Endast politiska krav på effektiva åtgärder mot antisemitismen leder till att den besegras

Idag samlades över tusen människor runt Stockholms Stora Synagoga för att förenas i ”fredens ring”.Bakom initiativet står projektet Gränslöst Mänskligt. Inbjuden talare var bland annat statsminister Stefan Löfven, som lovade mer säkerhet för alla människor ”oavsett vem man är och var man än kommer ifrån”. Initiativet är bra men vad resultatet ska bli och blir är väsentligt att beröra.

Jag var där och såg hela ringen av människor som gjorde en fantastisk manifestation mot judehatet. Jag tycker dock att det var tråkigt att det visades så lite mångfald i fredens ring mot antisemtism runt synagogan. Det är oroande då de som engageras av antirasistiska initiativ inte får förbli en homogen grupp, fler samhällsgrupper måste nås för att bygga ringen mot antisemitism. Att man just valt att kalla detta fredens ring är också intressant med tanke på att vi ju befinner oss i Sverige och här råder väl inget krig mot judar får jag hoppas.

Jag anser att rasism bara kan byggas bort genom kraftfulla, förebyggande insatser. Då måste krav på att sådana tas fram och realiseras riktas uppåt till de som har makten att förändra den svåra situationen för landets judar. Idag var ju Löfven där, han som har denna makt att förändra, och istället för applåder behövde han höra kraven. Vad ämnar regeringen göra åt antisemitismen mer än detta med (återigen) ökade säkerhetsinsatser och tal om utbildning? Det är på tiden att innehållet i utbildningssatsningen konkretiseras, redovisas och blir öppet för granskning.  Dessutom behövs det göras ordentliga utvärderingar, på både den utbildning  mot antisemitism som bedrivits och den som kommer att bedrivas. För det behövs verkningsfulla åtgärder mot antisemitism. Det behövs insatser som framförallt biter på landets unga som är framtiden. Inga händer kollektivt formade till hjärtan i luften  på Raoul Wallenbergs torg eller Löfvens tår i vinden kommer att vara nog.

Varken Israel eller judar bär ansvar för antisemitismen

Det var i SR:s program Studio Ett , som frågan om judar har ansvar för antisemitismen blev ställd till Israels ambassadör Isaac Bachman. Han gav besked om att han vägrade svara på frågan, då det inte finns plats för en sådan fråga.  Senare förstod Studio Ett och SR att man gjort fel och man tog bort frågan från webben samt bad om ursäkt för det inträffade. Men frågan är om SR visste vad som egentligen var fel med frågan. Igår debatterades detta åter, denna gång i Aktuellt mellan SKMA:s Willy Silberstein och Sveriges Radios förra vd Mats Svegfors. Debatten ägde rum i och med att Svegfors hade författat en debattartikel i DN, i vilken han hävdar att det var rätt att ställa frågan om judars ansvar gällande ökad antisemitism. Vidare skriver Svegfors att judar skuldbeläggs för staten Israels politik är lika orimligt som att muslimer görs ansvariga för terrordåden i Köpenhamn och Paris.

Här görs den hårresande jämförelsen mellan Israels politik och islamistiska terrordåd och hatbrott. Och Svegfors är inte ensam i sina tankebanor om ”Israels politik”. Här är ett relaterat s-märkt exempel på det.

Sanningen är att Israel begår varken terrordåd eller hatbrott med sin politik. Landets blotta existens utlöser däremot terrordåd och hatbrott. I Sverige har bilden av Israel blivit förvrängd och negativ. Journalistisk kvalité i rapporteringen från Israel, Gaza och Palestinska myndigheten har lyst med sin frånvaro.

I Sveriges riksdag har Israel och konflikten mellan Israel, PLO och Hamas på grund av kunskapsbrister och behov av enkla förklaringar blivit syndabocken som utsetts till roten till allt ont i Mellanöstern och källan till det hat som manifesteras i hatbrott mot judar i Sverige och resten av Europa. Det är självklart antisemitism när den judiska staten utses till syndabock för sådant den inte har del i,  precis som det är antisemitism att hata judar i Sverige för att de är judar eller för att den judiska staten försvarar sin befolkning. Även om Israel skulle upphöra att finnas så skulle konflikterna i MENA inte upphöra. De skulle fortsätta allt våldsammare.Framfarten för Islamistiska terroristerna i ISIS som slaktar så väl kristna assyrier och yazidier som muslimer är ett tydligt tecken på detta.

