Biståndsorganisationen Forum Syd struntade i anklagelser om biståndets terrorkopplingar

fotbollsmästerskap uppkallar efter våldsbejakarna Lufis och Kashoers ära. Undomarna och priserna bär bilder på de båda medlemmarna av palestinska terrororganisationer. Bild tagen på Abu Dis Youth Club

Forum Syd är en partipolitiskt och religiöst obunden biståndsorganisation med omkring 140 medlemmar från svenska civilsamhället. Enligt offentliga handlingar inkom år 2016 anklagelser om våldsbejakande extremism hos fritidsgården Abu Dis Youth Club som får bistånd via Forum Syds medlemsorganisation Palestinagrupperna (PGS). Forum Syd valde dock att inte agera och varken PGS eller Forum Syd stoppade biståndet till fritidsgården.

Anklagelserna går i korthet ut på att fritidsgården Abu Dis Youth Club ordnar idrottsturneringar till terroristers och terrororganisationers ära och att klubben tillåtit den av EU terrorklassade organisationen PFLP att hålla möten med våldsbejakande inslag på fritidsgården. Misstankar om att terrororganisationer använder ungdomsklubben som rekryteringsbas har förekommit.

Anklagelserna inkom för några år sedan till en svensk myndighet från bekymrade svenska medborgare som via skattesedeln är med och finansierar alla Sveriges biståndsaktiviteter, vare sig de vill det eller inte.

Så här resonerar Forum Syd om anklagelserna i ett mail till den svenska myndigheten.

”Forum Syd kommer inte att göra något aktivt i samband med anklagelserna.”

Och så här svarar PGS på anklagelserna mot sin partnerorganisation som de ger bistånd till:

”PGS har samarbetat med Abu Dis Youth Club sedan 1990-talet och har bra koll på klubben och verksamheten. Våra analyser av klubbens verksamhet framgår i ansökningar och rapporter och vi har fullt förtroende för dem. Efter att vi hörde om dessa anklagelser, kontaktade vi ändå klubben för att delge detta och bad om deras kommentarer. Enligt klubbens ordförande och andra representanter för Abu Dis Youth Club är samtliga anklagelser felaktiga. Abu Dis ligger inom Area B och kontrolleras dels av palestinska myndigheten, men den israeliska militären har kontroll över vad som sker i byn. Ytterkanterna tillhör dessutom Area C som är under total israelisk kontroll. Hade det förekommit någon verksamhet på klubben som Israel ansett olaglig, hade de kunnat stänga klubben. Klubbens ordförande [anonymiserat namn] var tidigare kommunordförande i Abu Dis. Kontakta gärna honom för fler kommentarer. De israeliska myndigheterna har gett honom ett VIP-tillstånd i egenskap av affärsman,vilket innebär att han kan resa fritt både på Västbanken och inne i Israel. Vi är medvetna var dessa anklagelser kommer ifrån. Dels härifrån Sverige, men ursprungligen från en rapport som är skriven av den extrema bosättarrörelsens ledare Itamar Marcus som inte är en pålitlig källa.”

PGS skriver att anklagelserna är felaktiga. Men anklagelserna om våldsbejakande extremism på fritidsgården stöds dock av andra uttalanden både från Forum Syd och PGS även om de lägger fokus på att israelisk militär gjort besök på fritidsgården. Detta indikerar emellertid att Abu Dis Youth Club har kopplingar till våldsbejakande extremism och att Israel sett problem på fritidsgården.

