Svenska Kyrkan visar inte prov på att lyssna på alla i Mellanösternkonflikten

Mitt meddelande till Svenska kyrkans teamledare för Mellanösternfrågor, Erik Apelgårdh :

Jag blir bekymrad och upprörd Erik när jag läser din beskrivning av läget i Jerusalem. När Svenska kyrkan hämtar sin information om händelserna i Jerusalem och attackerna mot judar som utförts av palestinska terrorister så gör den det ensidigt från den propalestinska sidan.

Du skriver att den judiska tempelplatsen där det judiska templet som Jesus, din frälsare besökte, är en av de heligaste platserna inom Islam. Faktum är att det är den tredje heligaste platsen inom Islam. Men att det är den allra heligaste platsen inom judendomen, den religion som din kristendom bygger på. Det nämner du inte.

Inte heller verkar det som om Svenska kyrkan har talat med några judar i Jerusalem om saken eller med de kristna som bor i Israel som inte delar Fatahs och biskop Munib Younans syn på vad som sker på Tempelberget. Istället för att lyssna till båda sidor, så väljer Svenska kyrkans representant, att ensidigt utgå från en palestinsk beskriving när man  skriver:

”Deras land är ockuperat, ska platsen som är deras enligt överenskommelse nu också tas ifrån dem?”

Att det officiella Israel gång på gång sagt att statusen för den heliga platsen inte ska ändras får vi inte veta i bloggen. Det är ingen som har sagt att Tempelberget ska tas ifrån någon. Om du inte vill lyssna på det officiella Israel så varför inte då lyssna på kristna i Israel som är arvtagare av den kristna urkyrkan och som inte delar Munib Younans bild?

Mitt råd till dig och Svenska kyrkan, för att ni ska få en mer korrekt helhetsbild av situationen i Jerusalem och av konflikten, är att ni besöker nya vänner i Israel också. Svenska kyrkan har fått en obalanserad syn på verkligheten för de kristna i området och man behöver skapa nya kontakter för att uppnå balansen.Då kan du träffa fader Gabriel Naddaf i Nasaret som är en mycket insiktsfull grekisk-ortodox präst, som arbetar för mer integration i det israeliska samhället för de kristna i landet som nu är de första i Mellanöstern att få kalla sig araméer. Tidigare har man som kristen bara kunnat identifiera sig som kristen arab, även om man inte känt att man har den identiteten. Israel är det första landet i regionen som ger de kristna möjligheten att identifiera sig som ett eget folk, det folk dessa kristna känner sig tillhöra. I arabstaterna har de kristna varit tvungna att officiellt bära en arabisk identitet och deras språk, det assyriska/arameiska har varit diskriminerat. För sitt arbete med integration i det israeliska samhället för den arameisk-kristna gruppen i Israel så har fader Gabriel Naddaf blivit straffad av den grekisk-ortodoxa partiarken i landet genom att han inte får inträda i den stora grekisk-ortodoxa kyrkan i Nasaret. Detta bör den Svenska kyrkan kunna kritisera vid nästa besök i landet. I Israel har de kristna i Mellanöstern ett andrum av demokrati i ett Mellanöstern, vars gamla nationalstater konstruerade av europeiska stormakter nu håller på att gå under. Detta kan lyftas i betydligt högre grad av Svenska kyrkan.

För att få veta mer om varför judar besöker och vill besöka Tempelplatsen vill jag referera dig och Kyrkan till Tempelinstitutet och rabbinen Yehuda Glick som nyligen kom hem från sjukhusvistelse efter att ha blivit beskjuten av terrorist bara för att han som jude ville be på Tempelberget tillsammans med muslimer.

Jag hoppas inför julen att det finns utrymme både för kontemplation och reflektion över hur obalansen i Svenska kyrkans syn på det Heliga Landet kan åtgärdas med de förslag som jag redogjort för ovan.

