Kristna föreningar driver in miljoner till våldsbejakande undervisning

De samlar in miljoner årligen till skolor där jihad lärs ut och våldsbejakande sånger måste memoreras av eleverna. Möt de kristna föreningarna som driver skolverksamhet i de palestinska områdena.

Det har länge varit känt att den Palestinska myndighetens skolor lär ut våldsbejakande och antisemitiska budskap i sin undervisning. The Institute for monitoring Peace and Cultural Tolerance in School Education, IMPACT-SE, har årligen kommit med rapporter där man granskar de palestinska läroböckerna från årskurs 1 till 12.

Enligt IMPACT-SE innehåller den senaste utgåvan av läroböckerna årgång 2017 och 2018 teman som heroism och martyrskap i ett sofistikerat program för att lura palestinska pojkar och flickor till sin död i sammandrabbningar med israeler. En annan aspekt som finns med är fokus på ”återvändande” till Israel.

Sverige är en stor biståndsgivare till olika biståndsprojekt i de palestinska områdena. Men har Sverige någon koppling till den palestinska undervisningen?

Ja först och främst genom den svenska regeringens generösa bidrag till kritiserade UNRWA, FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar, som bedriver skolverksamhet. Biståndet till UNRWA debatterades nyligen i riksdagen.

Men nu kan jag avslöja att även svenska kristna föreningar driver privata skolor i de palestinska områdena där den palestinska myndighetens våldsbejakande och antisemitiska budskap lärs ut. De måste läras ut dessutom. Och i denna undervisning finns inte Israel på kartan. Finansieringen drivs in genom kollekt och andra insamlingar hos församlingar inom svenska kyrkan som till exempel Tyresö församling som gett bort hälften av sin budget för bistånd under minst ett år till en skola där våldsbejakande budskap och krigisk jihad lärs ut och barnen lär sig att de ska ”återvända” till Haifa och Akko, städer i Israel.

Det är inte science fiction. Det är inte fake news. Detta är blodigt allvar, den nakna verkligheten. Det finns bildbevis från skolorna där man ser läroböcker som har ett våldsbejakande innehåll eller innehåll som går i motsatt riktning till den tvåstatslösningspolitik som både svenska kyrkan och den svenska regeringen ställt sig bakom. Till min hjälp för att avslöja innehållet i undervisningen har jag haft arabiska översättare som både granskat läroböcker och de rapporter som granskat läroböckerna. Resultatet är att det inte går att förneka att judehat och våldsbejakande extremism och nationalism finns i böckerna. Rapporterna ljuger inte och vinklar inte.

Men de svenska kristna organisationer som ger bistånd till palestinska skolor tycks ha gjort noll granskning av undervisningsmaterialet som nu används i de skolor som de skänker bistånd till.

Svenska Jerusalemföreningen är en av de organisationer som hanterar det kristna biståndet i de palestinska områdena. Föreningen har funnits sedan år 1900. Det var först tänkt att föreningen skulle ”genom uppfostrings- och välgörenhetsinsatser verka för att åt Kristus vinna det Heliga Landets befolkning”. Verkligheten har blivit en helt annan. Idag driver man ”The Good Shepherd’s Swedish School” i Betlehem, en skola med sju kristna flickskoleelever och 350 muslimska. Skolämnena är kristendomsundervisning för de sju kristna eleverna och islamundervisning för de muslimska eleverna.

Eleverna läser även arabiska språket, engelska, historia och samhällskunskap med nationalistiska drag och alla andra ämnena som följer den palestinska myndighetens läroplan. Men skolan är privat och det innebär att elevernas familjer betalar en viss avgift för att eleverna ska kunna gå på skolan.

Dock informerar Jerusalemföreningen att föreningens donationer drar in omkring 5800 kronor till varje elev årligen. Skolan har undervisning från sexårsverksamhet fram till studentexamen på humanistisk och naturvetenskaplig linje.

Föreningen ska också ha haft en kontaktperson som samtidigt som hon jobbat under svenska generalkonsulatet i Jerusalem (UD) också jobbat för Jerusalemföreningen. Det går att läsa om i föreningens tidskrift som ges ut fyra gånger per år. Sida, biståndsmyndigheten under UD har stått för reparationer av skolan.

På The Good Shepherd’s Swedish Schools Facebooksida hittar jag bilder från skolverksamheten.

På en av bilderna på Facebooksidan syns läroboken ”Vårt vackra språk” för årskurs 2, utgåvan för 2017 och år 2018 som är utgiven av Palestinska myndigheten.

