen att den palestinska utbildningen är problem, ett våldsbejakande problem som det norska folket inte vill stödja.
Men hur ser det då ut i Sverige som alltid ska vara bäst i klassen? Är Sverige bäst i klassen när det gäller att ta avstånd från palestinsk extremism? Nej, dessvärre inte. I riksdagens biståndspolitiska debatt i förra veckan lyfte endast Lars Adaktusson (KD) problemet med det enorma biståndet till palestinska områden. Han sa att uppvigling till våld, spridning av antisemitism och hat blir allt vanligare i medier och skolundervisning och att Sverige via EU måste ställa krav på den palestinska ledningen. Adaktusson menade att om den palestinska regimens allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter inte upphör och dess löneutbetalningar till terrordömda inte stoppas måste Sverige göra som en rad andra länder och frysa biståndet till palestinska områden.
Men under riksdagsdebatten hördes inte ett knyst varken om de löner som palestinska myndigheten ger till terrordömda palestinska araber i israeliska fängelser eller om UNRWA från andra partier än Kristdemokraterna, inte ens från Sverigedemokraterna som traditionellt sett uttalat sig negativt om biståndet till både UNRWA och palestinska myndigheten. Visserligen har Sverigedemokraterna tidigare i år debatterat frågan i riksdagen och partiet har lagt motioner i riksdagen om saken. Men i den stora riksdagsdebatten om biståndet valde de att prioritera andra områden och kalla sig för ett ”biståndsvänligt parti”.
Min bild är att svenska skattebetalare inte alls är sugna på att finansiera den palestinska extremism som det svenska biståndet genererar och legitimerar. Ändå var det som sagt var bara Kristdemokraterna som gjorde ett försök att ta upp detta bistånd. Var är de andra i riksdagen som vill stoppa biståndet till jihadundervisning, judehat och extremism i palestinska skolor? Var är de?
Jag skäms faktiskt över Sveriges riksdag som visat en enorm nonchalans inför faktumet att Sverige ger bistånd till våldsbejakande skolverksamhet i Mellanöstern. Det här håller inte längre.
Svenska politiker, ta nu tag i det här med biståndet till UNRWA och palestinska områden. Det håller inte längre att ge hundratals miljoner kronor om året av skattebetalarnas pengar och visa upp sådant ointresse för det extremistiska som svenska biståndspengar normaliserar, legitimerar och planterar hos palestinska skolbarn som därmed tillsammans med israeliska barn blir det svenska biståndets verkliga offer. Stoppas inte utvecklingsbiståndet som göder extremism så kommer opinionen i allt högre grad fortsätta att vända sig mot biståndet.
TOBIAS POLITISKA RESEARCH 