Forum Syd: ”Vid solens nedgång sjunger minareterna ut medan pojkarna spelar på konstgräset. Delar av planen har brännmärken från tårgasgranater. Sammandrabbningar mellan militär och demonstranter sker ofta i närheten av sportområdet”
(https://www.forumsyd.org/sv/aktuellt/sport-under-ockupation)

PGS: ”Ibland gör sig dock problemen med den israeliska militären sig påminda även på klubben. Den nya konstgräsmattan har fått sina brännhål efter tårgas-patroner som de skjutit över muren in på fotbollsplanen.”
(https://palestinagrupperna.blog/2017/04/05/besok-hos-abu-dis-youth-club/)

PGS: ”Alldeles nyligen stormade israeliska soldater in och spöade upp flera av ungdomarna, helt oprovocerat. Och på väggen ovanför Nidals skrivbord hänger fotot av en fjortonårig pojke som för några år sedan sköts till döds av israeliska soldater utanför klubben” (http://www.palestinagrupperna.se/sites/default/files/palestina-nu-pdf/2009%20-%204.pdf)

---

FAKTA:

Forum Syd är en partipolitiskt och religiöst obunden biståndsorganisation med omkring 140 medlemmar från svenska civilsamhället. 

Palestinagrupperna i Sverige (PGS) är en propalestinsk lobbyorganisation som bedriver biståndsverksamhet framförallt på Västbanken.

Itamar Marcus som nämns i PGS svar leder undersökningsinstitutet Palestinian Media Watch som avslöjar antisemitism och våldsideologi i palestinska myndighetens media. Han prisades 1915 med the Abramowitz Israeli Prize for Media Criticism och har representerat Israel i förhandlingar med den palestinska myndigheten om uppvigling.

Marcus har talat inför EU-parlamentariker och amerikanska kongressledarmöter. Med stor sannolikhet ligger hans research bakom att europeiska länders bistånd till den Palestinska myndigheten till stora delar gjorts om.

År 2016 skrevs en gästartikel på israeliska ambassadens blogg om just de anklagelser som riktats mot Abu Dis Youth Club. En stor del av uppgifterna var tidigare okända.

Läs mer om anklagelserna mot Abu Dis Youth Club här:

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2018/01/10/de-listar-valdsbejakares-martyrskap-som-viktig-handelse-far-bistand-fran-svartlistade-pgs/

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2017/08/10/sa-lar-sig-barnen-pa-svenskfinansierade-fritidsgarden-att-do-ar-ratt/

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2017/07/23/palestinsk-fritidsgard-med-svenskt-bistand-hyllar-unga-terrorister/

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2017/04/22/nu-far-ni-skarpa-kontrollen-palestinagrupperna-och-sida-bistand-gar-till-fritidsgard-som-hyllar-terrorism/

https://tobiaspolitiskresearch.wordpress.com/2016/04/17/palestinsk-civilsamhallsorganisation-forsatter-hylla-terrorister-far-bistand

Fest, fluff och fiffel

Vad händer med Sveriges biståndspengar när svensk media som ska granska vänder ryggen till, blundar och inte visar intresse för att granska biståndet? G. Tikotzinsky granskar biståndet som media väljer att inte granska.

Palestinian Performing Arts Network (PPAN) budgetredovisning för 2017 till Generalkonsulatet i Jerusalem innehåller en klar och tydlig redogörelse för hur en palestinsk organisation till synes förskingrar svenska biståndspengar i maskopi med Generalkonsulatet.  PPAN är en nätverkorganisation som arrangerar en del egna teaterfestivaler, men i huvudsak slussar biståndspengar vidare till ett dussin medlemsorganisationer.  Redovisningen visar i detalj ett 50-tal budgetposter, samt faktiska utgifter i svenska kronor för varje post under året 2017.  Nästan varenda utgiftspost ger anledning till både eftertanke och misstanke, men för läsbarhetens skull begränsar jag denna analys till de saftigaste siffrorna.  Totalt handlar redovisningen om en biståndsbudget på drygt 12 miljoner kronor, och faktiska utgifter på 11 miljoner kronor.  PPAN har beviljats en total biståndsbudget om 40,4 miljoner kronor för perioden 2016-2019.  Redovisningen är en allmän handling utlämnad i ärende UM2018/46254 och finns här UM201515331ppan2 .