Så här ser bokens omslag ut i sin helhet:

På sidan 6 i boken finner vi följande konversation som går emot den svenska linjen om stöd till en tvåstatslösning då den nämner att barnen ska ”återvända” till städer i Palestina, som de facto är städer i Israel vid Medelhavskusten.

Översättningen från arabiska till svenska lyder:

En nation som bor inom oss

Yassir och hans syster Abir bestämde sig för att delta i en nyhetstidningstävling i att skriva en artikel om Palestina.

Abir: Vad ska vi skriva i artikeln?

Yassir: Vi ska skriva om nationen som bor inom oss medan vi inte gör det.

Abir: Och hur ska vi skriva om en nation som vi inte kan nå?

Yassir: Vi frågar farfar/morfar, mormor/farmor och de gamla om Akka (Akko), Jaffa (Yafo), Safed etc.

Abir: Vi ska inte glömma att uttrycka vår dröm, och vår rätt att återvända till vår nation och leva i den.

På sidan 82 i samma lärobok hittar vi den nationalistiska dikten om det palestinska barnet. Dikten uttrycker att det palestinska barnet är viktigt och känslotillståndet ilska nämns i ett positivt sammanhang.

Dikten ”Jag är det palestinska barnet” i en palestinsk lärobok.

Översättningen av dikten från arabiska till svenska lyder:

”Jag är det palestinska barnet, i min ilska är jag havet

Jag är tron och stoltheten, jag är ljuset, jag är gryningen.

Jag är det palestinska barnet, kallet av det rätta är nog för mig.

Jag, härligheterna av vår nation (uman) bränner mig och får mig att gråta.

Jag är det palestinska barnet.”

Vi kan också hitta kartor på Facebooksidan. Den färglagda kartan i bakgrunden på bilden nedan föreställer, enligt den som ritat bilden, ”karta över Palestina” och innefattar Israel inklusive de omtvistade områden som styrs av Palestinska myndigheten och de områden som enligt FN och EU är ockuperade av Israel. Staten Israel är alltså borta från kartan.

Ytterligare en bild från The Good Shepherd’s Swedish Schools Facebooksida. Här är gränser utsatta mellan Israel och de omtvistade områden som anses ockuperade av Israel samt Gazaremsan. Men inte heller denna bild erkänner Israels existens eller rätt till existens. Den arabiska texten som har hjärtan ritade i början och slutet betyder översatt till svenska ”Ockuperade Palestina”.

Den kontroversielle ärkebiskopen av Sebastia, Theodosios Atallah Hanna har även besökt skolan.

Atallah Hanna är känd för att hylla palestinska terrorister och solidarisera sig med dessa och deras familjer. Han åker hem till palestinska familjer för att stötta dem efter att medlemmar av dessa familjer utfört terrordåd och själva dött i sina terrordåd eller i terrordådens efterspel. 

Atallah Hanna uttalar sig inte sällan mot så kallad normalisering med Israel, det vill säga han är mot att palestinska befolkningen ska kunna samtala med den israeliska.

Ett känt citat från Atallah Hanna är:

”De sionistiska judarna är utlänningar i detta land. De har ingen rätt att leva eller bosätta sig i det. De borde flytta någon annanstans i världen för att etablera sin stat och sin falska entitet. De måste lämna sina hem. Vi tror inte på så kallad  ”fred med Israel”, eftersom fred inte kan slutas med Satan. Israel är den största Satan.”

Swedish International Relief Association, SIRA är en svensk kristen stiftelse och ytterligare en aktör som bedriver skolverksamhet i de palestinska områdena. SIRA grundades 1968 och har växt fram i samverkan med kyrkor och församlingar, främst inom Missionskyrkan. Idag har man också samarbetsavtal med Ekumenikakyrkan och får generösa bistånd från organisationer som Läkarmissionen och Världens Barn. Även det svenska generalkonsulatet i Jerusalem har samlat in pengar till stiftelsen. SIRA är verksam med skolverksamhet både i palestinska staden Betlehem sedan 1992 och i Jeriko sedan 1994.

Skolorna är till för elever med inlärningssvårigheter.

På SIRA:s hemsida förklarar stiftelsen att inlärningssvårigheterna som gör att eleverna söker sig till skolan kan bero på lärare utan kompetens för specialundervisning, stora klasser och brist på anpassat skolmaterial. ”Även den oroliga situationen på Västbanken påverkar barnen”, lägger SIRA till.