Den största bristen i debatter som följt på Studio Ett-intervjun som den igår i Aktuellt är att ingen har förklarat, att varken judar eller judars stat bär ett ansvar för antisemitism på grund av ”Israels politik”. Det som behöver sägas klart och tydligt är att det generellt sett inte är mer fel på Israels politik än på någon annan demokratis. Israels politik när det gäller förhållandet till den palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken bygger på att man vill försvara sig mot ett reellt hot mot landet: Den radikala islamismen som växer i regionen och den starka antisemitism som den innehåller och som funnit i regionen betydligt längre än den moderna staten Israel.

Judar i Sverige och alla andra som stödjer Israel ska lugnt kunna fortsätta stödja denna stat. Dessa människor bär ingen skuld. Skulden bär våra aningslösa politiker i regeringen som stödjer den Palestinska myndigheten som sprider väldokumenterad antisemitism. Skulden bär också politikerna som inte agerat mot antisemitismen och andra hatbrott med tydlighet.

Hade vi haft journalister och politiker som var i sanningens och verklighetens tjänst  så hade antisemitism förmodligen varit mycket lättare att bekämpa. Det är det Studio Ett, hela publik service-företaget SR och riksdagen bör ta till sig istället.

Slutreplik till Hans Linde(V) om biståndsstrategi i Palestinska myndigheten

På sajten QX  har jag skrivit om biståndsstrategier och HBTQ-rättigheter och bland annat har jag använt ett uttalande kring bistånd som Vänsterpartiets Hans Linde gjort. Här är min slutreplik till Linde som skriver här en replik på en debattartikel som egentligen inte var enbart riktad till Vänsterpartiet.

Slutreplik till Hans Linde(V) om biståndsstrategi i Palestinska myndigheten

Hans Linde (V) skriver i sin replik på min debattartikel i QX att han aldrig uttryckt sig på det vis som jag har skrivit om i QX.

Då verkar det som Amnesty Press, varifrån jag hämtat information, far med osanning :

Amnesty Press skriver i sitt reportage ”PRIDE: Ska bistånd till länder med homofobisk lagstiftning dras in?” 2014-08-03:

”Hans Linde varnar för att överskatta de positiva effekterna av att dra in bistånd och tro att länderna ändrar sig bara för att de inte får biståndspengar – snarare kan länderna ta det som ett kolonialistiskt agerande menar han.”

Visst har Linde i vissa länder långt från de stora förtryckande regimer som Sverige ger bistånd till tagit upp HBTQ-rättigheter. Jag har dock aldrig sett att Lindes parti ens velat beröra HBTQ-personers situation i den Palestinska myndigheten som är ett av de områden som Sverige ger mest bistånd till. När skrevs en interpellation om situationen för HBTQ-personer i Gaza av Linde? Eller när skrev Linde om situationen för homosexuella i exempelvis Tunisien som utrikesminister Margot Wallström var i nyligen för att ge stöd åt de styrande. Tunisien är ett av arabiska vårens liberalaste länder men där homosexuella handlingar mellan samtyckande vuxna kan innebära 3 års fängelse. Ännu saknar vi en biståndsstrategi för homosexuellas rättigheter där. Och medan Wallström de facto blundar för bristen på HBTQ-rättigheter i länder hon besöker och tar emot statsbesök från, så uppger Linde i riksdagen att han har träffat företrädare för homofoba terroristorganisationen Hamas, som vill ha dödsstraff för homosexualitet.Talade Linde om HBTQ-rättigheter med Hamas?

Det är de politiska ledarna i länder vi ger bistånd till, som vi måste tala till rätta när det gäller HBTQ-frågor i de fall nationella HBTQ-rörelser inte kan verka fritt.Linde vet mycket väl att de flesta HBTQ-personer i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) aldrig kan organisera sig för sina rättigheter på grund av det förtryck som råder i deras samhällen. Så hur kan Linde begära att kraven på på homosexuellas universella rättigheter ska enbart komma från dessa? Linde anklagar mig för så kallad pinkwashing, trots att jag inte gjort någon reklam för Israel i min artikel, utan strikt berörde situationen i de palestinska områdena. Det är mycket illa att försöka kasta begrepp mot mig som pinkwashing som redan är passé, när jag är en medborgare som ger uttryck för att vilja förbättra situationen i arabvärlden för HBTQ-personer.

