Vill Vänsterpartiet ha segregerade asylboenden?

Vänsterpartiet lämnade i förra veckan in en motion om HBTQ-frågor i asylprocessen. En av punkterna rör vad Vänsterpartiet kallar ”särskilda boenden för HBTQ-personer.”

Vänsterpartisterna skriver i sin motion att det finns ett behov av att inrätta särskilda boenden för asylsökande HBTQ-personer. ”Det är inte ovanligt att konflikter som pågår i hemlandet kan följa med till Sverige och in i boendesituationen här. Homo- och transfobi är ett exempel på sådant som också kan förekomma i boendet.” Därför tycker Vänsterpartiet att Migrationsverket ska kunna erbjuda särskilda boenden för hbtq-flyktingar.

Det handlar alltså inte om att alla ska kunna känna sig välkomna på alla asylboenden eller att alla ska följa svensk lagstiftning där hets och hot mot folkgrupp är förbjudet. Nej istället tycks det som om homofobi ska få tas med in i Sverige och  redan tidigt praktiseras på asylboenden. Det innebär inte att bekämpa och förebygga homofobi utan att acceptera den. Dessutom tycks det som om Vänsterpartiet helt enkelt accepterat att konflikter förs med in på asylboenden. Annars hade partiet väl föreslagit att göra något för att hantera konflikterna.

Men det är sant att homo- och transsexuella asylsökanden har haft problem på svenska asylboenden. Och de är inte ensamma. Även kristna flyktingar i Tyskland och i småländska Kalmar har känt sig trakasserade och hotade på asylboenden. Ska de också ha egna asylboenden? Och ska vi ha ett samhälle där folk lever segregerat? Jag trodde det var ett sådant samhälle Vänsterpartiet var mot och inte såg som ett val för nya invånare i Sverige. Homofoba attityder, hat och hot mot HBTQ-personer, kristna och andra utsatta grupper ska bekämpas istället för att gömmas undan. En sådant förslag som Vänsterpartiet väcker leder till att hat och hot kan växa i tystnad och segregation.

Svenskarna beredda att fly polariserat och segregerat Sverige

Om segregationen i Sverige ökar är en stor majoritet av svenskarna beredda att lämna landet visar en undersökning jag låtit göra på sociala medier. Mer än 79% har svarat att de är beredda att fly om politikerna fortsätter sin galna, helt värdegrundslösa och frånvarande integration- och bostadsspolitik.

Man kan fråga sig vem vill bo i ett land där illegala bosättare en dag kan flytta in på din tomt och du kan inte avhysa dem om de inte går att identifiera. Man kan fråga sig vem vill bo i ett land där regeringen gör om fängelser och militära anläggningar till asylboenden för hundratusentals flyktingar medan minst 353 000 unga svenska medborgare saknar egen bostad enligt hyresgästföreningen. 34 ooo personer i Sverige beräknas vara helt hemlösa. Vi har politiker som inte tänkt ge sina egna medborgare tak över huvud före de ger asylsökande bostäder.

Och även migranter som beviljats asyl saknar egen bostad. Tiotusentals asylsökanden som fått uppehållstillstånd är kvar sedan länge på överfulla flyktingförläggningar långt ut i skogen, långt från Bryssel, Stockholm och våra politikers segregerade bostadsområden. Det är en situation där segregationen och motsättningarna kommer att öka mellan olika grupper.

Jag vill gärna kämpa för ett gott Sverige, där vi ska ha tillbaka tryggheten och välfärden och där vi värdesätter det gemensamma, en demokratisk värdegrund och där vi  motar de antidemokratiska krafterna i dörren. Men för var dag som går blir det allt svårare att uppnå det trygga välfärdssverige igen. När inte välfärdssverige längre håller ihop oss rasar samhället samman i kaos, anarki och våld. Kanske inte så märkligt då att nästan 8 av 10 svenskar är redo att fly det kaos svenska politiker i Stockholm och Bryssel håller på att skapa. Men än så länge är det bättre att ställa krav på politikerna än att fly.

