Politiker ska inte har lägre krav på myndigheter eller institutioner utomlands än vad de har här hemma. Detta innebär att regeringens antirasistiska politik, HBT-politik och jämstäldhetspolitik måste delas av aktörer, länder och myndigheter som ska få ta del av vårt svenska bistånd!
Men så ser inte riktigt Sveriges biståndspolitik ut, även om man kan skönja en viss förändring i fallet Uganda, som fått fryst bistånd på grund av sin homofoba lagstiftning. En del av vår kvinnosyn och jämställdhetspolitik påverkar även biståndspolitiken något. Statliga biståndsmyndigheten Sida bedriver biståndsprojekt, som bidrar till att kvinnor ska kunna bli egna företagare i bland annat Etiopien och Mellanöstern. Förutom akut fattigdomsbekämpning, används alltså på flera håll i världen biståndet till att stärka vissa av våra värderingar i länder som får bistånd.
Dock finns det somliga av våra gemensamma svenska värderingar som Sida inte alls lägger vikt vid och som land eller myndighet som mottar biståndspengar inte måste rätta sig efter. Det jag särskilt syftar på är vårt lands syn på antisemitism som inte alltid delas av länder eller myndigheter utomlands som får bistånd.
För ett tag sedan fick jag tillfälle att ställa frågan om Sida har någon strategi för att bekämpa antisemitism om sådan skulle förekomma. Svaret jag fick från Sidas kommunikationschef Joachim Beijmo, var att det inte fanns någon sådan strategi. Det är synd. Just en sådan strategi mot antisemitism i Mellanöstern skulle kunna vara en viktig byggsten i Sidas fredsbyggande insatser, vilka Sida mer och mer betonar.
I avsaknaden av en strategi att bekämpa antisemitism från Sidas håll riskerar faktiskt svenskt bistånd att indirekt ha varit en faktor som hjälpt till att sprida antisemitism.
I de palestinska områdena har Sverige sedan 1996 bedrivit ett biståndsprojekt för medieutveckling, som kostade skattebetalarna över 21 miljoner kronor bara under perioden 2010-2013. Vad det svenska engagemanget totalt har kostat skattebetalarna är inte klart i skrivande stund. Sverige är i stort sett ensamt om att ge bistånd till MDC, Media Development Center på Birzeit universitet utanför Ramallah. Biståndsprojektet ska dock enligt en Sida-rapport som släpptes 2013 vara ”väl i linje med att förespråka fredsbyggande och fredsprocessen” och rapporten nämner också, att den största delen av mediaeliten någon gång utbildats genom biståndsprojektets pengar.
Det uppseendeväckande är att bland de som drar nytta av utbildningen finns även den Palestinska myndighetens (PA) egen propaganda-TV och radio. Gemensamt har PA TV och radio med flera andra medieaktörer som drar nytta av MDC, att de har publicerat hets mot folkgrupp, det vill säga antisemitism. I PA TV förmedlas antisemitiska uttryck och uttalanden av både Palestinska myndighetens ledande ämbetsmän och av barn i barn-TV som sjungit barnvisor med antisemitiska budskap.
Birzeit universitet verkar också ha en policy att bojkotta palestinska föreläsare som deltagit i utbildningar tillsammans med israeler rapporterar Forbes.com. Nyligen lät universitetet absurda demonstrationer för Fatah få pågå där man bland annat gick över den israeliska flaggan. Tidigare har även demonstrationer för terrororganisationen Hamas förekommit på universitetsområdet.
Varför ska Sverige fortsätta stödja en utbildning på ett universitet där man uppenbarligen är mot normalisering med staten Israel och där medieaktörerna som drar nytta av utbildningarna sprider antisemitism och krigshets mot Israel? Det framkommer även i Sidas rapport som jag tidigare refererade till att ”mer omfattande effekt att nå det övergripande målet om fri och demokratisk journalistik kan inte visas eftersom det finns en brist på mediebevakning eller annan nödvändig forskning.” Sida har alltså spenderat skattebetalarnas pengar på ett projekt som inte visat tillräckligt mätbara resultat! Att svenska skattepengar kan ha gått till att utbilda och fortbilda journalister på PA TV som sprider antisemitism gör saken ännu värre!
Igår den 24 april meddelade Israel att man upphör med fredsförhandlingarna med den Palestinska myndigheten efter att Fatah som styr den har nått någon slags försoning med den islamistiska terrororganisationen Hamas. Det är självklart att Israel inte kan förhandla med en myndighet, som bjuder in terrorister till försoningsavtal – terrorister som öppet vill förinta Israel. Fatahs ledare Mahmoud Abbas har tidigare uttalat att någon större skillnad egentligen inte finns mellan Hamas och Fatah så varför skulle vi vara förvånade?
Det har också diskuterats en hel del kring att det är troligt att när biståndspengarna från EU-länderna och USA kommer in i den palestinska ekonomin så går de även till terrorister. Den nya Fatah-Hamas alliansen har enligt Hamas lovat att inte erkänna Israel och att inte ”ge upp motstånd” rapporterar The Washington Free Baacon. Hamas och Fatah det är två sidor av samma mynt. Ja det säger även araber.
Förutom att fredssamtalen nu avbryts rapporterar DN om att Israel tänker införa sanktioner mot den Palestinska myndigheten och att USA ska se över biståndet. Självklart bör nu även Sverige fundera över biståndet till Palestinska myndigheten, som enligt förra biståndsministern, Gunilla Carlsson skulle kunna dras in om fredsförhandlingarna inte blir framgångsrika.
Sverige bör vara först med ett totalstopp för direktstödet, som legat på runt 40 miljoner kronor årligen till den Palestinska myndighetens administration. Dessutom bör samarbetet med Birzeit universitet avslutas. Nuvarande biståndsminister har redan visat att biståndet kan dras in till stater som för en homofobisk politik som i fallet Uganda. Sverige måste dock visa nolltolerans mot inte bara homofob politik utan mot rasism inklusive antisemitism även i biståndspolitiken. Dags att göra rätt!
TOBIAS POLITISKA RESEARCH 