Tobias Petersson

talesperson för Perspektiv på Israel

Luftens hjältar

 

”Jag tänker ta debatten om integrationsutmaningarna mot PK-media, de rödgröna och SD.” Så skrev Robert Hannah, riksdagsledamot för Folkpartiet när risken för nyval nästa år blev allt mer tydlig, då regeringen förlorat omröstningen om vilken budget som nuvarande mandatperiods politik var tänkt att bedrivas efter.

Idag presenterade så Folkpartiet via riksdagsledamöterna Roger Haddad och Erik Ullenhag i SVD sina förslag på ny integrationspolitik, en dag efter att Kristdemokraterna presenterade en för partiet rätt så radikal men absolut minsta möjliga nödvändiga reformering av migrations- och integrationspolitiken. Efter att ha läst Robert Hannahs artikel om att ta debatten mot PK-media känns de idag presenterade förslagen mest som en smekning mot PK-media och SD än den debatt som hade utlovats. De tio förslagen känns som tom luft i jämförelse med de åtgärder som måste till för att rädda flyktingarna i våra hårt drabbade utanförskapsområden och på våra flyktingförläggningar. Folkpartiet försöker vara integrationspolitiska hjältar men politiken faller platt.

Förvisso hade jag inte förväntat mig någon revolution från Folkpartiet när det gäller integrationspolitiken. Partiet har inget större stöd i de resurssvaga  utanförskapsområden, som generationer av regeringar har bidragit till att skapa. Det är möjligt att partiet varken har stöd i valkåren i  utanförskapssområdena eller tillräckligt många medlemmar där och att de som bor i dessa områden därför inte har kunnat påverka politiken i rätt riktning för partiet och Alliansen.

Mycket beklagligt var det att läsa att de riktiga integrationslösningarna saknades. Värdegrundsperspektivet, som är så viktigt för att förstå Sverige; våra rättigheter, friheter och skyldigheter saknas helt. Reformer för att se till att begränsa uppehållstillstånd för att få en mer jämn fördelning på flyktingmottagandet ute i Europa lyser med sin totala frånvaro.

Om evolutionen för Alliansens nya integrationspolitik ska gå i den här riktningen så slutar vi kanske med en moderat integrationspolitik som ser ut som den gör idag: helt icke-anpassad till verklighetens och vardagens utmaningar.

Värdegrundsperspektivet och balansperspektivet på europeisk integrationspolitik är viktiga och avgörande för att Alliansen ska kunna få till en fungerande politik för integration  på nationell nivå som på allvar bidrar till en avgjort mer lyckad integration än idag. Om det är de marginella förändringarnas integrationspolitik som kommer att föras,  som inte gör att fler länder i Europa och resten av världen får ta ansvar för flyktingströmmarna, så kommer det att leda till fortsatt försämrad integration och ökade motsättningar, klyftor och utanförskap. Därför var Kristdemokraternas förslag mer  i rätt riktning för Alliansens  integrationspolitik än Folkpartiets.

Här följer möjliga tolkningar och kommentarer på vissa begrepp och förlag som Folkpartiets Erik Ullenhag och Roger Haddad  presenterat idag i sin debattartikel : http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tio-punkter-for-en-battre-integration_4202649.svd

”sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för lågutbildade”= Sänka lönerna för lågutbildade?

”Arbetet för att underlätta för det civila samhällets insatser i mottagandet ska fördjupas” = Enbart mer pengar till etniska och religiösa kulturföreningar ?= Mer segregation

”Fortsatta kunskapshöjande insatser mot rasism och främlingsfientlighet ska ske i skolan.” = Främlingfientlighet hos de redan integrerade och etablerade medborgarna kommer att bekämpas av politikerna. Osäkert dock om förebyggande insatser mot antisemitism och homofobi på flyktingförläggningar kommer att bedrivas av forne HBT-ministern? Eller blir det bara förhöjda anslag till säkerhet kring prideparaden och synagogor? 

”En utredning bör tillsättas som tittar på hur jobbperspektivet kan stärkas” = Partiet vet inte hur man ska få folk tidigare i jobb?