 

 

Attitydundersökningar behövs göras bland migranter

Sverige tar numera in minst tusen nya migranter per dag från Mellanöstern och Nordafrika (MENA) som sedan slussas runt i Sverige till överfulla asylboenden.  Till nästa år beräknar den svenska regeringen att vi ska ha tagit emot mer än 100 000 människor från bara krigets (eller krigens) Syrien.

Sverige får nya invånare som en dag kan bli nya medborgare, var och en med unika erfarenheter och värderingar. Sverige är också ett land med tydliga och unika värderingar som innebär människors lika värde, demokrati, kvinnors rättigheter, HBTQ-rättigheter och antirasism. Allt detta är gemensamma värderingar som delas av de flesta medborgarna i Sverige. Dessa värderingar har blivit byggstenar i den svenska välfärdsstaten. Så länge vi delar dessa värderingar kan vi behålla vår välfärd. Attitydundersökningar görs då och då som visar hur svenskar ställer sig till flyktingmottagning och sociala frågor. Men de nya migranternas attityder har ingen i Sverige mig veterligen undersökt.

Många migranter kommer som sagt var från MENA, en region som präglas av rakt motsatta värderingar till de svenska. Till exempel tyckte 80% i av befolkningen i Libanon och 97 % av befolkningen i Jordanien att samhället inte skall acceptera homosexualitet i Pew Research Centers globala undersökning  från 2013 om attityder till homosexuella. I Sverige firas pridefestival i snart varje liten småstad. Det är kontraster.

Men det finns fler kontraster till det svenska samhället. Enligt Anti-Defamation League (ADL) hyser blott 4% av svenskarna antisemitiska attityder. I samma undersökning från 2014 visar det sig dock att 72% av befolkningen i MENA hyser sådana attityder.När det gäller jämställdhet ser det också mörkt ut i MENA. Även om mer än 8 av 10 i MENA enligt en gallupundersökning anser att  pojkar och flickor ska ha samma rätt till utbildning så tycks attityder till kvinnor som yrkesarbetar inte vara lika positiv. Värst ser det ut att vara i Syrien där endast 64% av männen och 58% av kvinnorna svarade att en kvinna ska kunna ta vilket jobb som helst utanför hemmet. I samma undersökningen säger 49% av männen i Syrien att sharia antingen ska vara den enda grunden till lagstiftningen eller vara en del av lagstiftningen.

ISIS har positiv inverkan säger en av fem tillfrågade i Syrien enligt en undersökning som Washington Post publicerat nyligen. I ASDA’A Burson-Marsteller Arab Youth Survey 2012 som tagit tempen på länder runt om i MENA svarar endast 9% av de tillfrågade att den största utmaningen för Mellanöstern är islamisternas framfart. Istället anser de flesta tillfrågade att största utmaningen är höjda levnadskostnader. Den allra viktigaste frågan för MENA:s befolkning (82%) som just nu flyr hit är enligt samma undersökning att få en rättvis lön.

Men hur det egentligen ligger till med attityder hos våra migranter som till största del kommer från MENA har alltså varken media eller regering och riksdag varit intresserade av. Politikerna bör nog emellertid ta och lyssna på migranterna från MENA. Om det stämmer att en majoritet av MENA:s befolkning vill ha rättvisa löner så kommer knappast förslag om att ”minska trösklarna så att människor kommer in på arbetsmarknaden”  genom sänkt ingångslön för unga göra migranter nöjda. Inte heller kommer ”fler enkla jobb” som varit ett mantra från både regering och allianspartier att glädja migranter från MENA, då just sådana jobb sällan innebär en bra lön man kan leva ett gott liv på.

Sverige står inför gigantiska utmaningar framöver. Hur ska man lyckas integrera nya medborgare in i vår värdegrund. Och hur ska man hitta försörjning för nya invånare? Och vad händer om dessa nya medborgare inte vill integreras och i likhet med övriga svenskar inte heller vill ta politikernas ”enkla jobb” och försämringar i välfärden?

 

Vill alla integreras?

