Våldsbejakande julbudskapen i skolan som Svenska kyrkan samlar in pengar till

En teckning på Den Gode Herdens Svenska skola

Kollekten fortsätter från Svenska kyrkan till palestinsk skola med våldsbejakande och antisemitiska skolböcker. Förnekelsen om innehållet i skolans läromedel fortsätter också i den kristna föreningen knuten till Svenska kyrkan som hanterar biståndet. Och nu avslöjas nya blodiga våldsbejakande inslag i skolans aktiviteter.

I Betlehem på Västbanken stödjer svenska Jerusalemföreningen skolverksamhet i den Gode Herdens Svenska Skola. Sedan tidigare har jag kritiserat skolan och föreningen för de´våldsbejakande och antisemitiska läromedel som används i skolan liksom i de UNRWA-skolor i området som finansieras av svenska staten. Svenska Jerusalemföreningen beskrivs av Svenska kyrkan som en ideell och självständig organisation som verkar inom Svenska kyrkan. I styrelsen sitter även en representant för kyrkan. Svenska kyrkan samlar in kollekt och kyrkoavgifter till skolan.

Hela tiden sedan kritiken mot skolböckerna började lyftas av mig och Vänskapsförbundet Sverige-Israel så har Svenska Jerusalemföreningen förnekat eller bagatelliserat de palestinska skolböckernas våldsbejakande retorik. Det hela började i våras genom att föreningen påstod sig ha utfört en granskning av skolböckerna. Men böckerna som de då granskade gavs ut mellan åren 2002 till 2006 och används inte i dagens skola. Och på den tiden då dessa böcker användes så fördes inte våldsbejakande budskap ut på samma sätt i ämnet arabiska språket. Granskningen var helt enkelt irrelevant. Föreningens granskningen basunerade ut att ”man aldrig finner något hat eller uppmaningar till våld” i skolböckerna (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118– juni 2019 – nummer 2). 

I årets marsnummer av Svenska Jerusalemföreningens tidskrift kan vi också läsa en artikel om att ”rabbiner och palestinier granskar läroböcker”(Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118 – mars 2019 – nummer 1). I artikeln hänvisas det till ”Victims of Our Own Narratives” en rapport om israeliska och palestinska skolböcker som släpptes 2013 på initiativ från Council of Religious Institutions of the Holy Land (CRIHL). Jag har läst rapporten och tycker att det finns mycket att kritisera i den. Till att börja med finns för få bilder från källorna så att man kan gå tillbaka och jämföra med översättningarna av skolböckerna. För det andra finns ingen lista över alla böcker som översättarna analyserat. Men framförallt överdrivs systematiskt brister i israeliska läroböcker medan de samma slätas över och bortförklaras i de palestinska. Med stöd av rapporten hävdar Svenska Jerusalemföreningen att ”förnedrande beskrivningar av ”den andre” som finns i läroböcker i andra delar av världen saknas här. Vi kan därmed konstatera att det som vi ibland hör om att palestinska skolböcker är fulla av judehat, bestämt kan dementeras” (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118 – mars 2019 – nummer 1). Värt att veta är dock att Israels chefsrabbinat som ingår i CRIHL inte stödde rapporten och USA liksom Israel tog avstånd från den och kritiserade dess slutsatser. Den som vill kan fördjupa sig ytterligare i kritiken mot rapporten genom att läsa journalisten Adi Schwartzs artikel The Palestinian Textbook Fiasco i det amerikanska onlinemagasinet The Tower.

I årets sista nummer av föreningens tidskrift (Svenska Jerusalemföreningens tidskrift årgång 118– 2019 – nummer 4) görs ytterligare en granskning och analys av de palestinska skolböckerna, nu av de böcker som släpptes i år. Det är dock bara höstterminens skolböcker som gås igenom då vårterminens ännu inte finns på skolan, enligt Jerusalemföreningen.

Den Svenska Jerusalemföreningens konstaterar nu att man inte finner ”nidbilder av judar eller förnedrande skildringar av judar” inte heller finner föreningen att någon glorifiering eller uppmaning till terrorism finns skolböckerna. Hade man däremot gått in i islamundervisningens skolböcker hade man dock kunnat finna antisemitiska föreställningar om judar som ”islams finder” till exempel.

Samtidigt som föreningen konstaterar att inge glorifiering förekommer i böckerna medger föreningen att det finns ”ett litet antal fosterländska dikter med en retorik om kamp och strid”. Och detta anses alltså inte vara uppmaning till terrorism? Märkligt.

Svenska Jerusalemföreningens konstateranden och inställning till våldsbejakande texter är intressant då det i årskurs fems skolbok i arabiska språket på sidan 20 går att läsa ”Att ge sitt liv i strid, och offrandet, och kampen [i strid], och jihad, och kämpandet är det mest betydelsefulla i livet.”