Vi börjar med lite festpengar.  I rad A23 har PPAN beviljats 17.849 kronor för måltider.  Jag kan tänka mig att scenpersonal, ljustekniker osv som jobbar sent om kvällen under repetitioner och föreställningar behöver mat, och det är rimligt att arrangören beställer fram pizza eller felafel.  Men slutnotan hamnade på hela 130.683 kronor!!  Om man räknar med 40 kr för Ramallahs dyraste felafel med läsk, så blir det 3.267 måltider.  Det verkar mycket, med tanke på att PPAN är ett kulturprojekt och inte ett utspisningsprojekt.  Det är snarare troligt att pengarna har spenderats på färre måltider, med betydligt dyrare och lyxigare mat än felafel. Eller om man vill vara mer rak på sak – PPAN har festat upp SIDA:s biståndspengar.

Nästa budgetpost som sticker ut är A61 – Internationella flygbiljetter för scenkostnärer och professionella artister.  Beviljad budget var drygt 200 tusen kronor, medan de faktiska utgifterna uppgick till 121 tusen.  Bakom denna budgetpost står en teaterfestival där PPAN bjöd in och betalade för utländska artister som gjorde några mycket uppskattade uppträdanden för palestinsk publik. Visst är teater ett viktigt uttryck för det fria ordet, och SIDA stöttar kultur som en del i det palestinska nationsbyggandet.  Men – att bjuda palestinska allmänheten på utländska artister verkar vara att tänja begreppen långt, långt utöver vad de flesta svenskar anser vara rimligt bruk av biståndspengar.

Vidare till budgetpost A18-A21 – Retreats, Workshops and Capacity building, eller personalutveckling på svenska.  Detta verkar vara gediget fluff som döljer ännu mer festpengar.  Visst, det är viktigt att företag ibland tar 2 dagar på ett hotell, med konsulter som leder seminarier osv.  Det kallas att utveckla organisationern.  PPAN utvecklade sin organisation för 140 tusen kronor i hotellboende, 60 tusen för ännu mer mat, och sedan 20 tusen till i traktamenten, och därtill 14 tusen för resor (A44).  För att verkligen kunna ta del av konsulternas föreläsningar lade man sedan ut ytterligare 140 tusen kronor för konferensrummen.  Totalt blev det 374 tusen kronor av skattebetalarnas biståndspengar som till synes försnillades till fest och fluff. Om man räknar 500 kronor per natt för ett rimligt hotellrum i Palestinska myndigheten, så räckte bara hotellpengarna till 280 övernattningar.  Om man räknar 100 kronor för en rejäl måltid på restaurang, så räckte mat och traktamentepengarna till 800 måltider.  Inte illa för en organisation med ett halvdussin anställda.

Den dubbla utgiftsposten per diem och meals, dvs både traktamente och måltider, har för övrigt satts i system.  De båda posterna har beviljats tillsammans tre gånger, och ingen av posterna kan återfinnas ensam.  Rimligt är att antingen betala traktamente, eller betala för måltider mot kvitton, men naturligtvis inte båda.

Festen vill aldrig ta slut, ett liv i sus och dus för svenska skattekronor, det kallas utvecklingsbistånd.

Så till något helt annat.  Sista budgetraden A56 är ett administrativt schablonpålägg om 5.86%, vilket blir hela 613 tusen kronor i faktisk utbetaltning.  Det är kutym inom NGOs att lägga till en administrativ schablon till projektbidrag, vanligtvis 5-20%.  Detta pålägg skall täcka kontorshyra, telefoner, kontorsmaterial, resor, bankavgifter, websajt, revision, juridisk rådgivning, osv.  Problemet med PPAN är att alla dessa utgifter har fått sina egna budgetposter, och Generalkonsulatet har således redan betalat för dem.  Det verkar därför som om det administrativa pålägget är en ren bluff.  Vad pengarna använts till i verkligheten är omöjligt att veta, men svenska skattebetalare kan förmodligen sätta upp beloppet på förskingringskontot.