”Vi måste ta tag i bostadsbristen” = Partiet, kommuner och riksdag har inte gjort något åt bostadsbristen och saknar bostäder för politiken man vill driva. Sverige måste bygga nya bostäder men tveksamt när de boende i dessa nya bostäder för nyanlända kommer att betala hyran själva så att byggkalaset ska kunna ses som en investering.

 

SSU ”tar med sorg” emot besked om terrorists död

Överst Ziad Abu Ein, terroristen som är ansvarig för Boaz Lahavs and David Lankris död (undre bilderna). De båda israelerna blev bara 16 år gamla innan Abu Eins terrordåd släckte deras liv. SSU tar nu ”med sorg” emot beskedet om Abu eins död, skriver de på sin internationella blogg.

Jonas Bergström, SSU:s talesperson i mellanösternfrågor och
Mattias Kristenson, internationellt ansvarig i SSU skriver på SSU:s internationella blogg om sorg efter att de fått veta att PLO-medlemen och PA-politikern Ziad Abu Ein avlidit vid en demonstration. På bloggen kan man läsa att ”mycket indikerar på att han dog genom en attack av israeliska soldater”. Vad som inte nämns är att Abu Ein var en terrorist och att obduktionen och flera källor gör gällande att Abu Ein inte alls dog på grund av någon israelisk attack utan av naturliga orsaker. Det socialdemokratiska ungdomsförbundet verkar okritiskt ha svalt anti-israelisk propaganda.

Den avlidne Abu Ein var 1979  inblandad i ett terrordåd på civila israeler. Terrordådet krävde två unga människors liv och skadade 36 israeler.  Terroristen Abu Ein greps och satt fängslad mellan 1981-1985. Efter bara fyra år i fängelse blev han dock frigiven i en fångutväxling.

I veckan deltog han i en demonstration mot byggandet av judiska hem i Judeen och Samarien (”Västbanken”). Där hetsade han upp sig ordentligt, fick hjärtproblem och avled på vägen från platsen. Den officiella palestinska uppfattningen var redan innan dödsorsaken hade fastställts, att det var israeliska soldater som hade mördat Abu Ein. En  bild av en IDF-soldat som håller om den avlidnes hals har spridits i media och den Palestinska myndigheten hävdar att dödsorsaken var att han blivit slagen.

Den senaste veckan har alltså den Palestinska myndigheten anklagat Israel för dödsfallet och gått ut med att man avser avsluta gemensamt säkerhetsarbete. Myndigheten har även hotat använda internationell politik mot Israel med Abu Eins död som förevändning. Mot de anti-israeliska anklagelserna talar dock fakta. Abu Ein var en storrökare och hade 80% av blodkärlen i hjärtat blockerade visar obduktionen, som också har klargjort att dödsorsaken var en hjärtattack orsakad av uppkommen stress vid demonstrationen. Flera bilder innan dödsögonblicket visar att det var en hjärtattack han drabbades av och att han led av en ohälsosam övervikt. Men trots att fakta och bevis talar mot den Palestinska myndighetens propaganda så står den Palestinska myndigheten fast vid sina grundlösa anklagelser att det var våld mot mannen som orsakade döden.

Uppenbarligen har SSU valt att rakt av lita på den Palestinska myndighetens anti-israeliska propaganda.

På sin internationella blogg skriver SSU:

”Det är med sorg vi mottar beskedet att Ziad Abu Ein, minister i Mahmoud Abbas regering, har avlidit. Han dog två dagar sedan efter att ha deltagit i en manifestation på Västbanken där olivträd planterades. Mycket indikerar på att han dog genom en attack av israeliska soldater under en ickevåldsmanifestation där de knuffade, slog, tog stryptag på honom och även använde tårgas. Abu Ein skadades av de israeliska soldaternas våld och avled senare i en ambulans på väg till sjukhus.”