I min debattartikel kunde jag ha berört att Israel är det enda land i MENA där homosexuella äktenskap och partnerskap för både judar och araber erkänns och där alla homosexuella skyddas från diskriminering, har politiker som arbetar för deras rättigheter och ett domstolsväsende som många gånger agerat för att förbättra deras situation. Men det gjorde jag inte. Jag talade om situationen i Gaza och i de palestinska områdena på Västbanken. Min artikel var varken till för att smutskasta Linde eller promota Israel. Istället ville jag lyfta debatten om att mänskliga rättigheter är homosexuellas rättigheter även i arabvärlden, dit mycket av vårt bistånd går.

Därför menar jag  HBTQ-rättigheter ska ingå i framtida biståndsstrategier för alla länder som vi ger bistånd till för att bygga demokrati, fred och stärka mänskliga rättigheter. Detta borde vara en politik som är blocköverskridande. Det vore tragiskt om Linde inte skulle hålla med om detta. Således ser jag med flera fram mot att Linde och övriga politiker i riksdagen lägger motioner för att förbättra  HBTQ-personers situation i MENA framöver och inte bara där det känns bekvämt att förbättra den.

Tobias Petersson

skribent med fokus på MENA och HBTQ-rättigheter

Talesperson för Perspektiv på Israel

Finns det rum för islamismen i de etablerade partierna och ungdomsförbunden i Sverige?

 

I veckans Debatt på SVT talades det om åtgärder mot ISIS. Sara Skyttedal (KDU) gjorde en fantastisk insats för vår demokrati som kommer att bli en historisk klassiker. Skyttedal debatterade  framförallt med en ung person som utgavs representera LUF. Denna person var dock inte där för att representera det liberala ungdomsförbundet framkom senare. Det som framgick var i alla fall att hon vurmade för islamister både i programmet och på sin blogg. Vad värre är att denna person kandiderat för Folkpartiet liberalerna till riksdagen så sent som 2014. Dessutom opponerade hon sig helt mot LUF:s och Folkpartiets nuvarande linje när det gäller hanteringen av IS-krigare. Islamismen framställdes som något man behövde nyansera och muslimska brödraskapet i Egypten, besläktat med terrororganisationen Hamas, framställdes som demokratisk kraft. Efterspelet lät inte vänta på sig. LUF centralt hade inte tagits kontakt med från SVT:s sida vilket upprörde Linda Nordlund, förbundsordförande LUF
och Bawar Ismail, utrikespolitisk talesperson i ungdomsförbundet som skrev om detta i Nyheter24. Där poängterade de att den unga debattören som SVT i direktsändning framställde som LUF-representant inte framförde LUF:s egna ståndpunkter om islamism och hanteringen av ISIS-krigare.

Det intressanta här är inte att SVT har gjort fel som inte tagit kontakt med LUF centralt för att få med en representant i programmet, inte heller de åsikter som blottlades om islamism utan det intressanta och bekymmersamma är att en person som ser något positivt i islamism finns i ett svenskt politiskt ungdomsförbund (som dessutom är liberalt) och i ett svenskt parti och genom detta har haft möjligheten att nå riksdagen. Säkerligen är den unga personen i Debatt inte ensam om att vurma för islamister inom svenska partier och det skulle vara väldigt bekymmersamt om sådana fortsatt får kandidatplatser i politiska partier och politiska ungdomsförbund.

Hur väl rimmar islamismens syn på homosexualitet, jämställdhet och Israel, Mellanösterns enda demokrati med de svenska partiernas och deras ungdomsförbunds  syn på samma saker? Förmodligen mycket dåligt. Risken finns att demokratiska partiers och ungdomsförbunds syn på dessa områden, som är starka indikatorer på demokratiska värderingar, kommer att förändras och försämras om islamister får utrymme inom politiken.

Så vad krävs för att förhindra detta?Reaktion! Att partierna har nolltolerans mot de som vurmar för islamism och islamister! Svenska politiker och partier måste vara tydliga och sätta ner foten mot islamismen innan den blir rumsren. Tendenser på att media gör islamismen rumsren syntes i veckans Debatt.