PPAN:s biståndsbudget är ca 12 miljoner kronor per år.  För att administrera detta bistånd har man beviljats en heltidsrevisor som kostade 208 tusen.  En rimlig arbetsbörda för en bokförare i Israel är en omsättning motsvarande ca 50 miljoner kronor.  För PPAN räcker förmodligen en deltidsrevisor för motsvarande 5 tusen kronor i månaden, speciellt med tanke på att i budgetpost A12 finns ytterligare nio revisorer.  Visserligen är dessa projektanställda, men de har ändå kostat 263 tusen kronor till.  Utöver det, så kostade den årliga externrevisionen 154 tusen.  Med andra ord – totalt 620 tusen kronor, eller 5.6% av det utbetalda biståndet för redovisning och revision.  Det är både rätt och viktigt att hålla koll på pengarna, men om det behövs så stora resurser för att kontrollera PPAN då är PPAN helt enkelt fel samarbetspartner.  Utöver det,  med tanke på att PPAN tycks ha festat loss ganska ordentligt för de svenska biståndspengarna har svenska skattebetalare all anlending att klaga på revisorernas effektivitet.

Fest, fest, fest för svenska biståndskronor

Utöver heltidsrevisorn betalar Sverige också heltidslöner för en chefskoordinatör och en assisterande koordinatör till en sammanlagd kostnad av 489 tusen kronor.  För att allt verkligen skall klaffa tog de hjälp av 12 projektanställda koordinatörer för 765 tusen kronor till.  Med andra ord, PPAN har koordinerat för hela 1,3 miljoner kronor, eller 11% av det totala biståndet.  Det måste vara ett mycket, mycket komplext uppdrag att arrangera ett dussin föreställningar samt bjuda in några utländska artister.  Jag har svårt att tro att det verkligen behövs två heltidstjänster för att sätta sprätt på 12 miljoner kronor.  Visst, festerna är tidskrävande, men ändå.  Mer troligt är att dessa två personer har andra arbetsuppgifter inom PPAN än att bara koordinera det svenska biståndet.  Lönerna som till synes betalats ut för arbete som inte är direkt kopplat till SIDA:s bistånd utgör förmodligen mer pengar som hör hemma på förskingringskontot.

Det är också intressant att granska de 4 budgetposter om tillsammans 710 tusen kronor som inte utnyttjats alls – två konsulter (A55, A52), en konferens (A28) samt ”tre nya medlemmar” (A58).  Detta verkar vara mer fluff som lyckligtvis inte genomförts.  Frågan är – om PPAN lyckades genomföra sin verksamhet framgångsrikt utan detta fluff, varför har SIDA då överhuvudtaget godkännt dessa budgetposter?  Var syftet att bygga in lite budgetreserver, som sedan kunde utnyttjas till att festa loss?

Till slut är det värt ta en titt på helheten.  Syftet med biståndet till PPAN är att skapa palestinsk kultur till förmån för det palestinska nationalprojektet.  Hur mycket kultur har det då blivit för 11 miljoner i bistånd?  Om man räknar ihop de direkta utgifterna för teaterföreställningar så blir det ca 5,8 miljoner, och då har jag ändå tagit med utgifter som är suspekta och förmodligen hör hemma på fluff och fusk-kontot.  Hur som helst – nominellt har ca 52% av biståndet gått dit det var ämnat.  Det är en mycket låg siffra. Inom NGOs brukar man räkna med att ca 80% skall gå till projekten, och endast 20% till administration.

PPAN:s redovisning tycks utgöra ett gediget bevis på att svenska biståndspengar försnillas inom de palestinska organisationerna.  Jag skulle till och med kalla det a smoking gun.  Generalkonsulatets kontroll har inte sett någonting av de många missförhållanden som verkligen sticker ut, och naturligtvis inte vidtagit några åtgärder.  Det leder till slutsatsen att antingen är Gk villigt delaktig i den misstänkta förskingringen, eller så har vi här ett exempel på ovanlig och overklig inkompetens. 

text författad av G. Tikotzinsky