Även om vi skulle bortse från själva anklagelsen mot israeliska soldater, så är det anmärkningsvärt att SSU uttrycker sorg över att en terrorist dött. Att en terrorist får så stort utrymme hos SSU att han förtjänar ett blogginlägg är också besynnerligt. Borde inte SSU istället för att sörja förluster hos de odemokratiska krafterna leta efter de demokratiska krafterna?

Filmen Socialdemokraterna och SSU borde vilja göra allt för att glömma

Historien upprepar sig gång på gång när det gäller svenskars politiska engagemang i Mellanösternkonflikten. Notera musiken, ”conquest of paradise” av Vangelis, spelad i kombination med detta mycket talande bildspel från  SSU:s och Fateh Youth Movements  samarbete för ”democracy empowerment” 2011. Lägg märke till kartan i emblemet på bilderna i filmen och på halsdukarna, varav en är vänd så att man inte kan se vilket emblem som döljs på andra sidan.

De som har sett riksdagsledamot Hillevi Larssons anti-israeliska pris vet att detta är något som upprepas gång på gång i propalestinska sammanhang där socialdemokrater är inblandande. Hur kan svenska politiker åstadkomma fred och demokrati i området när organisationer de besöker använder sig av emblem som utraderar Israel, den enda demokratin i Mellanöstern?

Vad svenska partier kan lära av den israeliska valkampanjen

Anett Haskia, israelisk arab, muslim och sionist driver en kampanj för att representera Judiskt Hem. Här mötte jag henne för en intervju 2012

 

Svenska politiker som vill bli bra på integration bör följa det israeliska nyvalet, som sker bara några dagar före det svenska nyvalet i mars 2015. I år kampanjar israelisk-arabiska politikern och opinionsbildaren Anett Haskia för att få företräda israeliska partiet HaBait HaYehudi, Judiskt Hem, i Knesset. Partiet förväntas ta hem 17% av rösterna i nästa val enligt en färsk mätning. Anett Haskia har tidigare sagt att hon valde att gå med i HaBait HaYehudi, eftersom det är det mest sionistiska partiet.

Själv mötte jag denna mycket karismatiska och engagerade kvinna för två år sedan och förstod  att jag skulle en dag få se henne i ett parti. Då jag intervjuade henne frågade jag henne om inte araber kan rösta på ett av de existerande sionistiska partierna, om araber kan rösta på judar. Hon svarade att det självklart är så att hon röstar på en människa med bra politik och att judar därmed givetvis kan representera araber. Anett Haskia är nu på väg att bevisa att även hon med arabisk bakgrund kan representera både araber och judar.

Politiskt intar hon en klar och hård linje mot terrorism och vill att det ska vara möjligt att utvisa israeliska araber som begår terroristdåd och demolera terroristers hem. Läroplanen i arabiska skolor i Israel vill hon också reformera, så att barnen får lära sig att fira Israels självständighetsdag och inte Al Nakba. Att HaBait HaYehudi försvarar bosättningspolitiken är inget problem för Anett Haskia, som tycker att bosättningarna är något positivt. Hon är helt enkelt en sionist som månar Israel som judisk stat, samtidigt som hon vill rädda den arabiska ungdomen bort från extremism och terrorism. Länge har hon drivit en kamp mot de anti-israeliska arabnationalistiska partierna i Knesset, vilka hon anser inte adresserar de utmaningar som finns att ta i tu med i Israel och därför inte kan anses representerar de israeliska araberna.

Detta val kan också bli ett ödesval för de arabnationalistiska partierna som bara har några få platser i Knesset och som riskerar att åka ut ur Knesset då tröskeln för att komma in har höjts. De arabiska partierna har inget gjort för de israeliska araberna, utan har spenderat tid på att demonisera, ensidigt kritisera Israel, springa Palestinska myndighetens ärenden, träffa arabiska diktatorer och islamistiska terrororganisationer och delta på Gazaflotilj med terrorister. En av de arabiska politikerna, Haneen Zoabi, som varit avstängd från Knesset för uttalande till stöd för terrorism har till och med hetsat mot sin sionistiska släkting Mohamad Zoabi när han visade sitt stöd för Israel och mot terrorism. Helt enkelt har de arabiska partierna gått alla andra än israeliska medborgares ärenden. Detta har gjort att allt fler araber i Israel, som jag talat med i Israel, kan tänka sig att rösta på högerpartier som Likud och HaBait HaYehudi. Många gör det redan.