Det är färdigfikat

Det är dags att bygga en stark politisk organisation för Israel. I brist på en sådan har detta kunnat hända:

Erkännandet av Palestina, erkännande av Palestina som en icke medlemsstat i FN, en palestinsk ambassad i Stockholm, ett ökat bistånd till en korrupt palestinsk myndighet som sprider antisemitism, glorifierar och belönar terrorism, riksdagspolitiker som träffar  terrororganisationen Hamas, försämrade diplomatiska relationer mellan Sverige och Israel, en ökad antisemitism som skylls felaktigt på Israel, antisemitiska myter som åter är på frammarsch, israelhat och antisemitism i kommentarsfält på Facebooksida för  vår nuvarande statsminister, bistånd som gått till utställning av terrorgrafitti, BDS inom socialdemokratin, vänsterrörelsen och den svenska  kyrkan, varje gång Israel tvingas försvara sig mot terrorattacker från Gaza tvingas  judiska församlingar  bygga ytterligare skyddsstängsel runt sina synagogor, en Allians så väl som rödgrön regering som vägrar ta ordet antisemitism i sin mun när det gäller den palestinska myndigheten, politiker som supportar Israel ifrågasätts i media, ett inaktivt forum för Israelvänner i riksdagen och avsaknad av en stark opposition mot att erkänna Palestina, Ship to Gaza- hyllningar från svenska politiker mm

Listan kan säkert göras längre.

Men svensk-israeliska relationer har också länge varit goda. Många israeler har sett Sverige som ett modernt, demokratiskt och sunt land med fantastisk natur. Svenskar har å sin sida sett Israel som en ung, livlig och modern demokrati och start up nation med innovation och kunskaper inom agrikultur och teknik.

Försämringar för relationen Israel – Sverige har skett trots att de båda länderna i grunden i sina värderingar står varandra nära. Det som förenar oss är  vår syn på mänskliga rättigheter, demokratiska värderingar och jämställdhet. Det handlar om vår gemensamma syn på människan, mångfald och miljö.Det handlar om hur vi gemensamt värderar livet högt.

Någon har sagt till mig att svenskar älskar Israel, de bara vet inte om det.

Så med allt detta sagt så finns det något att kämpa för. Men vi israelvänner måste bli mer aktiva, mer organiserade och mer politiska. Vi måste hålla utkik åt både höger och vänster och vi måste vara där för att bistå politiker med nya perspektiv.

Perspektiv på Israel är en pro-israelisk organisation som funnit sedan 2013 och som jag var med och startade. Vi har deltagit i den offentliga debatten och vi har granskat våra politikers ställningstaganden i konflikten i Mellanöstern. Vi i Perspektiv på Israel har nu bestämt oss för att vidga verksamheten och växa. Vi har redan inrättat en ungdomssektion, som ska ha hand om ungdomsverksamhet och vi gör det nu möjligt för dig att bli medlem och stödja en organisation som vill göra skillnad inom politiken.

Förra året gjorde vi ett test på hur långt vi kan nå med små resurser. Ur egen ficka betalade jag resan för två israeliska araber som kom hit för att tala med de politiska partiernas ungdomsförbund. Jag tyckte samtalen blev mycket givande. Till en början var de svenska ungdomsförbunden lite reserverade men när de väl fått träffa våra ungdomsrepresentanter så tyckte de att det var både lärorikt, intressant och trevligt att höra ett pro-israeliskt perspektiv från de minoriteter i Israel som propalestinska grupper anklagar Israel för att diskriminera. Nu kom sanningen istället fram från två målmedvetna israeliska ungdomar med skinn på näsan som vågade vara raka i sin dialog och som vände upp och ner på både den fördomsfulla bilden av araber och den fördomsfulla pro-palestinska bilden av Israel som dominerar i Sverige. Israel gjordes rättvisa. Vi höll också en välbesökt och historisk demonstration för Israel och mot terrorism. Det är ett minne för  livet som jag kommer att bära med mig länge.

Detta var dock bara ett gruskorn i öknen av vad vi faktiskt skulle kunna göra med en stark medlemskår bakom oss och med ordentliga resurser.

Och ordentlig skillnad kan vi bara göra om vi visar upp att vi är många som står bakom en pro-israelilsk hållning. Politiker behöver veta att när de tar ställning för Israel så har de stöd bland folket hos en organisation med en stark medlemskår. Tar de ställning mot Israel så vet de också att det finns en folkrörelse mot ett sådant ställningstagande.

