Fritt fram för organisation Sida jobbar med att välkomna beslut om samarbete med terroristorganisation

 

Joachim Beijmo från Sida svarar på brev

Terroristorganisationen Hamas börjar bli legitim i propalestinska kretsar. Det är ett faktum. Snart kan det möjligen bli så i riksdagen också om det inte redan är så på sina håll. In i Europaparlamentet röstades igår Soraya Post. Hennes parti Feministiskt initiativ anser att Hamas ska ses som en legitim förhandlingspartner. Partiet kan snart befinna sig i riksdagen också.

Den propalestinska organisationen Palestinagrupperna i Sverige (PGS) publicerade den 20 maj ett officiellt uttalande där organisationen meddelade att ”Palestinagruppernas kongress välkomnar beslutet av de palestinska organisationerna Fatah och Hamas att inleda samarbete med målet att åstadkomma en enighet i kampen för en varaktig lösning av Israel/Palestinakonflikten och genomföra demokratiska val till en regering för det palestinska folket.”  

Men redan under den så kallade Nakba-dagen den 15 maj sa Anna Wester, ordförande för Palestinagrupperna, följande: ”Jag vill avsluta med att säga att det är med stor glädje vi mottagit nyheterna om att Hamas och Fatah har enats efter många splittringsförsök och hot utifrån. Vi hoppas nu att Sverige och EU inte gör om samma misstag som 2007 när man bojkottade den samlingsregering som bildades då, utan att man stödjer denna utveckling”. Palestinagrupperna driver biståndsprojekt i Gaza-Västbanken för pengar från den svenska statliga biståndsmyndigheten Sida.

Propalestinska krafter kan alltså förväntas ligga på och försöka påverka den svenska regeringen att godkänna Hamas som legitim förhandlingspartner. Vad har då Hamas gjort för något hemskt? Varför anser jag att det är problematiskt att svenska organisationer som handhar biståndspengar och driver projekt på Västbanken och i Gaza välkomnar samarbete med Hamas?

Först ska vi titta på vad Hamas säger i sin stadga:

Hamas uppmanar till våld mot judar.                                                                          Hamas hänvisar i sin stadga artikel 7 till en judehatisk hadith,  som uppmanar till att bekämpa judar och till att döda judar. Den brutala gangsterorganisationen kryddar sitt terrorstyre med fundamentalistisk islam och judehat som Gazas befolkning och palestinska araber världen över matas med. Vidare kan man i Hamas stadga, artikel 8 läsa att ”Jihad är dess väg och döden för Allahs sak är den mest upphöjda av dess önskningar.” Tiotusentals missiler har de senaste åren regnat ner över Israel från Gaza, ivägskjutna av Hamas och andra terrororganisationer på det territorium Hamas har ansvar för.  Innan Israel började bygga sin säkerhetsbarriär var Hamas också ansvarig för merparten av självmordsbombningarna i Israel. EU anser att Hamas är en terroristorganisation.

Hamas är mot fredsförhandlingar. I  artikel 13 i stadgan går följande att läsa ”Initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens principer.”  Hamas ser bara en lösning på konflikten med den judiska staten: ”Det finns ingen lösning på den Palestinska frågan utom genom jihad. Initiativ, förslag och internationella konferenser är alla ett slöseri med tiden och fåfänga strävanden.”

Hamas erkänner inte en judisk stat eller Israels rätt att existera. Hamas ställer Israel mot Islam och citerar det Muslimska Brödrarskapets grundare: 

”Israel kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.”

Hamas respekterar inte mänskliga rättigheter.                                                                         Hamas är  som beskrivits en mordisk terroristorganisation som även uppvisar en avgrundsdjup brist på att respektera demokratiska rättigheter och mänskliga rättigheter hos den egna befolkningen. Organisationen låter sällan människorättsorganisationer som Amnesty International komma på besök i fängelser. Förra året skedde flera avrättningar  och 128 fall av tortyr rapporterades av Amnesty International.

Enligt en färsk undersökning från Palestinian Center for policy and survey anser en klar majoritet, 66% av Gazaborna, att Hamas regering är korrupt (81% av gazaborna anser att Palestinska myndigheten i Ramallah är korrupt). 76,4% av gazaborna anser att de inte kan kritisera sina egna myndigheter och blott 23,4% anser att media är fri i Gaza.