Förväntnigarna är stora på Anett Haskia som verkar ha stort stöd bland både judar och araber. En del israeler jag talat med tror att hon har en chans att hamna bland de tio främsta kandidaterna till Knesset för HaBait HaYehudi. Hon är karismatisk och har skapat en egen engagerad gräsrotsrörelse kring sig.

Att stödet har kommit högerifrån och inte från vänster kanske kan förvåna en och annan i Sverige då vänstern har ett rykte om sig att vara så pro-arabisk. Men vänsterns  mjuka inställning till pro-palestinsk extremism, menar Anett Haskia har bara förvärrat situationen för araberna. Hennes tuffa attityd mot terrorism och krav på det arabiska samhället har gjort att vänsterpartier inte varit aktuella för samarbeten.  Israeliska judar har på Facebook och i Haskias insamlingskampanj uttryckt att det är tack vare henne, som de har fått upp ögonen för HaBait HaYehudi.

Det sionistiska högerpartiets ledare Naftali Bennett är en visionär som vill annektera område C i Judeen och Samarien på sikt och ytterligare stimulera ekonomin där med nya företag som ska generera fler jobb åt både judar och araber. Naftali Bennett är mycket tydlig med att Israel inte bör vika sig för världsopinionens allt mer kritiska förmaningar och bojkottsrörelsens propagandaapparat. Istället vill han göra det som är bäst och nödvändigt för nationens överlevnad, säger han.

Vad kan då svenska politiker lära sig av allt detta?Jo till slut så måste även svenska politiker sluta gå andras ärenden och börja tjäna sina egna medborgare.

I likhet med hur de arabiska politikerna i Knesset fokuserat på Palestina, så har även den svenska rödgröna regeringen gjort detsamma. Man har gjort utrikespolitik till inrikespolitik. Bland det första den nyvalda regeringen gjorde var att erkänna Palestina som stat och bestämma att ett miljardbistånd ska skänkas dit, istället för att se till att ha en realistisk politik för de asylsökande som nu finns i Sverige. De asylsökande och nya medborgarna behöver integreras effektivt och bli del av det svenska samhället. Det är inte viktigt för dem att Sverige erkänner Palestina som stat, även om vissa valarbetare trodde det under sommarens valkampanj. De som är utan jobb behöver få jobb och få del av den svenska värdegrunden, som är verktyg för att samhället som helhet ska må bra och utvecklas.

Liksom israeliska politiker fokuserar på de utmaningar som finns för befolkningen i Israel, så bör svenska politiker fokusera på de utmaningar som finns för befolkningen i Sverige och göra det bästa för Sverige. Och liksom israeliska partier inkluderar politiker från den arabiska sektorn som är tillmötesgående de israeliska, demokratiska och sionistiska värderingarna, så är det viktigt att de svenska politikerna närmar sig de nya medborgare i landet som verkligen delar partiernas värderingar. Det vinns vi alla på.

Hillevi Larssons anti-israeliska pris symbol för en kravlös politik

Riksdagsledamoten Hillevi Larssons bild, där hon ler glatt in i kameran medan hon håller ett pris föreställande ett arabiskt Palestina utan Israel, har spritts den senaste veckan över sociala medier och  runt om i världen inklusive i tidningarna Expressen och Dagen. Bilden togs i samband med att Hillevi Larsson (S) och riksdagsledamoten Daniel Sestrajcic (V) mottog hederspris från Palestinska Kulturföreningen i Malmö (PKIM) den 30 november. Daniel Sestrajcic skriver på Facebook att han spenderade tid vid prisutdelningen genom att lyssna på en trio som sjöng sånger av Fairuz*.  Men det var inte det enda han gjorde. Även Daniel Sestrajcic lät sig fotograferas med flera kartor utan Israel i bakgrunden under samma fest.