På sidan 64 i Vårt vackra språk i volym 2 som användes i palestinska skolor nu tidigare i våras tvingas tredjeklassare sjunga och memorera: ”Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att vattna de generösas land. Och ska avlägsna inkräktaren från mitt land. Och ska utrota återstoderna av utlänningarna/främlingarna.”. I lärarmanualen till samma bok står det om dikten att eleverna genom den ska lära sig känna igen idéen om ”uppskattandet av offer” och ”avlägsnandet av inkräktaren”.

Det intressanta är att Svenska Jerusalemföreningens analys nämner en text om ”hjältar” i den panarabiska, islamiska och palestinska historien på sidan 14-15 i arabiska språket för årskurs 5. Flera av ”hjältarna” beskriver föreningen som ”krigsherrar från islams första tid”. Nu ger Jerusalemföreningen intryck av att bli misstänksam men dess artikelförfattare frågar sig slutligen: ”Är detta terrorism? För mig är det historia, ungefär som man under min egen skoltid läste om hjältekungarna Gustav II Adolf och Karl XII.

Bland de personer i texten som beskrivs som hjältar återfinns förutom den tidigare palestinske ledaren Yassir Arafat även en kvinnlig jihadkrigare och den kvinnliga Fatah-terroristen Dalal Al-Mughrabi som mördade över ett dussin barn, totalt 38 personer och skadade över 70 personer när hon 1978 sköt mot civila passagerare och sprängde sig själv på en buss som hon just kapat. Svenska Jerusalemföreningens artikel om skolböckerna nämner dock inte alls att terroristen och barnamörderskan Al-Mughrabi hyllas som en hjälte i texten.

Föreningen konstaterar också att judar inte nämns i de böcker i arabiska språket som de granskat. Någon reflektion över att inte judar nämns som människor i skolböckerna innehåller inte Svenska Jerusalemföreningens analys av böckerna.

Detta osynliggörande av ”den andre” finns inte alls på motsvarande sätt i israeliska skolböcker av de muslimska och kristna minoriteterna.

Nu kunde kritiken stoppat vid dessa palestinska skolböcker och Svenska Jerusalemföreningens relativiserande analys av skolböckerna men så blev inte fallet.

Igår publicerade nämligen Den Gode Herdens Svenska Skola våldsbejakande teckningar på sin Facebooksida och kommenterade bilderna på följande vis:

”Eleverna på skolan deltog i de underbara konstnärliga ritaktiviteterna i Al-Ihsanföreningen, i staden Beit Jala, under titeln ”Min stad, en symbol för ståndaktighet” där många skolor deltog…”.

våldsbejakande teckning som Den Gode Herdens Svenska Skola vill uppmärksamma positivt att elev på skolan ritat.

Blodiga händer….en taggtråd. Återkommande våldsbejakande tema i palestinsk konst på skolor.

Föreningen som avses är kristna The Arab Orthodox Benevolent Society. I flera filmklipp upplagda på föreningens Facebooksida kan man se föreningens dansaktivitet till den våldsbejakande och medryckande låten Dammi Falistini (”Mitt blod är palestinskt”). En del av låtens text går så här: ”Åh moder bekymra dig ej, ditt hemland är ett befäst slott som jag offrar min själ fö, och mitt blod och mina ådror”.

Och den Gode Herdens Svenska Skolas rektor finns även med i filmklipp och bilder på the Arab Orthodox Benevolent Societys Facebooksida.

De ritade teckningar som barnen målat hos den kristna lokala föreningen och som den Gode Herdens Svenska Skola stolt visar upp på Facebook innehåller bilder som demoniserar den judiska staten som angripare av jultomten. En maskerad palestinsk figur står med något som ser ut som en slangbella på samma teckning. En annan teckning som en elev ritat föreställer blodiga händer som håller i taggtrådsstängsel. Bilder av blodiga händer eller blod och stängsel och taggtråd är ett återkommande konstnärligt tema i skolkonst på palestinska skolor som jag tidigare studerat och bilderna sänder budskapet att de palestinska barnen, offrande sitt eget blod, ska ”återvända” till de hem i dagens Israel som barnens far-och morföräldrar en gång i tiden övergav eller flydde från.

Teckningarna på skolan var pricken över i:et som ger mig skäl att hävda att Svenska kyrkans stöd till Den Gode Herdens Svenska Skola är fullständigt destruktivt och korrupt. Svenska Jerusalemföreningens beskrivning av sin så kallat kristna skola (med en minoritet kristna elever) har också bevisats vara till stora delar skönmålning.

Föreningen har inte visat på något sätt att man är beredd att göra vad som krävs för att påverka innehållet i skolböckerna så att eleverna inte utsätts för våldsbejakande extremism för svenska kollektpengar och kyrkoavgifter (kyrkoskatt). Istället bortförklaras och relativiseras det våldsbejakande innehållet. Detta är skamligt och ovärdigt en kristen förening och Svenska kyrkan.

Läs mer om tidigare granskning:

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2019/08/22/kollekten-fortsatter-till-en-skola-for-fred-med-skolbocker-for-krig/

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2018/12/30/de-kristna-foreningarna-som-driver-in-miljoner-till-jihadundervisning/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.