Nyligen såg jag på israeliska talangprogrammet Beit Sefer Lamusika som nu går på tv i Israel. I programmet får barn visa upp sina sångtalanger i en lekfull tävling. Bland de tävlande finns en ortodox judisk kille som heter Uziya Tzadok från Avnei Hefets, i Shomron (en sk bosättning på Västbanken), en arabisk flicka som heter Bissan Abu Laben som går i judisk skola och en judisk tjej som heter Anel Daon som sjunger på arabiska och får träffa sin favoritsångerska, den arabiska sångerska Nasrin Kadri .
Programmet Beit Sefer Lamusika visar två viktiga sidor av Israel: det mångsidiga Israel och landet bortom konflikten där demokratiska värderingar och samexistens odlas, frodas och lever.
I de palestinska områdena däremot som får svenskt bistånd för fredsuppbyggande ändamål lär sig barnen att hat och våld lönar sig. Al-Khatibskolan som administreras av Palestinska myndigheten har till exempel nyligen anordnat en fotbollsturnering till Ahmad Manasrah’s ära. Manasrah är en palestinsk trettonåring som begick terrorbrott mot en annan trettonåring, en judisk pojke som han knivhögg och skadade svårt. Och våldet kryper allt lägre ner i åldrarna. Tawfiq Tirawi, som är medlem i Fatahs centralkommitté vittnar stolt i palestinsk tv om att hans 2-åring sjunger: ”Pappa köp mig ett maskingevär och en bössa så att jag kan besegra Israel och sionisterna”.
Israel lär sina barn i en anda av fredvilja och samexistens. Judiska och arabiska barn i Israel sjunger kamratligt tillsammans. Palestinska myndigheten lär sina barn bara våldets, motståndets och hatets melodi. Trots minst 20 år av internationellt bistånd för att bygga fred är det med våld och hat i sinnet som den Palestinska myndigheten agerar. Trots att Israel inte får en krona i bistånd av varken Sverige eller EU lär sig barnen där om fred och bygger sin framtid tillsammans, judar och araber. Palestinska myndigheten har fått miljarder efter miljarder i bistånd men saknar fortfarande förmågan att lära sina barn annat än att ta till vapen mot judiska barn. Detta är det skamliga och bittra facit för den svenska biståndspolitiken i de palestinska områdena! Skäms utrikesminister Margot Wallström och biståndsminister Isabella Lövin!
Arabiska israelen Bissan Abu Laben (mitten) sjunger med syskonparet Noam och Ori Koltov i Beit Sefer Lamusika
Folkpartiet (Liberalerna) och Kristdemokraterna har redan gjort det och nu drämmer även SD till med en rejäl interpellation om regeringens palestinska relationer.
Sveriges utrikesminister Margot Wallström var redan tidigare intrasslad i obesvarade interpellationer om regeringens relationer i Mellanöstern. Nu blir det alltså ännu en interpellation av samma vara att besvara för utrikesministern.
Den sverigedemokratiske riksdagsmannen Kent Ekeroth undrar i sin nya interpellation hur utrikesministern och den svenska regeringen betraktar sitt ”kära systerparti” Fatah, den Palestinska myndigheten och dess korrupte presidentMahmoud Abbas.
Wallström har varit hårt ansatt av kritik från folkopinionen samt svenska och israeliska politiker sedan hennes kritiserade uttalanden i SVT om palestinsk terrorism, ”att acceptera en desperat situation eller ta till våld” började spridas nationellt så väl som internationellt. I helgen kom dessutom min debattartikel ut i Jerusalem Post, där jag kritiserar utrikesministern för hennes problematiska uttalanden om Mellanösternkonflikten. Med debattartikeln har jag uppmanat oppositionen att kräva Wallströms avgång.
På fredagen i förra veckan sjukskrev sig plötsligt vår utrikesminister precis lagom till att hon skulle lämna svar i två heta interpellationsdebatter, en om ”moderata krafter i Palestina” initierad av av Magnus Oscarsson (KD) och en om ”fördömanden av attacker mot civila israeler” initierad av Mathias Sundin (L). Wallström har ännu inte gett besked om när hon åter är redo att svara interpellanterna på deras frågor.
Wallströms kollega på UD, biståndsminister Isabella Lövin (MP) har nyligen fått kämpa hårt med en skriftlig fråga ställd av riksdagsledamoten Fredrik Schulte (M) om regeringens indirekta stöd till dömda terrorister i Palestina. Ministern har emellertid inte kunnat frambringa svar till frågeställaren på det hans fråga gällde, trots att hon fått två försök.