Barnen som går på skolorna är både kristna och muslimer av båda könen. Enligt uppgifter från 2015 ligger elevantalet runt 70 elever per läsår.

Även på dessa specialskolor undervisas det i palestinska myndighetens läroböcker med våldsbejakande och antisemitiska inslag.

Det finns korta dokumentärfilmer från SIRA-skolorna med svenska undertexter på Youtube. I ett av filmklippen dyker boken nedan upp:

Boken vi ser i bild är identifierad som läroboken i arabiska för årskurs 3

”Vårt vackra språk”.

Vårt vackra språk årskurs 3

I boken finns på sidan 64 texten ”De generösas land”, en sång på arabiska som uppmanar till våld och nämner offrandet av blod. Eleverna instrueras av boken att sjunga och memorera sångtexten.

Sången de palestinska barnen måste memorera, ”De generösas Land”.

Så här lyder översättningen från arabiska till svenska av sångtexten:

”De generösas Land 

Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att blöta de generösas land.

och ska avlägsna inkräktaren från mitt land.

och ska utrota återstoderna av utlänningarna/främlingarna. Åh land av  Al-Aqsa och Haram. 

Åh ridderlighetens och generositetens vagga.

Tålmodig,var tålmodig då segern är vår,

Gryningen framträder ur förtrycket.”

En lärare på ”martyrskolan” i den palestinska staden Anabta har lagt upp ett videoklipp på Youtube där sången sjungs av elever på skolan med tillhörande rekvisita, vapenattrapper. Videoklippet ger oss en övertydlig bild av hur den palestinska myndigheten vill att sången ska memoreras.

barn i Anabta framför sången ” De generösas Land”

Även på SIRA-skolan i Jeriko hittar vi bevis för att en palestinsk enstatslösning utan Israel lärs ut i undervisningen:

skärmdump från Facebook. Karta utan Israel i bakgrunden

Och detta är alltså de bevis som jag kunnat finna på nätet som pekar på att det finns problematiska budskap som förmedlas i undervisningen på skolorna som den svenska kyrkokollekten går till.

Jag har talat med David Bedein, chefen för organisationen Center for Near East Policy Research, som jobbar hårt för att avslöja oegentligheter i den palestinska utbildningen riktad till palestinska barn och ungdomar. Och han säger att den Palestinska myndighetens lag kräver att alla skolor använder samma läroböcker.

Det betyder att även de privata skolor som drivs och finansieras av svenska kristna organisationer måste lära ut från alla de läroböcker som den palestinska myndigheten tagit fram. Och det innebär till exempel att skolorna i Betlehem och Jeriko som tagit emot svensk kollekt måste lära ut i årskurs 5 på sidan 52 i Arabiska språket att Dalal Mugrabi, en palestinsk kvinnlig terrorist och självmordsbombare som år 1978 dödade 38 människor, inklusive 13 barn, ”besvarade det inre kallet från sin vädjande nation”, när hon sprängde sig och barnen och alla andra på en buss i bitar. De här skolorna måste också lära ut att Mughrabi genom sitt terrordåd ”vattnade Palestinas land med sitt färska blod som resulterade i en blomstrande revolutionär historia”, för det står också på sidan 52 i boken.

Den svenska Jerusalemföreningens skola i Betlehem som lär ut i högre klasser än SIRA-skolan måste också lära eleverna att:

”Jihad handlar om stolthet, seger, framgång på plats, och i övergivandet av Jihad finns det förödmjukelse och förlust. Det står i haditen:
”När ett folk lämnar Jihad, slår Allah dem med vånda” .

Detta stycke finns att läsa på sidan 98 i läroboken Islamisk utbildning årskurs 12, 2018 års utgåva.

Ungdomarna i årskurs 12 måste också lära sig om Jihads regler i krig på sidan 99 Islamisk utbildning, 2018 års utgåva.

Elever i årskurs 12 måste i läroboken Islamisk Utbildning, 2018 års utgåva, även läsa  antisemitiska föreställningar om judar. Läroboken beskriver nämligen judar som lögnaktiga.

Detta är verkligheten. Det här är utbildningen som de svenska kristna kyrkornas kollekt går till om de skänker den till SIRA-skolorna eller The Good Shepherd’s Swedish School.

Jag kan fortsätta länge att rada upp exempel efter exempel på våldspropaganda och antisemitism i läroböckerna. Men jag tycker verkligen att exemplen jag tagit upp räcker för att beskriva vad som kännetecknar de böcker som används på skolorna som svenska kristna församlingar samlat in pengar till.