Det är i organisationer på gräsrotsnivå som propalestinska krafter lyckats få ett övertag inom politiken och skapat en opinion för sin sak som har sträckt sig över blockgränserna och orsakat mycket av det jag nämnt  i det första stycket i detta blogginlägg. Israelvänner har saknat kraftfulla organisationer som varit politiskt alerta i den utsträckning som krävs för att motarbeta den utveckling som skett och därmed har man inte kunnat bidra  heller till att stärka Israels ställning.

Det propalestinska perspektivet på Israel har nästan cementerats i svensk politik trots att de flesta politiker innerst inne vet att Israel står dem närmare än ”Palestina” värderingsmässigt. Men om ingen med styrka kan påminna dem om detta vinner det pro-palestinska perspektivet totalt vilket innebär att relationerna  Sverige-Israel ytterligare försämras och att Sverige på sikt riskerar att lämna sina grundläggande demokratiska värderingar.

Därför behövs du och jag och alla andra. Ensam är inte stark.Tillsammans gör vi skillnad. Det är inte bara klichéer. Nu är det färdigfikat!

Tobias Petersson

talesperson för Perspektiv på Israel

 

http://perspektivpaisrael.se/stod-ppi-support-ppi.html

Från PPI:s hemsida:

Hur blir jag medlem?

Sänd oss en ansökan via mail, ange för- och efternamn, personnummer och lite kort om varför du vill bli medlem.

Maila oss på member@perspektivpaisrael.se 

Medlemskapet kostar 50 kronor. Du får ett ”life-time” medlemskap.När du skickar din medlemsansökan får du tillbaka mail från oss med instruktion för hur inbetalningen sker till vårt postgiro. Ditt medlemskap innebär möjligheten att stödja en verksamhet som på allvar vill ta tag i den politiska debatten i Sverige. Medlemsavgiften kommer att användas för alla våra aktiviteter för framtiden såsom demonstrationer, opinionsbildande verksamheter bland politiker och det viktiga arbetet att föra debatten på gymnasieskolor och universitet.

Politiker som tar emot krimskrams från den palestinska myndigheten hör inte framtiden till

Palestinska presidenten med jordanskt  medborgarskap, Mahmoud Abbas, kom, gav avdankade politiker lite krimskrams och tog med sig en halv miljard  kronor mer i bistånd till sin korrupta myndighet. Dagen efter var det dags för utrikespolitisk debatt i riksdagen. Konstigt nog passerade  Abbas besök nästan obemärkt förbi i debatten även om SD:s  Julia Kronlid försökte pressa utrikesminister Margot Wallström på om hon när hon mött Abbas hade förmått honom att sluta upp med att betala ut löner till dömda terrorister som begått terrordåd i Israel. Men inget svar på detta kom förstås från Wallström som säkerligen är mycket väl underrättad om att utbetalningarna sker. Att förmå Abbas eller hans myndighet att ändra på sig har väl bedömts vara bortkastad tid. Däremot ser man inget rimligt alternativ till Abbas och därför låter man honom och myndigheten hållas trots  korruption och antisemitism i myndighetens institutioner och media.

De flesta västerländska politiker anser nog att Fatah är bättre än Hamas som i sina stadgar har som mål att utplåna staten Israel. Fatah däremot har officiellt tvåstatslösningen som mål, något man vill associeras med i EU, USA och bland övriga länder som man får bistånd från. Men verkligheten ser annorlunda ut när man studerar myndighetens ambassader, skolor och media. Då finns inte Israel med på kartor.Israel är helt utraderat. Judendomens anknytning till området ges inte heller plats i undervisningen. Västerlandet håller också förgäves Abbas och Fatah om ryggen. President Abbas har nämligen inte stöd hos sitt folk idag. 53% av hans befolkning skulle vilja se Hamas ledare Ismail Haniyeh som president istället för Abbas visar en undersökning som publicerades i januari i år. Och detta resultat återkommer gång efter gång i undersökningar.  Wallströms ”inge hopp” till de unga i Israel och Palestina  som inte vill se mer våld klingar rätt falskt med facit i hand,  då det tyvärr är våldets väg som det palestinska folket fortsatt söker, trots att Sverige erkänt Palestina som stat. 41.9% av den palestinska befolkningen anser att terrorismens våld leder till bildandet av en palestinsk stat, endast 25,6% tror på att förhandlingar är rätt väg dit.