Wallström har på sig till den 9 december att besvara Ekeroths interpellation. Fortsättning följer alltså i maktens korridorer med vansinnig spänning ända in i julmånaden.
Vänsterpartiet gjorde reklam för ”Manifestation för Palestinas intifada”
”Vi går till Stora Torget där det blir några tal”, annonserade Vänsterpartiet i Örnsköldsvik på sin hemsida den 19 oktober, två dagar innan en demonstration som enligt Vänsterpartiet var ”för solidaritet med Palestina”. Men organisatören för demonstrationen ( ej Vänsterpartiet tydligen) förklarade på Facebook att det var en manifestation för Palestinas intifada.
Intifada betyder ”revolt” och de två historiska intifador som drabbat israeler och palestinska araber har resulterat i tusentals döda däribland tusentals som dödats i interna stridigheter mellan palestinska grupper. Just nu pågår det omfattande terrorhandlingar mot civila israeler från palestinska terrorister. De palestinska organisationerna Hamas och Fatah har uppmuntrat till dessa våldsamheter. Totalt har 22 judar mördats i dessa terrorangrepp som flera beskrivit som en intifada, vilket även demonstranterna i Örnsköldsvik gjorde.
I lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda skrevs det att ett femtiotal palestinska araber deltog i manifestationen ” för ett stopp för krig, övergrepp och förtryck”. Men även lokala vänsteraktivister syntes deltaga i manifestationen.
Nå låt oss då ta reda på vad som sades under denna manifestation ”för ett stopp för krig”.
Det här är bara ett axplock:
”Minns oh Fedayee, oh Abo Kalashnikov”
”Intifada är det, är det, se till att få bort ockupanten”
”Oron stiger och nog är nog, oh intifada börja, oh intifada börja”
”Varför finns det rädsla (bland israelerna/sionisterna)? Stenen blev en kalashnikov.”
”Länge leve kalashnikovens hjältar”.
”Vi har inte glömt att Haifa och Yaffa (Yafo) är vårt land (städer i Israel längs Medelhavskusten).”
”Vi är flyktingar här men vi vill inte ha ris eller socker, vi vill återvända till Palestina.”
Givetvis uttrycktes dessa fientliga ord på arabiska medan det på svenska lät ”stoppa massakern i Palestina”. Fidayee är ett arabiskt uttryck för någon som offrar sig själv för sitt land. I den Israelisk-palestinska konfliktens kontext innebär det en terrorist, ofta tidigare en självmordsbombare, idag de som begår attacker med knivar och andra vapen mot civila israeler. Kalashnikov säger mina källor är förknippat med palestinska terrorister. De som skrek om detta vapen glorifierar alltså våld som metod. De som ropade att Haifa och Yafo är deras land ignorerar att dessa städer ligger i Israel och inte i någon eventuellt framtida palestinsk stat. Att skrika sådant innebär att man inte erkänner Israels rätt att existera.
Det skreks inte bara i marschen om intifada, det sjöngs också om intifada från scenen på Stora Torget i Örnsköldsvik. Från samma scen demoniserades Israel med uppenbara lögner som följande: ”Enligt Israel så måste alla barn i alla åldrar dö”, ”Palestinier har inte fått be i sin moské i Palestina bara för att soldaterna inte tillåter det” och det insinuerades att Israel avser förstöra religiös plats (Al Aqsa). Örnsköldsviks Allehanda sammanfattade lögnerna som ”tal om solidaritet, medmänsklighet och frihet”.
Dags att bemöta lögnerna. Israel tillåter visst muslimer att be i Al Aqsa-moskén på Tempelberget, judendomens heligaste plats. Judar och andra ickemuslimer får vistas på platsen bara under särskilda tider, och det är judarna som är förbjudna att be på sin heligaste plats. Det finns heller inga planer från politiskt håll i Israel att riva Al Aqsa. Att Israel skulle ha avsikt att döda alla barn är en så horribel lögn att den inte ens bör bemötas. Snarare är det palestinska terrororganisationer som verkar vilja att både judiska och arabiska barn ska dö eftersom de tränar sina barn med hatets ideologi för att dö i raseri och jihad för att bli martyrer med fördelar i livet efter detta. Verkligheten talar för sig själv.
Ö-viksbor deltog i våldsförhärligande intifada-manifestation i Örnsköldsvik
Bilder från manifestationen har bland annat spridits av nyhetsbyrån Shehab som står ideologiskt nära knuten terrororganisationen Hamas.
Så det som hände i Malmö då riksdagspolitiker från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna solidariserade sig med liknande antidemokratiska element är alltså inte ett enskilt undantag. Svenska politiker gör om samma misstag. Gång på gång solidariserar de sig med manifestationer där antidemokratiska och våldsbejakande budskap proklameras.