För några år sedan träffade jag en asylsökande syrier som jobbade i en affär som drevs av andra syrier. I affären arbetade han svart i 13 timmar om dygnet. Affärens lagerlokal var hans bostad. Alternativet skulle vara migrationsverkets  osäkra asylboenden. När han berättade om denna situation kände jag mig manad att hjälpa till och öppnade upp mitt hem. Jag såg det som en utmärkt möjlighet att integrera en flykting in i det svenska samhället att öppna upp mitt hem. Han lärde sig svenska, fick se svensk film och TV, lära sig om svensk politik, mentalitet och normer. På egen hand lärde han sig den svenska nationalsången och för första gången i mitt liv firade jag nationaldagen tillsammans med denna flykting som flytt eftersom han förföljts för sina åsikters skull. Han var journalist i Syrien och hade skrivit på sin blogg att araber har det bättre i Israel än i Syrien, något som retade upp den syriska regimen som fängslade och torterade honom.

Idag har den syrier jag hjälpte jobb och talar mycket bra svenska. Integrationen gick snabbt. Han gjorde aktivt val att integreras. Jag hjälpte till. Men Röda korset gillar inte vad jag gjort. Röda Korsets personal på plats utanför Malmö  Centralstation är mot att privatpersoner engagerar sig  och erbjuder asylsökande plats i sina hem. En representant för Röda Korset uttalar sig på följande vis om att erbjuda asylsökande bostad:

”Då ringer alla varningsklockor hos mig. Barn ska inte bo hos främmande människor. De är i en mycket utsatt situation och ska placeras i lämpliga boenden.”

Borde inte Röda Korset om de månar ”barns väl”  se till att dessa barn inte behöver färdas genom hela Europa för att söka asyl? Röda Korset får det att framstå som om det bara är barn som anlänt till Sverige och söker asyl. Men inte är det många barn jag sett vid Stockholms  centralstation där asylsökarna samlats.  Jag kunde inte se ett enda barn när jag besökte platsen igår. Och knappt några kvinnor. Var är Röda Korsets barn med giltiga ID-handlingar? Det är mycket tråkigt när Röda Korset gör sådana här uttalanden. Det kan bidra till segregation mellan asylsökande och resten av samhället. Det är en attityd som bekymrar mig. En asylsökande behöver snabbt komma i kontakt med svenskar för att lära sig språket och lära känna  kulturen och den värdegrund som gäller här och som kanske helt skiljer sig från den man har med sig i bagaget.

Det är också oroande att se hur våra politiker resonerar kring flyktingkatastrofen i Syrien. Det är hemskt att se Europaparlamentariker som Anna Hedh (S) och Cecilia Wikström (FP) vara påstridiga med att vi ska fortsätta ta in migranter i samma antal som idag. De vägrar ta sitt förnuft till fånga och inse att vi inte kan integrera alla de som lämnat Syrien för att komma till bättre förhållanden i Europa.

Våra politiker förstår kanske inte vad integration innebär. Och kanske många av migranterna från MENA inte ens vill integreras i Europa. Integration handlar ju om att göra just det min syriske vän visade prov på, att vilja bli en del av Sverige, att intressera sig för landets kultur och värdegrund.  Men är det verkligen det merparten av migranter från MENA visat att de vill just nu? Att de fortsätter sin väg upp genom Europa (utan att stanna för att integreras i första säkra land) tyder inte på det.

Migranterna vill inte stanna i södra Europa även om de får mer ersättning per dag i Italien än i Sverige. De vill inte heller i samma utsträckning till Danmark eller Norge. Italien, Danmark och Norge har alla gemensamt att de ställer höga krav på integration för att man ska kunna bli medborgare. I Danmark måste en person som fått uppehållstillstånd vänta i 9 år på att få ansöka om medborgarskap, i Norge  i 7 år. I Danmark måste man dessutom vara självförsörjande för att få bli medborgare. Både i Norge och i Danmark måste den nya medborgaren även kunna visa upp vissa medborgarkunskaper liksom kunna den nya hemnationens språk.