Det är alltså en sådan organisation som Feministiskt initiativ och kanske fler partier på vänsterkanten kan tänka sig att se som en förhandlingspartner och som Palestinagrupperna och dess ordförande Anna Wester välkomnar till samarbete med Fatah. Men de som nu verkar ha denna öppna attityd till Hamas verkar blunda för att Hamas inte har sagt sig vilja ta bort sin stadga som talar mot fred, en judisk stat och som förespråkar våldets väg och hat mot judar. På toppen av detta bryter terroristorganisationen mot den egna befolkningens mänskliga rättigheter . 

Eftersom Hamas är mot fredsförhandlingar och då den svenska regeringens hållning är att man är aktivt drivande för fredsförhandlingar känns det som om det vore svårt för Palestinagrupperna att kunna fortsätta att få hantera biståndsprojekt med det ställningstagande man gjort. 

Idag driver Palestinagrupperna, enligt deras hemsida, sex olika biståndsprojekt med Sida-medel. Tidigare har man varit engagerad i ett Sidafinansierat biståndsprojekt kring en fotoutställning av graffittimålningar, som glorifierade självmordbombningar och terrorism.

Jag frågade Sida nyligen om Palestinagruppernas  nya ställningstagande till Hamas och om Sida delar Palestinagruppernas inställning till försoningen mellan Hamas och Fatah. Jag frågade också om den svenska myndigheten ser något problem med att en biståndsorganisation stödjer ett palestinsk enande som med allra största sannolikhet, av döma av Hamas ord och handlingar, inte kan leda till varken fred eller demokrati som är viktiga delar att uppnå med bistånd för Sveriges regering.

Joachim Beijmo som är informationsansvarig på Sida svarade mig:

Hej! Tobias,

Tack för dina frågor.

 När Sida ger stöd via en organisation i det civila samhället, som Palestinagrupperna, så betyder det inte att vi delar de åsikter som den organisationen har. Organisationen har förstås rätt att fritt uttrycka åsikter och ansvarar inför sina medlemmar.

Den svenska hållningen är den som EU-länderna gemensamt har uttryckt genom sin höge representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton. D v s att vi stödjer palestinsk försoning och enighet under förutsättning att en framtida regering upprätthåller icke-våldsprincipen, är beredda att delta i fredliga förhandlingar om en tvåstatslösning, samt accepterar tidigare överenskommelser och åtaganden, inklusive Israels rätt att existera.

Om och hur det svenska biståndet skulle påverkas om Hamas ingår i en framtida regering är en utrikespolitisk fråga som inte vi på myndigheten kan svara på.

Mvh,

Joachim Beijmo

En organisation som Sida samarbetar med kan helt enkelt obekymrat uttala att de välkomnar normalisering med en terroristorganisation som inte avsagt sig sitt våldsbejakande och odemokratiska beteende. En sådan samarbetspartner får av Sida tydligen fortsatt förtroende. Tack nu vet vi det. Det är fritt fram att därmed indirekt göra terroristorganisationer legitima i Sverige enligt svensk myndighet. Så illa är det.

 

 

 

 

 

 

Därför är behandlingen av Israel och antisemitism viktiga ämnen i årets val

 

Palestinian Media Watch föreläser om antisemitism i Palestinska myndigheten

Sedan en längre tid tillbaka har jag granskat  det svenska biståndet till det område svenska biståndsmyndigheten Sida kallar Västbanken och Gaza.  Jag har också följt med i vad som sägs om Israel i riksdagsdebatterna. Och det är mycket där som får mig att häpna. Både vad som sägs och vad som får sägas oemotsagt. Bland annat fördes i slutet av förra året en debatt om behovet av vatten i ”Palestina”,  under vilken det påstods av riksdagsledamoten Monica Green (S) att israeler tar palestinska arabers vatten. Andra ledamöter debatterade på ett sådant sätt att det framstod som om man lade skulden på Israel för eventuell vattenbrist. När jag reste i området fick jag dock se att en hel del av vattnet delas mellan araber och israeler i området. Detta tycker israeler jag pratade med är bra, då de fruktar att de som hatar dem annars skulle förgifta deras vatten.