Samtidigt gör svensk polis inget för att ingripa mot de våldsbejakande budskapen. Polisen måste bli utbildad bättre på att se signaler på att manifestationer uppmanar till terrorism och stöd till terrorism. Tydligen ska lagstiftningen mot terrorism och stöd till terrorism skärpas. Men det behövs omgående och palestinsk terrorism får inte ses som finare än IS:s terrorism. Vänsterpartiet har sökts för en kommentar men utan resultat.
Uppdatering Vänsterpartiet har gett mig följande svar senare under dagen:
Hej
Annonsen innehöll den info vi fick från arrangörerna där ingick en önskan om att olika deltagare skulle hålla tal. Vi hade ett par medlemmar som gick dit men eftersom manifestationen hölls dagtid en vardag var det få som kunde komma ifrån och ingen från vårt parti som kunde/ville tala. Men tal var det från en del andra deltagare/organisationer.
V har inget dylikt planerat just nu, mer än att V Sundsvall är med i arrangemanget för en manifestation för klimatsamtalen i Paris den 28de. Men får vi i styrelsen reda på att dylika event händer så försöker vi sprida informationen till våra medlemmar och delta.
Gränsen är nådd ur flera aspekter. Vi har nått gränsen för hur många människor Sverige kan ta emot som migranter utan att vi äventyrar vår välfärd i första hand och på sikt vår demokrati och civilisation. Tusentals människor har lämnat Syrien, Irak och Afghanistan för en bättre tillvaro i Sverige, en del är flyktingar med asylskäl. Sedan september månad har Sverige mottagit minst 90 000 asylsökande. De flyr den politiska totalitära islamistiska ideologin som inte minst manifesterar sig i skapelser som Islamiska Staten och Islamiska republiken. Men även islamistiska terrorister gömmer sig bland de asylsökande.En av dem var den förmodade IS-aktivisten som svensk polis grep igår.Kanske bör vi inte vara allt för lättade över att han hittats och gripits. Det kan ju ha varit en del av hans och IS plan.
Hur som helst gränsen är nådd för hur slapphänta myndigheterna får vara mot dessa terrorister. Nu måste Sverige ta i med hårdhanskarna med terrorister och deras anhängare i Sverige, inklusive anhängare av Hamas och Hezbollah. Gränsen är nådd för hur länge svenska politiker kan undvika att tala om ISIS och islamisters ideologi. Vi måste börja diskutera varifrån denna ideologi kommer och hur den ska besegras.
Sverige och EU borde agerat som Israel mot terrorismen: Utstrålat styrka genom att ha ett starkt försvar och en tydlig signalpolitik, prioriterat försvar av våra gränser och inte tillåtit okontrollerbar migration. Sverige måste ta lärdom av Israel. Våra politiker måste börja lyssna på allvar på Mellanösterns enda demokrati, ständigt hotad men som ändå lyckats hålla IS utanför sina gränser.
Gränsen är också nådd för hur många asylsökande migranter Sverige kan ge boplatser åt. När det gått så långt att det enda vi kan erbjuda nya migranter är att sova ute i kylan på liggunderlag och med endast ett täcke mot kylan då är gränsen nådd för en seriös asylmottagning. Det måste även migrationsliberala folkpartister och centerpartister i Strasbourg förstå.
Vår utrikesministers uttalanden om terrorismen mot Israel där hon i bästa fall försöker rationellt förklara bort terrorism i värsta fall försvarar den har i detta läge varit mycket kontraproduktiva. Gränsen är nådd för hur länge utrikesministern förtjänar folkets förtroende.
Gränsen är nådd på allvar. Vi måste nu börja måna vår demokrati på allvar. Politiker och myndigheter måste visa nolltolerans mot hat mot våra minoriteter. Judiska Församlingen ska inte behöva stänga ner sina aktiviteter som nu gjorts och Stockholm, Malmö och Göteborg och andra städer ska kunna ha Gay Pride-sport- och musikevenemang utan att vara rädda för terrordåd i framtiden.
Sverige behöver alltså ett mer kraftfullt försvar för de under lång tid tillkämpade rättigheter som våra demokratiska samhällen vilar på. Det framhäver även terrorforskaren Magnus Norell i en färsk debattartikel i GP. Vi ska inte underskatta värdet av vår värdegrund.
Gränsen är nådd. Vi måste stänga gränserna, politikerna och folket måste kavla upp ärmarna och försvara vårt land mot all terror och alla värderingar som är oförenliga med demokratin Sverige.