Enligt årsredovisning för räkenskapsåret 2017-01-01-2017-12-31 samlade SIRA in 1 282 835 kr från allmänheten år 2017 och nästan lika mycket året innan nämligen 1 171 168  kr. Bidraget från Världens barn blev 550 000 kr 2017 och året dessförinnan uppgick bidraget till 600 000 kr. Läkarmissionen skänkte 300 000 kr år 2016 och lika mycket år 2017.

År 2014 och år 2015 samlade den svenska regeringens representant i Jerusalem, Generalkonsulatet i Jerusalem in ett okänt belopp från sin försäljning av svenska produkter under en julmarknad i Betlehem.

Svenska Jerusalemföreningen skriver på sin hemsida att de samlar in 1,8 miljoner kronor årligen till sin skola i Betlehem. På plats har man en svensk platschef från föreningens styrelse. En stor del av de pengar stiftelsen samlar in kommer från kollekter i svenska kyrkan.

Som jag ser det står de kristna föreningarna inför ett vägval nu. De kan inte längre ignorera innehållet i läroböckerna som förekommer på skolorna.

Det som presenterats i denna artikel är färska bevis från i år om vad som lärs ut i skolorna de kristna föreningarna har samlat in sin kollekt till. De måste nu bli den fredsrörelse som kräver mer granskning av den Palestinska myndigheten. Men att kräva mer granskning räcker inte.

Nu krävs det självrannsakan och det krävs att de kristna föreningarna framför kritik mot den palestinska myndigheten som föreningarna och deras skolor har en god relation till idag. De måste ställa ultimatumet att våldet och hatet stryks ur läroböckerna. De kan göra en stor insats för fred genom att ställa krav på den palestinska myndigheten, krav med konsekvenser om kraven inte uppfylls.

Generaliseringarna i de palestinska läroböckerna som indirekt säger att palestinier och muslimer måste tänka på ett visst sätt måste bort. De här barnen måste alla få bli fria att tänka fritt från våldspropaganda. Och de kristna föreningarna och svenska kyrkan måste be de svenska kollektgivarna om ursäkt för att deras pengar gått till skolor där man har läroböcker som lär barnen hat. Och be också de palestinska barnen om ursäkt.

Svenska Jerusalemföreningen kallar sin skola en skola för fred. Vilken fred? Inte en enda av deras skolklasser har fått träffa judiska och israeliska elever trots att de skriver i sin tidskrift att eleverna kan göra utflykter in i Israel en gång var tredje månad. För vem är det som det inte går att besöka israeliska skolor? För Israel eller den Palestinska myndigheten?

Sedan tror jag det svenska generalkonsulatet har en del att förklara också. Tidigare i år uppmärksammade Vänskapsförbundet Sverige-Israel Stockholm att det svenska biståndsrådet som har stort inflytande över bistånd till biståndsprojekt i de palestinska områdena och som är verksam på generalkonsulatet i Jerusalem har en känd aktivistbild med grova felaktigheter på sin Facebooksida Och Svenska Jerusalemföreningen har som jag tidigare nämnt haft en anställd på samma generalkonsulat. Är det verkligen lämpligt att aktivister och representanter för biståndsorganisationer som ofta söker pengar från Sida, en myndighet under UD, jobbar på UD?

Det finns sammanfattningsvis många frågor att ställa och stort ansvar att utkräva. Biståndet har nått en kritisk punkt.

Denna blogg fördömer, tar avstånd från och vill motverka all form av rasism och extremism, inklusive antisemitism och hat mot muslimer och kristna. Antisemitiska och våldsbejakande uttryck återges i text enbart för att uppmärksamma och upplysa om våldsbejakande extremism samt manifestera mot det.

Länkar:

http://www.jerusalemsforeningen.se

www.israelbehindthenews.com

Klicka för att komma åt SvJ_18_4.pdf

http://www.norin.in/sjf/index.html

Klicka för att komma åt KR_141022.pdf

https://equmeniakyrkan.se/regionstockholm/stod-SIRAs-arbete-for-barn-i-det-heliga-landet/ 

http://www.norin.in/sjf/shepherd.html

http://www.impact-se.org/reports/palestinian-territories/palestinian-authority/

Därför skrev inte Israel på FN:s migrationsavtal, därför borde inte Sverige

Den senaste tiden har FN:s ramavtal Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration (GCM) diskuterats flitigt i sociala medier och på ledarsidor i svenska tidningar som Expressen, Kristianstadsbladet och Göteborgsposten. Intresset för GCM har även utnyttjats av rasistiska organisationer på högerkanten som anordnat demonstrationer mot det.

