På barrikaderna i Berlin står han upp och kämpar mot antisemitism och antisionism. Sercan Aydilek är en politiskt medveten ung man uppvuxen i Tyskland med rötterna i Turkiet och med ett rött hjärta som slår för queerfeminism, anti-fascism och, ja just det, sionismen. I en öppenhjärtig intervju berättar han om hur han ser på det ökande judehatet och antisionismen i Tyskland och Sverige.
Tobias: Kan du berätta lite mer om dig själv och varför du stödjer Israel?
Sercan Aydilek: Jag är 24 år gammal och jag utbildar mig inom företagsekonomi i den offentliga tjänstesektorn. Det finns två stora skäl för mig att stödja Israel. Först och främst är Israel en fristad för överlevarna från Förintelsen och det andra skälet; Israel är den enda demokratin i Mellanöstern. Det är vad som motiverar mig att stödja detta vackra land.
Hur skulle du definiera anti-sionism?
Sercan Aydilek: För mig är det enkelt att definiera det, du förstår, det är allt som ifrågasätter Israels existens och självklart allt som ifrågasätter judarnas rätt att bygga upp sina hem. En del säger ”Jag har inga problem med judar, men jag hatar sionism”. Jag ser faktiskt inte en stor skillnad mellan antisemitism och anti-sionism. Om du ifrågasätter Israel och om du ifrågasätter vad Israel står för då är du mot den judiska gruppens största prestation.
Tobias: Så hur ser situationen ut i Tyskland gällande antisemitism?
Sercan Aydilek: Vi har många antisemitiska brott. Det börjar med att människor kallar andra för judar som skällsord och forsätter sedan med att galna människor försöker att tända eld på synagogor. Vi har också politiska partier som är öppet anti-semitiska som NDP och Die Rechte. Men också delar av vänsterpartiet, Die Linke är antisemitiska. Till exempel har några medlemmar av parlamentet poserat med halsdukar där Israel är utraderat eller så deltar de i demonstrationer som organiseras av radikala palestinska grupper, vilka hyllar knivdåden i Israel som började förra året. Så jag skulle säga att Tyskland har ett stort problem med antisemitism som måste försvinna.
Tobias: Är du med i något politiskt parti och har ditt parti samma inställning till Israel som du har?
Sercan Aydilek: Ja. Jag är medlem i SPD (det socialdemokratiska partiet Tyskland) och också medlem av partiets ungdomsförbund. De kallas JUSOS ( motsvarigheten till SSU). Ärligt talat är jag inte riktigt säker på vad mitt parti har för hållning i den här frågan. Min partiledare Sigmar Gabriel som är ekonomiminister i den federala republiken Tyskland var en av de stora anhängarna av Iran-avtalet och han reste också till Iran för att förhandla med den iranska regeringen. För mig ser det ut som om han inte är riktigt intresserad av vad som händer med Israel.
Tobias: Jag har läst att det förra året ägde rum en konferens i Berlin organiserad av PRC (Palestinian Return Center). Det finns en organisation som heter PRC (Palestinska Rättvisecentret) även i Sverige och i år ska de organisera samma konferens (”konferensen för palestinier i Europa”) i Malmö. Hur reagerade partierna i Berlin på denna konferens?
Sercan Aydilek: En av de största anhängarna av Israel Volker Beck (die Grünen) som är medlem av parlamentet (Bundestag) och även ordförande i tysk-israeliska parlamentsgruppen i Bundestag sade i ett gemensamt uttalande att konferensen ”inte gör att man kommer närmare fred i mellanöstern eller det legitima intresset för fred och säkerhet för palestinierna och Israel utan snarare tvärtom. Det är en plats där fördomar underblåses och ännu värre, där Hamas terror och våld legitimeras eller till och med förhärligas. ”. Jag skulle också vilja säga att dessa typer av konferenser bidrar till att ungdomar känner att det är berättigat att begå brott mot medlemmar av den judiska gruppen och israeler.
Tobias: I svensk media fick jag nyligen en artikel publicerad om min research av PRC i Sverige . Min research har visat att PRC har börjat lära arabisktalande barn i en kommunal skola i Malmö om palestinska kampen och terrorism. Läroboken de har undervisat ur har en karta där Palestina helt har ersatt Israel. Barn undervisas i denna bok att barn som blir ”martyrer” genom att kasta stenar på israeliska soldater och beblanda sig med terrorister är ”modiga” barn. Med dessa uppgifter kända om PRC hur tror du att tyska politiker skulle ha reagerat om samma PRC skulle ha anordnat en internationell konferens?
Sercan Aydilek: Jag är chockad över att höra det. Det är definitivt inte rätt sätt att ”lugna ner” situationen i Mellanöstern. Jag är av samma åsikt som Israels tidigare premiärminister Golda Meir, som en gång sa att: ”Fred kommer först när araberna älskar sina barn mer än de hatar oss.” Faktumet att barn undervisas att Israel är fienden är motbjudande, eftersom det inte har någonting med sanningen att göra!
För mig är PRC en terroristorganisation. De kanske inte använder knivar och missiler men de använder barnen. De indoktrinerar dem med felaktigheter och får dem att hata israeler. Jag tror att regeringen måste stoppa det. Men ärligt talat så tror jag inte de kommer att göra det. Jag skäms för att vara en del av en partifamilj (PES), som stöder palestinska ledare även om de vet att dessa stödjer terroristiska knivdåd. Och faktumet att Sveriges utrikesminister Margot Wallström har givit sitt stöd till märkningen av produkter från Israel äcklar mig mest.
Tobias: Ja de svenska Socialdemokraterna har tagit några märkliga politiska steg som anses anti-israeliska av många som stödjer Israel. För det första erkände den rödgröna regeringen Palestina som stat utan att ställa några krav på palestinska partier att upphöra med terrorglorifiering och indoktrinering, utan krav på att helt erkänna Israel som judisk stat och utan krav på sig att först vara demokratiska. Vår utrikesminister har också sagt att hon vill att det ska tillsättas en utredning om påstådda utomrättsliga avrättningar utförda av Israel. Hon började också tala om palestinsk ”desperation” under en intervju då de nyliga terrorattackerna i Paris utförda av ISIS diskuterades. Vad vill du säga till de svenska Socialdemokraterna?
Sercan Aydilek: Mitt budskap till ”kamraterna” skulle vara: Åk och besök Israel. Möt familjer till offren för knivattackerna. Åk och se barnen till Dana Meir i ögonen. Hon blev knivhuggen i ansiktet rakt framför sina barn. Åk och se föräldrarna till Ziv i ögonen, Ziv soldaten som blev knivhuggen i hjärtat och dog och åkt ill Ezra Schwartz som dödades av palestinska terrorister. Men besök även palestinska familjer som fått nog av Hamas terror och indoktrineringen från det palestinska politiska etablissemanget. Problemet är inte den israeliska regeringen, IDF eller juden. Det största problemet i regionen är de islamistiska terrororganisationerna som Hamas. Sluta skylla på Israel och börja stödja kampen mot terrorn i regionen!