”Yesh po gvul” Gränsen till No Go-zonen Belleville, Paris
För tre år sedan åkte jag till Paris för första gången. En intressant resa som gav en mild försmak av vad som komma skulle. Jag reste med israelvänner på konferens.Vi i sällskapet som bestod av judar och icke-judar, var glada när vi kom fram till Paris och Frankrike där judar kunde äta kosher och leva judiskt liv. Här vågade judar vi besökte öppet visa att de kände samhörighet med Israel.
På gatorna i Paris möttes jag och mitt resesällskap av charmanta damer som hälsade på oss och ropade ”Am Israel Chai”. Judarna var en integrerad del av Paris. Det fanns inga vakter utanför synagogerna och bara en vakt utanför det judiska museet. Så i Paris var vårt första intryck att judar kunde vara lite tryggare än i Sverige. De judiska kvarteren lockade med god koshermat och gemytlig stämning. Ortodoxa judar stod i gathörnen och erbjöd förbipasserande judar tefilin. Ibland uppstod spontan dans medan folk köade för att få möjlighet att äta i kvarterets mycket populära judiska kosher hummusrestaurang.
judiska kvarteren
Medan det fanns shimcha (glädje) i Paris judiska kvarter fanns det emellertid gvulot (gränser) för judar och andra Parisbor i andra delar av staden. Jag och mitt judiska sällskap visste inte att det fanns någon gvul i Paris där vi tyckte judiskt liv blomstrade så vi höll på att trava rakt in i ett antisemtiskt ghetto.
”Stop, yesh po gvul” ( ”Stop här går gränsen”) säger plötsligt en fransk-tunisisk jude på hebreiska när vi går längs en av gatorna med småbutiker. Vi förklarar på engelska att vi är från Sweden.”Ni kan inte trava in här och inte klädda så där, och inte med den där pinen”. Den judiske mannen pekar på min lilla pin med israelisk flagga jag bär på jackan och kastar en demonstrativ blick mot judarna i sällskapet som bär kippor med davidstjärnemöster. Den judiske mannen som stoppat oss äger en butik på gatan. Han och hans nordafrikanska muslimska anställda varnar oss för att gå vidare bortom en bro som är byggd ovanför gatan längre fram. Juden som stoppade oss berättar att idag är det inga judar som kan gå bortom bron, bortom gränsen till No Go zonen som kallas Belleville. ”They like nobody” får vi veta om de som bor där. Men en gång i tiden, berättar han, bodde det många judar där, tills de skrämdes iväg därifrån likt alla andra fransmän av de vänsterextrema, islamisterna, och kriminella som senare flyttade in i området. Forfarande ligger en synagoga i området, där de judar som trots allt vågar besöka området titt som tätt blir bespottade och får höra att de ska dödas av islamister.
Både judar och muslimer vi mötte och talade med var lika bekymrade över utvecklingen. Majoritetsbefolkningen i Frankrike verkade dock lika tysta som svenskarna om hur deras land höll på att förändras. Man kunde ana redan då 2012 att det bara var en tidsfråga tills något fasansfullt skulle hända i Paris.
Nu har det hänt i Paris mer än en gång, islamistiska terrordåd. Judar och sekulära kulturinstitutioner som musikkonserter och samtidskritisk media har varit IS första offer i Europa.
Islamister som tillhör IS och som använt Bryssel, EU:s hjärta som bas har kopplats till massakrerna denna gång då dödsoffren uppgått till hela 128 personer.
Här hemma har vår utrikesminister Margot Wallström gjort delvis märkliga uttalanden efter terrorattackerna. Utrikesministern drog i SVT:s Rapport märkliga paralleller till Mellanösternkonflikten som kändes helt fruktansvärda. Hennes resonemang började dock skapligt. Wallström lät meddela att terrorismen inte fick vinna över oss. Men så plötsligt vände resonemanget till något som mest liknar empati med terrorister. Wallström sade: ”inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.” Det är mycket som är upprörande för det första satt Sveriges utrikesminister plötsligt och talade om palestinier och gjorde sig till talesperson för dessa människor och generaliserade över en hel befolkning. Men än värre är väl att det inte verkar finnas en konsekvent och tydlig hållning från statsrådets sida när det gäller terrorism.
Nättidningen Arabnyheter gjorde i maj en intervju med Wallström som förstärker bilden av att utrikesministern har ett svajigt förhållande till terrorism. Arabnyheters palestinske journalist började med att berätta för ministern att folket i Gaza lever under blockad och därefter ställde han frågan om palestinska befolkningen har rätt till ”självförsvar”.