Förutom att man kan prata med israeler och inte bara med anti-israeliska organisationer, vilket tycks vara vad våra riksdagspolitiker gör, så kan man ta del av vad professorer säger. Det kanske är en nyhet för en del riksdagsledamöter som kritiserar Israel på repeat utan att reflektera över om det finns någon sanningshalt eller tyngd i det man säger. Haim Gvirtzman är professor  i Hydrologi vid Haifa University i Israel. Han skrev i februari i år att  den Palestinska myndigheten har endast borrat efter vatten på en tredjedel av de platser som de fått godkänt att borra på, trots att myndigheten har erbjudits finansiering för samtliga borrningar av det internationella samfundet.  Palestinska myndigheten har  enligt Haim Gvirtzman också struntat i att hantera vattenläckor och de har inte brytt sig om att skapa reningsverk för vattnet i arabiska städer på Västbanken varifrån avloppsvattnet rinner direkt ut i naturen och hotar miljön. Givetvis kan detta leda till vattenbrist – men vems är skulden?

Istället för att det är israeler som tar arabers vatten så förekommer vattenstölder av det vatten som israeliska myndigheter förser både palestinska araber och israeler med. Det är bönder som  bor i områden som administreras av den Palestinska myndigheten, som står för stölden av detta vatten och inte israeler förklarar Haim Gvirtzman. Under mitt senaste besök i Israel upprepade min guide som bor i omgivningen, Atsmon Yahav från organisationen Im Tirzu, samma information.

En annan lögn som uttalas i riksdagen är att Israel är en apartheidstat, att det skulle råda apartheid mellan judar och araber. Det är en uppenbar lögn som israeliska araber snabbt kan ta hål på om du samtalar med dem. Vilken turist som helst, som besöker Israel inser också att det är lögnaktig propaganda. I Sveriges riksdag påstås det också att Israel har byggt en mur som skär genom de arabiska samhällena. Israel har endast byggt en skyddsbarriär mot terrorattacker där 90% är stängsel och bara på ett fåtal platser har man rest en skyddande mur när inga andra alternativ har funnits att stoppa aggressiva terrorattacker mot Israels civila. Och skyddsbarriären är inte komplett. Palestinska araber är inte instängda bakom en mur.

Att Palestinska myndigheten inte tar ansvar för eget vatten och miljöskydd, att Israels skyddsbarriär är en skyddsbarriär och inte en apartheidmur – fakta – tigs ihjäl i riksdagen. Istället förlitar man sig på organisationer med en anti-israelisk agenda.

Förutom detta sprider den Palestinska myndigheten, som EU och Sverige ger mångmiljonbistånd till årligen, dokumenterad  antisemitism* och terrorglorifiering. Detta måste få ett stopp! Men i Sveriges riksdag råder en nästintill total tystnad omkring detta faktum och konsekvenserna av detta för både den israeliska och den palestinska befolkningen. Judar mördas till följd av judehat och det hat mot judar som de arabiska barnen uppmuntras till i skola och genom Palestinska myndighetens media riskerar att skada deras hälsa. Att tidigt lära sig hata är inte hälsosamt. Sveriges riksdag tycks ha som mål att bidra till att bygga en palestinsk stat. Men hat bygger ingen stat!

Vad allt pekar på är att svenska politiker är dåligt pålästa och har dåligt omdöme. Sverige har inte råd med politiker som är dåligt pålästa om  omvärlden och i synnerhet inte om Mellanöstern när vi idag har så stor kontakt med området genom flyktingpolitiken och utrikespolitiken som vår riksdag beslutar om.

Därför är det viktigt att de politiker vi väljer till både EU-parlamentet i Bryssel och till riksdagen i Stockholm är pålästa och har rätt agenda. Inställningen till Israel är en vattendelare som delar in politiker i kunniga och okunniga. De som har fakta på sin sida stödjer Israel -de andra försöker sno åt sig billiga poäng hos segment i befolkningen som är okunniga om Mellanöstern och hos de som hatar Israel.

Vi måste ställa krav på de politiker vi kan tänka oss att rösta på. Jag ställde min fråga till Lars Adaktusson som kandiderar för  Kristdemokraterna till EU-parlamentet. Du kan se min fråga nedan till honom som jag ställde på Twitter och Youtube.  Anledningen till att jag ställde min fråga så är för att Kristdemokraterna har uppmanat oss att ställa frågor på Twitter och för att jag inte kunde ställa min fråga i en utfrågning som nyligen ägde rum i telefonkonferens mellan flertalet kristdemokratiska medlemmar och Lars Adaktusson. Självklart tycker jag att även du ska ställa dina frågor till de politiker du tänker rösta på!