Just språk, arbete och medborgarskunskaper är viktiga pusselbitar i en lyckad integration och verktyg i kampen mot segregation och utanförskapsområden. I Sverige finns inte dessa krav på nya medborgare som våra grannländer har. I Sverige vill politikerna förstås att man ska vara självförsörjande och kunna språket. Men de har inte krävt att nya medborgare ska vara självförsörjande och kunna språket.

Sverige är landet där politikerna står i kö för att visa solidaritet med människor som flyr MENA men samtidigt landet där få politiker vill ta riktigt ansvar för integrationen som är  det ansvar som följer på att vara en humanitär stormakt som tar emot många asylsökande.

På asylboenden runt om i Sverige ringer varningsklockorna. Kristna och HBT-personer trakasseras av andra asylsökande. Detta har till och med debatterats i riksdagen. RFSL Newcomers (en grupp inom RFSL som arbetar för nyanlända HBT-flyktingar) kräver sedan en tid tillbaka egna asylboenden för HBT-flyktingar. År 2015 kan tydligen inte HBT-personer bo på samma asylboenden som heterosexuella asylsökanden. Vad bidrar det till för samhälle på sikt? Ska flyktingar behöva fly en gång till och bli interna flyktingar inom Sverige bara för att Sverige inte kan vara tydlig med sin värdegrund? Är det inte dags för kristofober och homofober att tidigt lära sig att samexistera med alla i det här landet?

Nyligen satt Cecilia Wikström och påstod i en SVT Forum-debatt om flyktingkatastrofen att vi är i en tid då vi måste rita om kartan, mentalt, känslomässigt och politiskt. Jag är mycket orolig och undrar vad det är för samhälle Wikström och andra politiker som tänker som henne vill rita.

För några veckor sedan fick SVT och samhällsdebattören Mona Walter under ett besök i stockholmsförorten Rinkeby  veta av lokala ortsbor där att denna förort inte var Sverige. Politiska fejder mellan Turkiet och Kurdistan fortsätter i Sverige. Är det en lyckad integration när nya svenska medborgare drabbar samman kring politiska konflikter i MENA och när utanförskapsområden där många asylsökande till slut hamnar inte längre känner samhörighet med Sverige?

Hur ska Sverige klara integrationen om det visar sig att åtskilliga av de som nu kommer i tusental till Sverige varje vecka inte alls har något genuint intresse av att bli en del av det Sverige vi skapat med mångfald, minoriteters rättigheter, jämställdhet och mänskliga rättigheter även för kvinnor, kristna, judar och homo- och transsexuella?  Är det några svenska politiker i Sverige och Bryssel som ställt sig den frågan?

 

 

Wallström väljer att inte tillbakavisa lögner om Israel på sin Facebooksida

Margot Wallströms Facebooksida

Sveriges utrikesminister Margot Wallström har gjort det igen: Visat prov på dåligt omdöme och brist på att markera mot okunskap. Den 1 september postade hon på sin Facebooksida en bild på sig själv när hon skakar hand med USA:s president Barak Obama under möte med Arktiska rådet. Under hennes bild och inlägg har en person kommenterat att USA och Israel ”finansierar och beväpnar ISIS”. Vidare kallas vår utrikesminister i  den israelfientliga kommentaren för ”stort USA-fjäskande skämt”.

Vår utrikesministers svar borde vara att det är helt osakliga konspirationsteorier som förts fram. Hennes svar borde vara att hon tar avstånd från konspirationsteorier som går ut på att USA och Israel skulle ligga bakom ISIS. Men nej det är inte Wallströms svar. Istället svarar hon kommentatorn genom att ge länkar till regeringens och riksdagens hemsida om Sveriges insats mot ISIS.

Det är förkastligt att vår utrikesminister väljer att svara på kommentarer som innehåller konspirationsteorier och lögner om Israel men när hon gör det väljer att avstå att tillbakavisa lögnerna och konspirationsteorierna. Återigen har Wallström visat prov på sin diplomatiska och kommunikativa förmåga.