Ramavtalet är inte legalt bindande men det nämns upprepade gånger i ramavtalet att de länder som skriver under förbinder sig att vidta  åtgärder och handla enligt det man skrivit under på. Detta i sin tur kräver ny omfattande lagstiftning om GCM ska implementeras i Sverige. Kritik har framförts mot flera av ramavtalets skrivelser. Bland annat anklagas avtalet för att inskränka mediernas frihet att rapportera om migration och för att det ger speciella rättigheter till migranter. Risken är att GCM triggar igång migration från fattiga länder till Sverige då det lockar med möjligheter som underlättar för migranter att sända hem pengar och etablera sig på arbetsmarknaden i det land de väljer att migrera till. Har Sverige och resten av västvärldens demokratier kapacitet och vilja att hantera en situation med stora migrantvågor igen?  Vill vi att medier ska styras av ett överstatligt migrationsavtal?

I måndags gav 164 stater, inklusive Sverige ramavtalet sitt stöd. Undertecknandet av GCM kommer hanteras av nästa regering, som ska ta  över styret av Sverige när politikerna slutar tramsa och bestämt sig för att de vill ta ansvar för landet.

Men Australien, Italien, Österrike, USA, Tjeckien , Dominikanska republiken, Ungern, Lettland, Polen, Slovakien och Israel har inte skrivit under avtalet. Varför har de här staterna valt att gå mot strömmen?  Jag bestämde mig för att ta reda på det.

Jag har låtit intervjua två israeler med insyn i ramavtalet för att ta reda på varför Israel sagt nej till detta. 

Yonatan Jakubowicz är chef för Public Relations hos organisationen Israeli Immigration Policy Center. Organisationen har nyligen drivit en lyckosam kampanj i Israel mot GCM som Jakubowicz menar är naivt. Efter Israeli Immigration Policy Centers kampanj tog Israels premiärminister Benjamin Netanyahu beslutet att Israel inte ska skriva under ramavtalet utan istället fortsätta försvara landets gränser mot vad Netanyahu kallar infiltratörer.

Migranter ska inte ha speciella rättigheter bortom mänskliga rättigheter, menar Jakubowicz och berättar att i GCM finns det skrivningar som framhäver att migranter just ska ha speciella rättigheter. Han säger också att det förmodligen blir de utvecklade länderna i Västvärlden som kommer att anstränga sig mest för att uppnå målen.

GCM är inte intressant för Israel att ansluta sig till, förklarar Jakubowicz. Han berättar att Israel har stor befolkningstillväxt redan genom stort barnafödande och att landet därför rent generellt sett inte behöver migration, mer än den man redan har genom Law of Return som ger judar från den judiska diasporan rätt att bosätta sig i Israel och bli medborgare. En viss begränsad gästarbetarinvandring finns dock ett behov av, lägger han till. Israeli Immigration Policy Center ser allvarligt på ramavtalets mål 17 som Jakubowicz menar innebär inskränkningar i pressfriheten. Under mål 17 står det att man förbinder sig att eliminera alla former av diskriminering  och promota evidensbaserad offentlig diskurs. 

Åtagandet ska realiseras genom att ”främja oberoende, objektiv och kvalitativ rapportering av media, inklusive internetbaserad information, bland annat genom att sensibilisera och utbilda yrkesmän inom media om migrationsrelaterade frågor och terminologi, investera i etiska rapporteringsstandarder och annonsering och stoppa allokering av offentlig finansiering eller materiellt stöd till medier som systematiskt främjar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och andra former av diskriminering gentemot invandrare, med full respekt för mediefriheten”.   Även svenska journalistförbundet(SJF) är kritiskt till mål 17 och menar att ramavtalet GCM i förlängningen gör att pressfriheten undergrävs.

Faran med GCM är att dess 23 uppsatta mål kommer att utvecklas från icke legalt bindande till en internationell lagstiftning med tiden, förklarar Jakubowicz. 

Jag har också talat med Yoav Shpiller, före detta rådgivare till Shelly Yachimovich, israeliska arbetarpartiets tidigare partiledare. Så här säger han om Israels negativa inställning till GCM:

– ”Israel är ett land som vant sig vid återkommande invandringsmassor, men alla är judar eller ättlingar till judar.” 