Varför alla dessa kartor med området mellan Jordanfloden och Medelhavet utan Israel utsatt? Enligt tidningen Dagen säger Hillevi Larsson, att det inte var ett extremistmöte hon hade besökt utan att de flesta där skulle acceptera en tvåstatslösning. Men indikerar dessa kartor utan Israel att det inte var extremister de två riksdagsledamöterna fick pris av?

Jag nöjde mig förstås inte med Hillevi Larsson ord, utan jag fortsatte att gräva. PKIM har en Facebooksida. På sidan har bilder delats som har  al-Aqsa-martyrernas emblem, den militanta terrororganisationen inom Fatah. Förutom detta har PKIM den 6 augusti lagt upp en bild med kommentar på arabiska som översatt betyder ”Ameeeeen”(Amen). På den upplagda bilden visas israeliska likkistor invirade i israeliska flaggan. På bilden står det på arabiska: ”Oh Allah öka deras dödsantal för varje amen”. Var och en får förstås göra sin egen bedömning av hur icke-extremistiskt det är att posta en sådan bild på sin förenings Facebooksida. Sunt förnuft talar dock mot att sådana bilder är fredliga och uttryck för vilja till tvåstatslösning.

Men de här bilderna bör inte förvåna någon varken högerut eller vänsterut i politiken. De bilderna visar det ”Palestina” svenska myndigheter  och politiker bidrar till att bygga upp genom villkorslöst stöd till diverse propalestinska föreningar. Det här är det Palestina EU och Sverige bidrar till genom sitt kravlösa bistånd till den korrupta Palestinska myndigheten som sprider antisemitism och glorifierar terrorism.

Hur ska man stoppa den negativa utvecklingen och istället uppnå fred? Svaret är med krav. Vi medborgare i Sverige måste kräva av våra folkvalda att de inte ställer upp på prisutdelningar, som uppmuntrar en odemokratisk och icke-fredlig utveckling. Våra  folkvalda måste kräva av myndigheter och länder som Sverige ger bistånd till, att de följer en värdegrund som inte bidrar till att motverka målen Sverige har med  biståndet. I Palestinska myndighetens fall ges bistånd bland annat för att myndigheten ska bli mer demokratisk och för att fred ska kunna uppnås. Det innebär att anti-israelisk propaganda och antisemtism måste bannlysas i skolor och media. Helst igår. Säg det till dina politiker -nu.

 

 

 

*Fairuz är en libanesisk-assyrisk kristen sångerska utan palestinsk koppling.

 

 

 

Är det så här vi vill att Sverige ska fungera och agera?

collage…
Sverige betalar det Hamas ställt till med medan svenskar bor i Tältläger. På bilden t v Ann-Sofie Nilsson, Sveriges generalkonsul i Jerusalem på besök i Gaza lovar mer  bistånd. Bild t h  ödet för många svenska medborgare idag.

Den 4 december meddelade den svenska regeringen, som inte har lyckats få igenom sin budget i riksdagen, att man den 29 december kommer att ta beslut om nyval. Det politiska läget i Sverige är kaos. Den politiska debatten kretsar nu mycket kring migrationen.Sverige förväntas ta emot en enorm invandring från oroliga Syrien och Irak. Runt  105 000 asylsökande beräknas komma nästa år.  De asylsökande kommer att  stanna kvar i landet under väldigt lång tid framöver. Få förstår vilka enorma prövningar det kommer att innebära för samhället och vilket ansvar det innebär. De flesta av oss känner ett kall att hjälpa andra människor. Men vi måste hjälpa rätt.