Utrikesministern skall då ha svarat journalisten följande:
-Det är att föredra att först följa direkta diplomatiska vägar eller gå genom medlare, och om dessa ansträngningar misslyckats legitimeras väpnat agerande. (översatt från arabiska). Det är alltså anmärkningsvärt att vår utrikesminister verkar ha ett sådant skiftande förhållningssätt till terrorism vid upprepade tillfällen.
Med politiker med ett otydligt förhållningssätt till terrorism skulle svenska städer mycket snabbt kunna börja likna Paris. Ja vi är redan där. En tyst svensk medelklassbefolkning med sina politiskt korrekta politiker i täten som inte vill ”hatet ska få segra”. Och de menar då inte bara IS:s hat mot våra demokratier. En del vill tysta de som inte hatar men som uttalar sig om hotet och som vill gräva djupare i terrordåden. Många vänsterut i politiken och somliga liberaler vill inte vi ska fokusera på att ta reda på vad det är för ideologi som ligger bakom terrorn mot oss.
Undertiden pinas de muslimer, judar, hbt-personer och asylsökande som känner sig otrygga i ett land som inte har kontroll över sina gränser medan IS-celler kunnat flytta in i Sverige och resten av Europa via samma vägar som flyktingar och ekonomiska migranter kommit.
Utmaningarna för framtiden är gigantiska och kräver ledare med klarsyn som regerar utan skygglappar och utan att staka sig när de ska förklara vad islamistisk terrorism är för något.
Vi behöver en utrikesminister som är tydlig med att hen är mot all terrorism mot alla demokratiska stater. Och vi behöver politiker som i första hand gör allt för att bekämpa hotet mot oss, som ännu utgör majoriteten av Europas befolkning som älskar demokrati, sekularism och vår kultur av frihet.
Sverigedemokraterna anklagas då och då av debattörer, politiker och medier för att vara ett islamofobiskt och främlingsfientligt parti. Men partiet engagerar sig för självstyre för både kristna assyrier och för muslimska kurder i det av inbördeskrig och ISIS härjningar splittrade Irak. Dessutom stödjer partiet judar i Mellanösterns enda demokrati Israel. Partiet vill att biståndet till Palestinska myndigheten ska villkoras. Ett av villkoren de ställer för att Sverige ska fortsätta ge bistånd till Palestinska myndigheten är att myndigheten ska bekämpa antisemitismen i de palestinska områdena, en antisemitism som hittills sedan oktober månad lett till över 12 judiska dödsoffer och 157 skadade judar i palestinska terrorattacker. Men SD är också det parti som författat de mest omfattande motionerna som tar upp de muslimska folkgrupperna Rohingyas och Rakhins situation i Burma. De båda folken förtrycks av majoritetsbefolkningen i Burma som är buddhister just för att de är muslimer.
Fler än 125 000 rohingyas har blivit internflyktingar i Burma på grund av förföljelse skriver Amnesty Press.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch har anklagat de burmesiska myndigheterna för etnisk rensning, genom att inte sätta stopp för våldet och genom massgripanden och blockering av humanitära hjälpinsatser.
I Sverigedemokraternas motion om Burma som bland annat undertecknats av Julia Kronlid, partiets utrikespolitiska talesperson, och riksdagsmannen Björn Söder framhåller partiet att det är viktigt att situationen för de muslimska minoriteterna i Burma inte glöms bort i samband med fokus på demokratiseringsprocessen i landet. Motionärerna skriver:
”Vi Sverigedemokrater anser därför att det är viktigt att regeringen verkar för att uppmärksamma den utsatta situationen för muslimska minoriteter i Burma/Myanmar inom ramen för sitt utrikespolitiska arbete.”
Folkpartisten Roger Haddad och socialdemokraten Kent Härstedt har också lagt motioner om Burmas förtryckta folkgrupper. Men de har inte författat lika omfattande och tydliga motioner som Sverigedemokraterna. Det är Sverigedemokraterna som har drivit frågan om de muslimska minoriteternas utsatta situation i Burma år efter år medan medier, debattörer och politiker kallat dem islamofober.
Runt om i vårt land rapporteras det om förföljelse av kristna och hbt-personer på landets asylboenden. Kristna, homosexuella och barn utsätts idag för våld, hot, sexuella trakasserier och våldtäkt av andra enskilda asylsökande individer på våra asylboenden. Det är samma situation i andra länder med stor tillströmning av asylsökande migranter.
Allianspartiernas politiker reagerar nu alltmer mot missförhållandena på asylboendena. Folkpartisten Robert Hannah har tidigare berört situationen i en interpellationsdebatt med migrationsminister Morgan Johansson. Riksdagsledamoten Robert Halef (KD) skrev nyligen en skriftlig fråga till inrikesminister Anders Ygeman om våld och hot mot troende flyktingar.