Dock ställdes Israel för ett antal år sedan inför faktumet att Israel också var ett attraktivt land för andra än judar. Tiotusentals människor från den afrikanska kontinenten tog sig in i landet illegalt via gränsen till Egypten.  

– ”Då Israel är ett väldigt nationalistiskt land så togs detta inte bra emot,” berättar Shpiller. 

Slitningar uppstod i det israeliska samhället. Shpiller förklarar vidare:

– ”Ovanpå denna bakgrund bör man lägga till faktumet att Israels inställning till FN i allmänhet är mycket negativ. Den israeliska  allmänheten anser att FN är partiskt, hycklande och tjänar icke-demokratiska, antisemitiska regimer. Därför välkomnas dessa initiativ[som GCM] med stor försiktighet”.

Shpiller tror inte att det leder till någon stor skillnad om Israel skulle underteckna avtalet.

– ”Internationella åtaganden Israel beslutar att ta är relevanta endast när de är verkställningsbara av [israeliska] Högsta Domstolen”, förklarar Shpiller och fortsätter, ”därutöver är de föremål för den för stunden rådande politiska atmosfären, som för närvarande är mycket negativ mot migration”. 

En instans likt den israeliska Högsta Domstolen som prövar israeliska myndigheters och det israeliska parlamentet Knessets beslut finns dock inte i Sverige. Därför delar jag Jakubowiczs oro gällande att målen i GCM kommer att utvecklas från vad de är idag, icke bindande, till något som mer liknar en internationell lagstiftning. 

Finns det inget bra i ramavtalet då?

Visst finns här bra innehåll som mål två som handlar om att minimera skadliga drivande och strukturella faktorer som tvingar människor att lämna sina hemländer och att migranter ska visa respekt för sederna i destinationslandet och efterleva dess nationella lagar. Men överlag handlar avtalet om att kampanja för och informera om positiva bidrag från migration – utan att nämna att det även finns negativa sidor av migration .

Genom ramavtalet förbinder man sig att eliminera alla former av diskriminering, att fördöma och motverka rasistiska uttryck, handlingar och manifestationer, rasdiskriminering, våld, främlingsfientlighet och därtill hörande intolerans mot alla migranter i enlighet med internationell humanitär lagstiftning. Men samma antirasistiska krav ställs inte på migranten gentemot majoritetssamhället eller gentemot andra migranter. Det är också intressant att notera att det som är dåligt för en migrant i destinationslandet ska elimineras, medan det som driver migranten iväg från sitt hemland bara ska minimeras. Det tycks alltså inte lika prioriterat i ramavtalet att migranter ska trivas i sina hemländer som i det land de migrerar till. 

Överlag uppfattar jag avtalet som spretigt, förvirrande och motsägelsefullt. Ömsom verkar GCM ställa sig på nationalstaternas sida, ömsom är skrivelserna i ramavtalet väldigt tydliga med att migranter ska få en massa specialrättigheter som att få exklusiva ekonomiska fördelar och exklusiv hjälp på andra områden. Vem som är migrant och ska få denna hjälp och hur länge anges dock inte klart och tydligt.

Samtidigt som jag oroas över ramavtalet GCM oroas jag också över vilka krafter som hittills i Sverige arrangerat de folkliga protesterna mot GCM ute på gator och torg. Partiet Populisterna och Mynttorgsaktivisterna har hållit i två demonstrationer i Stockholm. Nordisk Ungdom har synts till på båda evenemangen. Alla dessa är högerextrema, antisemitiska organisationer som mer skadar än hjälper en saklig debatt om ramavtalet. 

En kritisk debatt om GCM är istället hjälpt av att Journalistförbundet, etablerade tankesmedjor och medier samt organisationer som motsvarar Israeli Immigration Policy Center öppet går ut och anordnar demonstrationer mot ramavtalet innan Sverige på allvar skriver under GCM eller implementerar det. Och det är dags att vi på allvar lyssnar på civilsamhällsorganisationer, regeringar och politiska experter i de länder som sagt nej till avtalet. 

EU antar otillräcklig deklaration mot antisemitism

En deklaration mot antisemitism antogs den 6 december av EU:s medlemsstater inklusive Sverige som först opponerade sig mot deklarationen eftersom begreppet islamofobi inte fanns med. Att deklarationen även innefattade en påminnelse om att bekämpa anti-muslimskt hat, i en deklaration mot antisemitism, räckte tydligen inte för Sveriges rödgröna regering. De var tvungna att opponera sig.