Det ställs enorma krav på regeringen att se till att få fram bostäder till alla dessa människor som ska komma. Vi har redan en ansträngd bostadssituation som jag vill illustrera så här: När jag någon gång  i början av 2000-talet flyttade in i min bostad, där jag fortfarande bor kvar i ett mångkulturellt område, tog det mig en vecka innan jag fick komma på visning av lägenheten. Lägenheten blev min med en gång. Då behövdes inget kösystem som gjorde att jag var tvungen att stå i kö i flera år, utan systemet som fanns parallellt med det vanliga kösystemet gav mig som redan bodde i kommunen förtur. När jag några år senare tittade på en liknande bostad i samma område, i samma slags hus såg jag att det fanns 500 sökande till en lägenhet. Det finns idag en enorm och akut bostadsbrist. Folk är desperata att hitta en bostad. En husvagn på en campingplats är många svenskars hem idag.

Jag talade nyligen med en äldre kvinna som snart går i pension, som ständigt har ryggont och som jobbat hela sitt liv. Hon är utbildad socionom men lever idag i en husvagn i Norrtälje på försäkringskassans utbetalningar. Hennes ägodelar är magasinerade och allt hon önskar är att få flytta in i en riktig bostad igen och börja jobba. Förmodligen kommer hon dock att möta sin pension ensam i en husvagn. Ska svenska medborgare  behöva leva så?  Är det så våra folkvalda vill ha det? Är det så vi medborgare vill ha det?

Sedan har vi asylsökande som bor på överfyllda flyktingförläggningar, hotell byggs om till förläggningar och ödehus långt från närmaste granne ska bli till en plats där asylsökande skall integreras in i det svenska samhället. Men hur ska mötena med svenskarna gå till under sådana förutsättningar? Ska asylsökande bo så?  Är det så våra folkvalda vill ha det? Är det så vi medborgare vill ha det?

Samma dag som regeringen meddelade att man ska besluta om nyval, så meddelade regeringen också att 39,9 miljoner kronor från regeringens budget skall tillskänkas Palestinska myndighetens anställda.  Dessutom ska palestinska pensioner också betalas med svenska skattemedel meddelade regeringen. Inget är nytt förstås. Det har pågått i många år och allt sker förstås genom EU:s försorg. Men det är viktigt att komma ihåg, att varje krona som hamnar i Palestinska myndighetens hand eller i dess anställdas händer frigör kapital i myndighetens budget, som kan gå till löner och förmåner för terrorister och deras familjer. Dessutom så länge den Palestinska myndigheten inte upphör med terrorglorifiering och hatspridning mot Israel och judar så blir Sveriges och EU:s bistånd indirekt ett stöd till detta som för freden och framtiden är kontraproduktivt. Ska biståndet hanteras så?  Är det vad våra folkvalda vill? Är det så vi medborgare vill ha det?

Det är också anmärkningsvärt att kort efter att regeringen informerat om de 39, 9 miljonerna, så stod generalkonsuln Ann-Sofie Nilsson i Gaza och predikade om att Sverige  ämnar ge ytterligare drygt 25,7 miljoner kronor i extra bistånd under  sex månader till 1500 hushåll, utöver det bistånd jag redan nämnt. Medan Sverige ger bort de svenska medborgarnas pengar, sitter Gazas egentliga makthavare, den näst rikaste terrororganisationen i världen, Hamas,  på tillgångar som uppgår till 7,55 miljarder kronor (1 miljard USD). För det första kan man tycka att det är vidrigt att terrororganisationen Hamas, som orsakat inte bara ett krig utan tre krig mot demokratin Israel ska kunna ha kvar dessa tillgångar, istället för att tvingas ta ansvar för sitt oansvariga och hänsynslöst mordiska agerande och stå helt för notan för förstörelsen själv. För det andra kan man ställa sig frågan, vad svenska generalkonsuln gör i Gaza som kontrolleras av Hamas. Är inte detta att ge Hamas legitimitet när inte ens den Palestinska myndighetens president och regeringschef kan besöka området av politiska skäl?

Är det verkligen så här vi vill att Sverige ska fungera och agera? Vi kommer ha ett extra val nästa år. Se till att utnyttja det och ställ krav på dina folkvalda.