Halef skriver: ”I Sverige 2015 ställs kristna flyktingar och invånare inför ultimatum att konvertera till islam eller dödas.”Han berättar att sekteristiska krafter har börjat att aktivt angripa kristna invånare och kristna flyktingar på flyktingförläggningar.
Halef framhåller att det är orimligt att den som flytt till Sverige undan religiös förföljelse ska behöva möta samma förföljelse här i Sverige och rentav på asylboenden. Kristdemokraten tycker också man kan fråga sig hur Migrationsverkets bedömning av asylrätt bör påverkas för de som inte respekterar alla människors lika och okränkbara värde, de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till religionsfrihet. Halef konstaterar att sådana individer utgör ett hot mot vårt samhälle.
Halef vill veta hur inrikesministern kommer att verka för att alla som kommer till Sverige ska respektera våra lagar och grundläggande principer. Inrikesminister Anders Ygeman bollar dock vidare frågan till demokrati- och kulturministern Alice Bah Kuhnke. Hon lyckas med konsten att skriva ett svar på frågan utan att ens nämna de kristnas situation på asylboenden. Istället ger demokrati- och kulturministern generella svar som att ”rättsväsendet har en viktig roll i arbetet mot hatbrott” och berättar att ”en nationell plan mot rasism och liknande former av fientlighet” planeras. Men inga konkreta förslag på hur man ska ta sig an hatbrotten på asylboenden presenteras. Hatbrottslagstiftningen är svag och leder till få domar. Straffen är inte avskräckande.
Läget är akut. Sverige fylls på med fler och fler migranter och fler och fler asylboenden. Sverige behöver inte bara en handlingsplan mot rasism. Sverige behöver en handlingsplan för att vår värdegrund ska få genomslag redan på asylboendena. Vi har byggt upp en värdegrund där hbt-personer, judar, kristna, kvinnor och barn är lika mycket värda som andra grupper. Så är det inte i andra samhällen varifrån våra nya invånare kommer. Sverige och Västvärlden är unikt i detta hänseende. MENA-länderna och Afghanistan som Sverige nu tar emot flest migranter från är länder där lagstiftning och normer inte behandlar alla som likar. Dessa normer och attityder har avspeglats i de hatbrott som utförts på asylboenden i Sverige och runt om i Europa.
Sverige måste sätta ner foten tydligt mot de som tar med sig sitt hat och sina destruktiva normer till asylboendena och sedan kan fortsätta ut i samhället med detta hat och dessa normer. Det ska inte vara möjligt att gå igenom asylprocessen och vara mot kvinnors rättigheter, uttalat homofob eller kristofob. Ingen religion eller kulturell bakgrund ska kunna ursäkta sådana attityder. De attityderna måste bort. Sverige ska erbjuda förföljda människor asyl, inte deras förföljare. Demokrati- och kulturministern måste komma upp med något bättre än floskler och slentrianpolitik som om de nya utmaningarna inte fanns i allt mer ökande volym. Det är hon och regeringen skyldig det svenska folket och asylsökarna. Konsekvenserna kan annars bli förödande.
Bodil Valero ( MP): ”Vi besökte byn Sosia, som också är rivningshotad. Där har man tryckt ner en bil i vattenbrunnen för att palestinierna aldrig mer ska kunna få rent vatten och då vara tvingade att köpa vatten via Israel också i det fallet.”
Den 9 september hölls en debatt om EU:s roll Mellanöstern i Europaparlamentet i Strasbourg.Två svenska politiker deltog i debatten. Den ena var kristdemokraten Lars Adaktusson som kritiserade de som kallar Israel apartheidstat och vill att EU ska bojkotta israeliska varor. Bodil Valero från Miljöpartiet var den andra svenska politikern som deltog i debatten. Främst talade Valero om vattnet i Jordandalen. Hon hade besökt Israel mitt i sommaren i 50-gradig hetta. Så då var det förstås helt logiskt att ta upp vattensituationen. Valero berättar att i Jordandalen får ”bosättarna” köpa vattnet för 7 shekel medan beduiner får köpa vattnet för 37 shekel.
Usch vilken orättvisa! Det är ju apartheid tänker du kanske. Luriga Valero berättar dock inte de väsentliga detaljerna om vattensituationen. Då är det mycket lätt hänt att gemene man tror att beduinerna diskrimineras och att apartheid råder. Så ska det dock visa sig att det inte förhåller sig.
