Mattias Sundin är kanske inte så känd för alla men han är riksdagsledamot för Folkpartiet sedan 2012. Första gången jag fick upp ögonen för denne politiker var då jag 2013 befann mig på samma konferens som han, AIPAC:s årliga policy conference i Washington DC. AIPAC är en organisation som funnits sedan 1951 och arbetar för att stärka det amerikanska stödet till Israel. Få svenska politiker, om några andra ens över huvudtaget förutom Sundin, har visat sig där. Så givetvis reagerade jag positivt.
Sedan dröjde det faktiskt till förra året innan jag råkade uppmärksamma Sundin i en debatt i riksdagen. Det handlade om regeringens mycket kritiserade erkännande av Palestina som stat, där Sundin ställde sig kritisk till erkännandet. Sundin uttryckte sig då så här om detta:
Var det formellt rätt? Har vi uppfyllt kriterierna och så vidare? Den diskussionen är intressant och relevant. Jag är dock mer intresserad av annat än: Var det för tidigt? Var det sent? Var det formellt rätt, och så vidare? Frågan är: Var det rätt eller fel av Sverige? Gynnar det fredsprocessen eller inte? Jag tycker att det är fel. Det är det inte på formella grunder, men det kan det också vara. Det är fel för fredsprocessen.
Sundin fokuserade sedan dessvärre, liksom de flesta andra politiker, på att kritisera Hamas. Det tycks rent allmänt vara ett farligt tiks bland svenska politiker att alltid se Hamas terrorism och hat men aldrig vilja se konkurrenten Fatahs. Margot Wallströms ”moderata krafter” Fatah/Palestinska myndigheten (PA) ”förvaltar” miljoner av svenskt bistånd.Under årens lopp har flera miljarder kronor slukats av administration som är vida ökänd även bland den palestinska befolkningen för sin utbredda korruption och bland israeler för sin antisemitism. För den som granskar Fatah så är det uppenbart att partiet och myndigheten knappast är de ”moderata krafter” som de av svenska politiker ofta utmålas som.
När jag kom hem från riksdagen och debatten jag bevittnat på åhörarplats var jag besviken. Ingen hade tagit upp frågan om det var verkligt moderata krafter som stöddes i och med erkännandet. Jag skrev ett kort twittermeddelande till Sundin och anmärkte på att oppositionen borde frågat om Fatah/ PA var de ”moderata krafter” som Wallström så sällan ville nämna vid namn.
Sedan dröjde det faktiskt inte länge innan en ny interpellation inlämnades. Den 11 november inkom till riksdagen interpellationen med titeln ”moderata krafter i staten Palestina” signerad Mathias Sundin. Den 20 november togs den upp till debatt.
I sitt anförande i interpellationsdebatten proklamerade Sundin:
Jag tycker att vi ska sluta stödja så kallat moderata krafter och i stället stödja demokratiska krafter. Det är en avgörande skillnad. Vem som helst kan vara moderat om man jämför med den som är värst. Jämför man Abbas med de värsta Hamasföreträdarna är han naturligtvis moderat jämfört med dem. Men det betyder inte att han är en resonabel och bra ledare, vilket jag tycker att han har visat, bland annat genom att han är inne på tionde året av en fyraårig mandatperiod – det säger väl det mesta om hur icke-demokratisk han är.
Sundins interpellation fick plötsligt alla borgerliga debattörer i plenisalen, med reservation för den benhårt överdrivet propalestinska Kerstin Lundgren(C), att ställa sig djupt kritiska till erkännandet. Debatten på Sundins modiga initiativ blottlade hur bräckligt och grundlöst påståendet är om demokratiska och moderata krafter i Palestinska myndigheten. Men också på hur lösa grunder det politiska beslutet vilar.
Sundin har också varit pådrivande och försökt utmana i skriftliga brev till Wallström genom att fråga om Gaza är ockuperat, något Sverige och EU benhårt hävdar att det är trots kristallklara belägg för att så inte är fallet.
Engagemanget verkar med andra ord stort för Mellanösternpolitik hos Sundin, som också visar prov på samhällsansvar. Sundin ställer sig frågande kring, att personer som av Säkerhetspolisen misstänks vara terrorister ska få vistas i Sverige. Eftersom misstänkta terrorister riskerar tortyr om de skickas tillbaka måste Sverige i dagsläget sörja för deras välbefinnande. Sundin skriver 27 januari i år i skriftlig fråga till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S):
Att misstänkta terrorister kan bo och röra sig fritt i Sverige är allvarligt.
Svaret blev som väntat från regeringen att en utredning pågår som ska se över den straffrättsliga lagstiftningen och hur denna situation ska kunna lösas.
Debatten kring Mellanösternkonflikten och kritiken kring regeringens erkännande av Palestina som stat och biståndspolitiken hålls idag vid liv tack vare Sundin. Han har tagit tag i den debatt som resten av Alliansen och Folkpartiets ordinarie ledamot av utrikesutskottet, Birgitta Ohlsson, borde ha tagit. Men hon är för tillfället ersatt av Nina Lundström på grund av föräldraledighet informerar Folkpartiet. Nina Lundström har inte gjort något vidare väsen av sig i utrikespolitiska debatten. Åter är Ohlsson på plats i riksdagen den 7 april. Då har redan Sundin haft sin debatt 24 mars med biståndsminister Isabella Lövin om sänkt bistånd till Palestina.
Jag ser fram emot en stark kunskapsfylld debatt i morgon om demokratiska värderingar och huruvida biståndet är till nytta eller onytta för demokrati. Sundin är, till skillnad från många andra svenska politiker, varken rädd för att citera antisemitiska citat från Hamas och från Palestinska myndigheten eller för att stå upp för demokratiska värderingar när han kritiserar antisemitiska krafter och regeringens ogenomtänkta utrikespolitik i Mellanöstern. Det är en röst för Folkpartiet och hela Alliansen att ta efter. Förhoppningsvis tar Birgitta Ohlsson intryck av vad hennes kollegor gjort i riksdagen under hennes frånvaro och fortsätter att stödja en proisraelisk, prodemokratisk linje.