Vi ska alltså komma ihåg att de som stretande mot att anta deklarationen var inte östeuropeiska stater som Polen eller Ungern som fått ett rykte om sig att vara länder med utbredd antisemitism och främlingsfientlighet. Nej det var västeuropeiska liberala demokratier som Sverige och Spanien. Spanien är ett land med en stark antisemitisk vänster.Precis som Sverige.

I deklarationen nämns det att EU-kommissionen särskilt ska notera illegala antisemitiska hattal och att hatet ska rensas bort från nätet. Jag är skeptisk till att det går att genomföra det senare i realiteten. Jag är heller inte helt övertygad om att detta är en effektiv strategi att bekämpa judehatet. Enskilda personer som uppmuntrar till hatbrott ska lagföras. Att avslöja de organisationer som hatar och sprider antisemitism och bemöta deras hat med fakta anser jag är bättre än att rensa bort bevisen. När man rensar judehat på nätet kommer inte roten med upp – den antisemitiska ideologin som måste bekämpas hårt.

Att uppmärksamma samhället om antisemitiska företeelser och opponera sig mot judehat är viktigt. Det innebär även att visa upp hur detta judehat stöds av våra myndigheter och kommuner, med eller utan deras vetskap, genom bidrag och bistånd. 

Och frågan är om judehat någonsin kan stoppas, när så mycket sprids på främmande språk. Resurserna finns ju varken hos medier, kommuner eller myndigheter att översätta det som sägs på andra språk än svenska och engelska. Jag vet eftersom jag haft diskussioner med medier, poliser och kommuner om detta.

I Sverige har vi idag en situation där en polispatrull kan stå vid sidan av en antisemitisk demonstration där det gormas antisemitiska slagord på annat språk än svenska och polisen griper inte in. För de fattar inte vad som sägs.

Och det finns medier jag varit i kontakt med, som jag tipsat om antisemitiska händelser på ett språk som de inte behärskar. De visar därför tipset för sina ”vänner” som behärskar språket och som låter meddela journalisterna att det inte finns någon antisemitism eller extremism i tipset. Trots att där finns antisemitism.

Vi har även medier som låter sig tystas från att publicera om organisationers antisemitism om de hotas av dessa.

Anmälningar om våldsbejakande antisemitism på främmande språk är lågprioriterade att hanteras av polisen som menar att de först måste prioritera att utreda alla dödsskjutningar i den kriminella världen.

En punkt i EU:s deklaration mot antisemitism uppmanar dess medlemsstater att ansluta sig till IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism, som bland annat inbegriper att det är antisemitiskt att jämföra Israels politik med Nazitysklands.

Sverige har inte anslutit sig till arbetsdefinitionen. Och kommer förmodligen inte heller göra det eftersom man älskar i de rödgröna partierna att demonisera och ljuga om staten Israel och dess medborgare.

Jag är kritisk till att deklarationen bara uppmanar medlemsstaterna till anslutning till arbetsdefinitionen. Istället borde deklarationen uttryckt att i och med deklarationen så förbinder sig EU:s medlemsstater att ansluta sig till IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism. Nu när skrivningen är så svag kan Sveriges rödgröna regering komma undan från ett riktigt starkt ställningstagande mot judehat.

Slutligen tycker jag deklarationen tydligt borde gjort klart att EU och unionens enskilda stater inte ska stödja finansiellt institutioner, myndigheter och organisationer som sprider antisemitism eller möjliggör spridande av judehat. Varför var inte den meningen med i deklarationen?

Vänsterpartiets evenemang blev främlingsfientligt

Vänsterpartiets evenemang 24 november

Helgen den 24-25 november anordnade Vänsterpartiet i Malmö evenemang för att uppmärksamma FN:s internationella ”solidaritetsdag för det palestinska folket”. Men helgen blev istället högst kontroversiell med politiska budskap som avslöjar att Vänsterpartiet inte längre erkänner Israels rätt att existera och att partiet är helt öppet för främlingsfientlighet bara det sker på arabiska.