Men stämmer något i miljöpartistens reseanekdot? Valero berättar inte vilket vatten som åsyftas. Vilken är mängden vatten och är det samma mängd vatten som kostar så olika och varför?Jag ska strax komma in på detaljerna. Men vi måste låta Valero få berätta fler anekdoter från Västbanken. Hon avslutar sitt debattinlägg med att berätta om ett besök i en beduinby.
”Vi besökte byn Sosia, som också är rivningshotad. Där har man tryckt ner en bil i vattenbrunnen för att palestinierna aldrig mer ska kunna få rent vatten och då vara tvingade att köpa vatten via Israel också i det fallet.”
Så vad är sant ? Och varför framstår det som en orättvisa att få tillgång till vatten via Israel? Valero säger att beduinerna betalar 37 shekel och ”bosättarna” 7 shekel ”för vattnet”. Jag hittar en debattartikel i den israeliska vänstertidningen HaAretz om detta. Den är skriven av en arab vid namn Nasser Nawajah som råkar bo i Sosia. Men Sosia är ingen by. Det är en olaglig bosättning, en arabisk, beduinsk sådan ivrigt påhejad av EU, svenska diplomater och politiker. Så vem är olaglig bosättare egentligen? Sosia är för övrigt namnet på en historisk judisk by, vid vars ruiner de arabiska bosättarna har slagit läger men också namnet på ett nutida judiskt samhälle i närheten och där bor judar. Den arabiska bosättningen Sosia ligger i område C som Israel administrerar och har full kontroll över, helt i enlighet med Oslofördraget.
Nawajah berättar i HaAretz att de som bor i Sosia måste betala 35 shekel kubiklitern för vattnet, medan israelerna betalar 9 shekel (aha det här liknar Valeros något förenklade siffror). Men beror det på att myndigheter eller butiker tar ut olika priser beroende på om du är jude och israel eller arab och beduin? Nej självklart inte. Nej det beror ju på att Sosia är en olaglig bosättning, som gång på gång har rivits av israeliska myndigheter. Därför får inte dessa arabiska bosättare del av det israeliska vattensystemet, liksom EU-migranterna i Malmös nu rivna illegala bosättning och kåkstad inte fick tillgång till Malmös kommunala vatten. Araberna i Sosia har erbjudits av Israel att bo på en annan plats där de kan bo legalt och få tillgång till vattensystemet på lika villkor som judiska ”bosättare” och precis som alla andra araber i område C som bor legalt.
Men araberna i den arabiska bosättningen Sosia har vägrat flytta och har valt att istället hämta sitt vatten med tankbil från det palestinska samhället Yatta i den Palestinska myndigheten där tydligen vattnet kostar mer. Det är alltså palestinska araber som säljer vattnet dyrare med tankbil till Sosias illegala arabiska bosättning, inte Israel och israeler. Billigast hade det alltså varit för de arabiska bosättarna att välja alternativet som gör att de får ta del av israelisk vattenleverans genom att bo lagligt.
Israel tar alltså inte ut olika priser för judar och araber varken i Israel eller i område C. Och generellt sett betalar faktiskt israeler mer för vattnet på flaska än vad befolkningen i palestinska områdena gör. I Tel Aviv kostar en 0,33 cl flaska vatten 6.93 shekel medan samma vatten kostar endast 3 shekel i Ramallah i Palestinska myndigheten.
Stämmer det då att det tryckts ner en bil i en brunn i Sosia? Tveksamt. Varken Nawajah , någon annan pro-palestinsk aktivist eller någon media jag granskat har rapporterat om någon bil i Sosias brunn (om ens den finns med tanke på att vattnet hämtas i Yatta). Bara Valero verkar ha kunskap om den nertryckta bilen och motiven för att bilen skulle ha hamnat i brunnen. Så synd att hon inte när hon besökte platsen tog några bildbevis på brunn och bil att lägga ut på sitt flitigt använda twitterkonto.
Jag har för mer än en vecka sedan skickat frågor till Valero om hennes lilla reseskildring. Frågorna jag ställt är: Vilka är de/den ”man” som tryckt ner bilen i brunnen? Vilka bevis finns för detta? Vem tillhör brunnen? Hur vet du att bilen, om det finns en sådan i brunnen, tryckts ner däri ”för att palestinierna aldrig mer ska kunna få rent vatten”? Men den folkvalda miljöpartisten har hittills inte lyckats svara på mina frågor.
Riksdagsledamoten Robert Hannah(FP) skriver i en ny motion att Sverige tydligt måste uttala att de brott ISIS gör sig skyldig till utgör folkmord. Hannah framhåller även i motionen att ”vi ska delta humanitärt och militärt i en internationell insats för att förgöra Islamiska staten.”