 

*= Palestinian Mediawatch granskar antisemitism och terrorglorifiering och många fler oegentligheter i den Palestinska myndigheten.

 

 

Vad Sverige kan lära av sionismen i Israel

Jag träffar Atsmon Yahav från Im Tirzu

För ungefär en vecka sedan kom jag hem från Israel.Där firade jag Yom Ha’atzmaut, den israeliska nationaldagen som rättar sig efter den judiska kalendern och därför enligt vårt kalendersystem infaller på olika dagar under våren varje år. Sist jag firade denna dag var säkert två år sedan och jag tyckte det då liksom denna gång var en fantastisk upplevelse. Att fira sin nationaldag som i Sverige anses vara så problematiskt, så att det till och med finns de som vill bränna svenska flaggan denna dag, är helt naturligt i Israel. Men för den sakens skull förvandlas inte israeler till rasister. Man är inte rasist för att man hyllar sitt eget land. Men det är vad svensk extremvänster basunerar ut. Men låt oss sluta sätta likhetstecken mellan nationaldagsfirare och rasist! Låt oss fundera över om nationalistiska rörelser nödvändigtvis måste vara vad de framställs som i Sverige och Europa.

Israel och judar har sin egen nationalistiska rörelse, sionismen. Av denna rörelse har Sverige från högerextrema huliganer till vänstermjuka  antinationalistiska vänsterpartister och folkpartister något att lära.

Sionismen är en rörelse, som vill bygga upp det judiska nationalhemmet i Israel men som också välkomnar minoriteter som HBT-samhället, araber och andra etniska och religiösa minoriteter i landet att vara med och bygga det judiska nationalhemmet, där alla har samma rättigheter. I den sionistiska drömmen som sionismens fader,Theodor Herzl, målade upp skulle samhället vara modernt, högteknologiskt, judarna fria och kvinnorna skulle fullt ut delta i samhällslivet. De araber som ville vara med och bygga det nya sionistiska samhället, skulle också kunna åtnjuta samma rättigheter och positioner som judarna och ta del av detta nya samhälles framgångar.

Redan i den nya israeliska statens första andetag blev allt detta en realitet. Kvinnor fick tidigt en framträdande roll i staten Israel. Golda Meir som på många sätt var helt avgörande för den judiska statens existens idag, genom sin diplomati och sin flitiga sionistiska ambition att samla in medel till den unga staten, kom att bli en ikon för den judiska demokratin, diplomatin och kampen för överlevnad – och feminism. Sedan det första Knesset valdes sitter även araber i det israeliska parlamentet. Tyvärr är de flesta av dessa arabiska ledamöter i Knesset anti-Israel idag men en sionistisk rörelse börjar nu ta form bland Israels araber och kristna.

De anti-israeliska partierna har bara måttliga 19%  stöd bland araberna i Israel enligt en ny undersökning som publicerades av Democracy Center vid Haifa University. Andelen frivilliga araber och kristna i IDF, det israeliska försvaret,  har ökat så pass att IDF numera bestämt att skicka hem information om militärtjänstgöring till den kristna befolkningen. I spontana möten med araber i Israel fann jag också de som kunde berätta att de minsann vill delta i försvaret av staten Israel, som givit israeliska araberna så mycket rättigheter och stor trygghet som de saknar i alla de omgivande arabiska staterna. I den arabiska befolkningen finns också ett stöd i vissa grupperingar, särskilt bland  den yngre generationen, för att Israel ska förbli en judisk demokrati med en judisk karaktär. Att detta nu kan diskuteras på detta vis bland araber i Israel är hoppingivande för den judiska staten.

Alternativet en arabisk stat ser de flesta araber som ett hot mot de demokratiska rättigheter som de åtnjuter i Israel. Man förstår också att en arabisk stat i de palestinska områdena i Judeen och Samarien (Västbanken) idag inte är realistiskt och innebär ett direkt potentiellt dödligt hot mot dem själva. Flera arabiska samhällen ligger utmed gränsen av den så kallade gröna linjen som EU och Sverige vill ska tjäna som gräns för en eventuell framtida palestinsk stat.Hamas bryr sig inte heller om man attackerar ett arabiskt samhälle eller ett judiskt i Israel om de tar kontroll över den Palestinska myndigheten.Att skapa förödelse, utplåning och fördjupa hatet mot den judiska staten, det judiska folket och alla som står på dess sida är Hamas mål. Att Fatah nu tänker regera med Hamas innebär att man dukar upp för ökad instabilitet och mer massiv hatindoktrinering.