Till att börja med anordnade Vänsterpartiet en tyst manifestation på Triangeltorget i Malmö lördagen den 24 november. Ett plakat som fanns med under den tysta demonstrationen löd: ”70 år av israeliska ockupationen, det räcker”. 70 år av israelisk ockupation skulle innebära att vi går bakåt i tiden till  år 1948 då staten Israel utropade sig självständigt, stött av en resolution för en tvåstatslösning som Sverige röstade för redan 1947. Israel erkändes som stat av Sverige formellt 1950. Vänsterpartiets arabiskspråkiga Facebooksida har lagt upp bilder från demonstrationen. På fler än en bild finns skylt med med budskapet att det finns en israelisk ockupation sedan 1948.  

Men Vänsterpartiets agerande i Malmö är inte ett undantag. Den 19 oktober höll Vänsterpartiet i Göteborg en manifestation ”i solidaritet med det palestinska folket och des befrielsekamp”. Vänsterpartiet i Göteborg uppmanade då till ”stöd till de kämpande i Stora återvändarmarschen” i Gaza och beskrev i samband med det på sin Facebooksida att ockupationen pågått i 70 år.

Vänsterpartiet i Göteborg uppmanade alltså till stöd till den våldsbejakande återvändarmarschen som orkestrerats av terrororganisationen Hamas och partiet gick ut med påståendet att ockupation pågått i 70 år. Som jag nämnt tidigare i en artikel kan Vänsterpartiets påstående om 70 år av ockupation betraktas som antisemitiskt.

Normalt sett brukar svenska partier i likhet med FN ansluta sig till åsikten att Israels ockupation av så kallade palestinska områden på Västbanken och på Gazaremsan påbörjades efter Sexdagarskriget år 1967. Således skulle den ockupationen då vara 51 år för Västbanken medan ockupation av Gazaremsan redan upphörde 2005 då Israel evakuerade sin befolkning från området i tron att detta skulle leda till fred.  Är det alltså en ny trend vi ser här i Vänsterpartiet – att inte erkänna Israels existens? Tydligen. En antisemitisk och extrem trend.

Nåväl den 25 november anordnade Vänsterpartiet ett ”kulturarrangemang”  i Sofielunds folkets hus i Malmö. Det bjöds på tal, sång, musik  och diktläsning. Till kulturarrangemanget bjöd Vänsterpartiet in en kulturprofil som diktar på arabiska.

Kulturprofilen läste upp en av sina egna dikter som blandar inslag från palestinsk våldsbejakande kamp mot Israel med inslag från islams skrifter och islams historiska konflikt mot självständiga judar. Dikten tycks ifrågasätta och förvanska judisk tro. 

Ett stycke i dikten lyder så här: ”Så kastar dina rebeller sina kast[med stenar/eld]. Och alla myter har fallit i bitar, som judarna trodde var heliga ord och amuletter/talismaner. Ve dem, de fyllde åren med omåttlighet”.

Lite längre fram i dikten görs referenser till islams profet Mohammeds erövringskrig mot självständiga judiska samhällen i det historiska Arabien. Dessa referenser vävs samman med palestinska konflikten med israelerna:De [judar] sa åt honom att hålla sig på avstånd men han vägrade och blev till en krigare och lärare. Och han hanterade Khaybar [judiskt befäst samhälle i Arabien som gjorde hårt motstånd mot Mohammed] från sitt fängelses bastion och gjorde seger – varje kedja [blev till] ett svärd/dolk. Krossa separationsmuren, tänd eld [på den] nu närsomhelst, eld torkar bort murens konturer/markeringar”.

Även delar av dikten avslöjar diktens budskap om våld i nutid:

”Åh ser du inte slangbellan i händerna på daggen [refererarar till unga]. Skåda dess sprickande lågor svävande överallt. Bevittna barndomen på gatorna. I deras hand en sten som slår tillbaka mot brotten. Denna oskuldsfullhet och dess renhet fick ingen nåd bland fienden. De offrade [sig] och barndomens drömmar lämnade sömnens näste för att bli duvor.”

 Här romantiseras alltså våld. Klart och tydligt. På Vänsterpartiets ”kulturarrangemang”.

Redan 2014 diktade samme kulturprofil följande antisemitiska vers som är översatt från arabiska: 

”Var inte säkra på alla judars lömskhet,

således är de alla kameleonter.”

Ja just det ja jag höll på att glömma det. Vänsterpartiet Malmö är ett feministiskt, socialistiskt och antirasistiskt parti på ekologisk grund. Åtminstone påstår partiet det.

Denna blogg fördömer, tar avstånd från och vill motverka all form av rasism och extremism, inklusive antisemitism. Antisemitiska uttryck återges i text enbart för att uppmärksamma och upplysa om antisemitism samt manifestera mot det.