Äntligen någon som vågar utrycka orden som måste uttryckas. Ja ISIS måste förgöras. Det finns ingen politisk lösning på den terror ISIS utgör i Syrien och Irak mot kurder, assyrier, shia-muslimer och inte tillräckligt ISIS-trogna bland lokalbefolkningen. Men Hannahs inställning till ISIS tycks inte delas av den svenska regeringen. Sveriges utrikesminister Margot Wallström sade så sent som 9 oktober under EU-nämndens sammanträde att den politiska processen i Syrien inte är död samt ”att en politisk lösning är den enda vägen framåt och det som långsiktigt kan lösa problemen i Syrien.”
Det ska bli intressant om Hannah och hans Folkparti kommer att få med sig fler partier bakom sitt ställningstagande. För hur länge kan Wallström och riksdagen stå fast vid att det finns en politisk lösning med islamistiska terrorister som ISIS?
Det hettar till i riksdagen. Biståndsminister Isabella Lövin (MP) pressas nu hårt av Moderaterna om stödet till den terrorglorifierande Palestinska myndigheten(PA). Detta efter att israelisk och även svensk media skrivit om nya avslöjanden om ”löner” som betalas ut av PA till palestinska terrorister . En del terrorister har lyckats skrapa ihop runt en halv miljon svenska kronor och löneutbetalningar till terrorister har länge varit en av de största utgifterna i den Palestinska myndighetens budget.
Den 13 oktober framställde moderaten Fredrik Schulteen skriftlig fråga till biståndsminister Isabella Lövin för att förhöra sig om statsrådets syn på PA:s löneutbetalningar till terrorister. Sveriges stöd till PA är nämligen på hundratals miljoner kronor.Biståndet ska gå till att bygga fred men det är ytterst tveksamt om biståndet uppnår det målet med tanke på PA:s förhållningssätt till terrorister.
Schulte skriver om löneutbetalningarna: ”Det är uppgifter som inte heller bestrids av regeringen i Ramallah. Detta är i sig upprörande nyheter. Än mer uppseendeväckande för Sveriges vidkommande är att vi indirekt legitimerar detta genom att låta 200 miljoner kronor av det totala svenska biståndet till Palestina på 700 miljoner kronor gå direkt in i den palestinska myndighetens budget. ”
Schulte berättar att en talesperson för PA:s regering menar att lönerna inte kommer från biståndspengar utan från skatteintäkter. Men Schulte konstaterar: ”I grunden spelar det dock ingen roll. Att Sverige betalar ut statsstöd till regeringar som stöder terror är oacceptabelt. Därför måste Sverige omgående styra om samma bistånd till andra humanitära insatser i Palestina.”
Schultes frågor till statsrådet Lövin är hur hon reagerar på uppgifterna om PA:s löneutbetalningar till dömda terrorister och om hon kommer styra om biståndet så att de inte går till PA:s budget.
Den 20 oktober kommer så ett svar från statsrådet Lövin, ett svar som inte svarar på frågorna Schulte skrivit. Det miljöpartistiska statsrådet skriver om fredssamtal som suspenderats och att det internationella samfundet konstaterat att PA är statsdugligt. Men inget om hur hon reagerade på uppgifterna om löner till dömda terrorister. Lövin rabblar istället upp varför PA behöver svenskt bistånd och försäkrar att EU-kommissionen säkerställer att inga pengar går till dömda terrorister.
Lövin skriver: ”Fredrik Schulte konstaterar, helt korrekt, att inga biståndsmedel från Sverige eller EU går till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser. Däremot har Sverige, liksom det övriga internationella samfundet, fått information från den Palestinska myndigheten att den, efter förfrågan från Israel, bidrar till bland annat fångars mat. ” Men Lövin tycks inte ha varit intresserad av att fråga Israel om uppgifterna stämmer.
Och Schulte nöjer sig inte med Lövins svar. Den 30 oktober omformulerar den moderate riksdagsledamoten sin fråga till Lövin om biståndet till PA.
”Anser statsrådet att det är acceptabelt att Sverige betalar ut bistånd till länder som samtidigt finansierar terror?”
Schulte konstaterar också om Lövins skriftliga svar, att det inte fanns något i det som berörde vad hon ombads svara på, alltså huruvida hon anser att det är acceptabelt att Sverige betalar ut bistånd till stater som finansierar terror – detta alldeles oavsett om det är svenska skattepengar som används i direkt mening eller ej. Schulte tillägger också att det är allvarsamt om Sveriges biståndsminister slingrar sig och är otydlig i frågan.
TOBIAS POLITISKA RESEARCH 