I Israel fick jag tillfället att träffa några av de största sionistiska krafterna bland araberna och de kristna, Fader Gabriel Naddaf och Mohammad Zoabi.

Jag träffar Yahya och Mohammad, två araber som vill tjänstgöra i IDF

Fader Gabriel Naddaf står i centrum för rekryteringen av kristna israeler som tidigare helt räknades till den arabiska befolkningen. Fader Naddaf menar dock att de kristna i Israel är araméer och inte araber och vägrar därmed att rätta sig efter de arabiska anti-israeliska politiker som hotat honom och vill att han upphör med att uppmana kristna i landet att närma sig den judiska staten och samhället. Mohammad Zoabi är en ung israelisk arabisk muslim som via Facebook samlar israelvänner bland muslimer och araber runt hela Israel och utanför Israel i den arabiska världen. Han har också en stor skara judiska följare. Mohammad har vågat göra det få araber vågat, nämligen öppet deklarera sitt stöd  och kärlek till staten Israel och det israeliska folket, även om det inneburit att delar av hans familj tagit avstånd från honom. Men det har inte hindrat honom från att ta fighten i media mot sin anti-israeliska släkting  i israeliska Knesset, Haneen Zoabi, som bland annat har deltagit i aktioner mot staten Israel som Gaza-flotiljen.

Fader Gabriel Nadaff tog emot mig i sitt residens i Nasaret

Den sionistiska rörelsen Im Tirzu hjälper till att knyta de sionistiska banden mellan Israels olika minoriteter och den judiska majoritetsbefolkningen. Bland annat uttalar man sig för araber och kristna i det israeliska försvaret och hjälper minoritetsbefolkningen att etablera folkrörelse för sionism.

Vad kan Sverige lära av Israel?

Atsmon Yahav, från Im Tirzu, som jag mötte berättade för mig att Europa kan lära sig av hur Israel tar hand om minoriteter, när de minoriteterna inte hotar landets existens. Detta gäller inte minst Sverige. Både Sverige och Israel befinner sig en situation där vi har en stor minoritet i landet med arabisk bakgrund.Så visst bör vi titta på Israel och försöka lära oss hur vi kan hantera den situation som vi nu står inför i vårt land.

Svenskar kan lära sig av israeler att vara stolta över sitt eget lands framgångar utan att vi behöver ställa oss över någon annan nation.

En annan lärdom vi kan ta med oss är hur allmän värnplikt bidrar till att bygga upp gemenskap mellan människor i nationen. Man ska inte underskatta vad det innebär att tillsammans arbeta för att försvara sitt land. Nu höjs röster  i Israel om att allmän värnplikt för alla medborgare ska vara obligatorisk. Kravet kommer framförallt från de minoriteter som idag på frivillig basis deltar i försvaret. Flera judar och araber i Israel som jag talat med säger att de tror, att man kan på så sätt bekämpa de fördomar som finns i det israeliska samhället (och som finns i alla länder) mellan individer.

I Sverige bör vi också lära oss att kvinnor har en självklar plats i försvaret – precis som i Israel.

Extremhögern i Sverige kan lära sig att det de sysslar med inte är nationalism utan enbart destruktivitet.Våra minoriteter måste Sverige ta vara på och inkludera fullt ut i samhället. Dessa ska varken kastas ut eller gömmas undan i segregerade förorter, utan ses som resurser. Sverige ska vara öppet för de minoriteter i samhället som vänder sig mot antidemokratiska  rörelser som vill utöva makt, segregerar och distanserar  minoritetsgrupper i landet från det svenska samhället och dess demokratiska värderingar. Sionism är inget fult ord i Israel mer än bland dem som vill störta demokratin. Sionism och nationalism ska inte vara fult i Sverige heller.Allt beror på vilka värderingar du stoppar in i nationen.

HBT-rättigheter, mångfald och samexistens är begrepp som jag anser hör till vår svenska kultur idag och något vi kan vara stolta över att ha gjort till en del av vår kultur. Detta måste vi fira. Det kan vara nyttigt för extremvänstern att förstå, som på svenska nationaldagen vill bränna vår flagga.