Omvärlden vill dock inte se våldet få makt och har terrorlistat Hamas. Det innebär att EU inte har kontakter med Hamas. Inte heller Sverige har någon sådan kontakt påstod Stefan Löfven på presskonferens med Abbas. Men med deras enhetsregering har man kontakt och nu avslöjas det att till och med en högt uppsatt riksdagspolitiker har fört samtal med representanter för Hamas. Det var i veckans utrikespolitiska debatt som Hans Linde som sitter i utrikesutskottet för Vänsterpartiet avslöjade sina kontakter.

Utrikesutskottet arbetar med förslag till riksdagsbeslut när det gäller utrikespolitik inklusive utvecklingsbistånd. Att en person som sitter i utrikesutskottet har kontakter med Hamas är uppseendeväckande och upprörande. Det innebär att terrorister i klass med IS-jihadister har haft möjlighet att tala med en ledamot i en av de viktigaste politiska instanserna i Sverige.

Men om detta teg media, bland annat SVT Forum som ägnade sig en hel timme åt att analysera den utrikespolitiska debatten.

Lycktligtvis kommer verkligheten snart ifatt våra politiker. Då gäller det att vara den politiker som tar avstånd från terrorister istället för att vara den som talar med dem. Då gäller det att vara den politiker som kritiserar den palestinska myndigheten för att den sprider antisemitism, israelfobi, belönar terrorism och behandlar sina minoriteter illa istället för att vara den som tiger om det. Då gäller det att vara den politiker som kräver något av den palestinska myndigheten och ställer ultimatum till Abbas istället för att vara den som klipper band med honom och tar emot krimskramspriser från honom.

Detta är en kamp mellan de som går korruptionen till mötes eller kanske redan är en del av den och de politiker som söker kunskap och förnuft. Därför är Israel-Palestina-frågan så mycket större än bara en konflikt i en annan världsdel. Denna fråga delar in politiker i vilka som är dugliga att leda landet Sverige och vilka som inte bör närma sig maktens korridorer.

Framtiden hör till de politiker som vågar stå upp för demokratin och på allvar enbart söker partners hos demokratiska krafter istället för hos ”moderata” krafter.

 

 

Jag skriver på Nyheter24 om Abbas besök

Jag skriver på Nyheter24:

”Utrikesminister Margot Wallström har lovat att ställa krav på palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas när hon och statsminister Stefan Löfven träffar honom i veckan.

Jag uppmanar utrikesministern att kräva av Abbas och den nya enhetsregeringen att de ska reformera sin lagstiftning för HBT-personer genom att avkriminalisera homosexualitet i Gaza och ge HBT-personer rättigheter och skydd i lagstiftningen. Dessutom bör den svenska regeringen kräva att den väldokumenterade antisemitismen i myndigheten som Sverige är storfinansiär av upphör.

Men även svensk media kan och bör sätta press på Abbas gällande dessa viktiga reformer när han kommer hit. Behandlingen av homosexuella i den palestinska myndigheten har alltid varit usel och förbisedd av svenska regeringar, propalestinska organisationer och svensk media. Samkönade sexuella handlingar är kriminaliserade i Gaza som officiellt lyder under gammal brittisk lagstiftning sedan Brittiska Palestinamandatets tid, medan den palestinska myndigheten på Västbanken går efter en jordansk lagstiftning (då Västbanken tidigare var ockuperad av Jordanien) som inte kriminaliserar samkönat umgänge men inte heller ger skydd åt HBT-personer. HBT-personers rättigheter har också svårt att förbättras då palestinska HBT-organisationer bara kan verka i Israel av säkerhetsskäl. Risken att drabbas av hedersrelaterat våld är hög för homosexuella i både Gaza och på Västbanken. Attityderna till HBT-personer är mycket negativa och bara 4% av befolkningen i de palestinska områdena anser att homosexualitet bör accepteras, enligt en undersökning utförd 2013 av tankesmedjan Pew Research Center. Det är självklart svårt som HBT-person att leva i ett sådant samhälle. HBT-personer måste ständigt leva i en lögn eller välja att fly. Några lyckliga få har lyckats ta sig till länder som Sverige. Det är väldigt viktigt att poängtera att de inte flyr från krig med Israel utan från den palestinska myndigheten som Sverige erkänt som staten Palestina…”

Läs mer på Nyheter24:

 

http://nyheter24.se/debatt/789182-sverige-maste-satta-ner-foten-mot-homofobin-pa-gaza