Det finns nu en möjlighet att skriva historia i Mellanöstern, när ISIS kommer att bli besegrat och Irak och Syrien upphör, vilket Irak och Syrien är dömt till. Syrien och Irak hölls bara samman genom våldets, hotens och blodets diktatur. Nu hoppas kurder få en stat och assyrier hoppas på att återfå sin självständighet i ett självständigt land. Båda folken hävdar att de på historisk grund har rätt till ungefär samma område. Assyrierna vill i första hand ha Nineveslätten, en bråkdel av sitt forna rike. Det är viktigt, att europeiska stater, som tidigare svikit assyrierna, nu inte sviker dem igen.
Mellanösterns historia visar att assyrier så väl som kurder har farit illa när de inte varit självständiga. Ett annat folk, som också varit hårt utsatt i vågor var judarna, som i Irak flera gånger i historien förföljdes. I Bagdad utsattes de bland annat för pogromer 1828 och 1941. Efter att Israel utropades 1948 hängdes flera judar och våldsamma upplopp mot judar eskalerade runt 1947-1949. Judarna, med en mångtusenårig historia i Irak, flydde och de som blev kvar blev diskriminerade. Bara en självständig judisk stat blev judarnas räddning i Mellanöstern. Israel har trots sin lilla yta och stora yttre hot lyckats etablera sig som en modern, demokratisk stat skapad av det judiska folket.
Den första lasten olja har nu gått till Israel från det kurdiska självstyret i Irak, som aldrig tidigare har haft officiella diplomatiska förbindelser med den judiska staten. Detta kan innebära att en ny positiv era inleds för Mellanösterns minoriteter och att det blir slutet för det antisemitiska sekteristiska styret i Bagdad. Nu gäller det bara att islamisterna i ISIS som intagit stora delar av norra Irak och Syrien inte får behålla makten i det territorium man rövat till sig. Om ISIS faller ser kurderna ut att kräva stora landområden. Kanske kan kurder nu få en riktig demokrati där de bor i Irak och Syrien. Det är nu också viktigt att assyrier, som bor i samma områden, får ett eget territorium där de kan leva i fred med en framtida demokratisk kurdisk stat.
En riktig demokratisk stat innebär att staten omfamnar de demokratiska värderingar vi har i Europa, de vi lärt oss i Sverige, de som är universella. Om man omfamnar dessa värderingar, kan man inte förvägra varken assyrier eller kurder rätt till land. Det innebär istället att båda sidor måste kunna se att man har en rätt till land i området.
Kurder har en unik kurdisk kultur, ett unikt språk och ursprungligen en unik religion. De flesta kurder är idag sekulära sunnimuslimer. Assyrier har en unik assyrisk kultur, ett unikt språk och ursprungligen en unik religion. Assyrierna är kristna av olika inriktningar. Det är viktigt att båda folken får utvecklas och efter hundratals, om inte tusentals år äntligen få vara självständiga nationer som EU och Sverige ska välkomna till vår gemenskap av demokratiska stater.
Assyriska organisationer har krävt att assyrierna ska få en egen provins i norra Irak, Nineveslätten, som ligger strax öster om den större staden Mosul. Detta område hoppas många ska bli fröet till en assyrisk stat. Här bor maximalt runt 200 000 – 250 000 assyrier och här anser assyrierna sig ha rätt till självstyre. Det tilltänkta territoriet löper längs med östbanken av floden Tigris och är ett 4,197 kvadratkilometer stort område (motsvarande Gästriklands yta) med gräns mot det kurdiska självstyret (Irakiska Kurdistan) i öst. I omgivningen ligger ruinerna av det gamla Nineve som var centrum i det forna Assyriska riket, som föll i ockupanters händer 612 f Kr. Sedan dess har det assyriska folket varit ett folk utan eget land även om perioder av mer eller mindre frihet förekommit under olika härskare och olika imperium på olika platser i regionen.
En period som var särskilt svår att leva under var under osmanernas styre. Mot slutet av denna period utspelades en händelse som påverkat det assyriska folket på ett förödande vis. Osmanernas väldiga krig mot europeiska stater krävde mer och mer ekonomiska resurser, som osmanerna fick in genom skatt från dhimmis. Som dhimmi var man i det islamiska samhället ”skyddad” om man var jude eller kristen, om man betalade den särskilda dhimmi-skatten men man var inte heller tillåten att försvara sig. Dhimmi-statusen innebar också en rad andra restriktioner och särskilda regler för kristna och judar. Man kan likna det vid apartheidlagar. Assyrierna, armenierna och judarna var de som fick stå för osmanernas eskalerande utgifter för krig.
Assyrierna valde att göra uppror och gav sig in i osmanska turkarnas krig mot Europa men på Englands och Frankrikes sida. Många assyrier stred också för britterna i det som kom att bli dagens Israel och befriade på så sätt området från det osmanska riket. Sedan kunde judisk immigration på allvar ta fart, vilket var en av förutsättningarna för att en judisk stat åter skulle kunna ta form.
För sin allians med engelsmännen och fransmännen straffades assyrierna hårt av de osmanska turkarna. Deras uppror blev nu en förevändning för härskarfolket att etniskt rensa sitt imperium från kristna folk. De kristna kuvades och utplånades nästan helt. Den etniska rensningen, går under benämningen Seyfo (”Svärd”). Det var ett folkmord som påbörjades 1914 och höll på till 1925 mot kristna assyrier, armenier, greker och även en del judar. Assyrier, som jag talat med och som jobbar för assyriska människorättsorganisationer, säger att runt 75% av assyriernas befolkning kan ha mördats, i siffror talar man om runt 750 000 assyriska offer. Folkmordet utfördes av osmanerna och av en del sunnitiska kurder i det osmanska riket.
Folkmordet Seyfo är en del av det assyriska folkets kollektiva minne som ständigt gör sig påmint. De som lever är alla ättlingar till överlevare, som har kunnat berätta till sina barn och barnbarn om den hemska folkmordet.
Som tack för sitt stöd till västmakterna lovades assyrierna självständighet. Men de fagra löftena infriades aldrig av västmakterna när det osmanska riket delades upp av dessa. Istället kan det uppfattas som om britterna indirekt stödde folkmord på assyrierna 1933 kort efter att Irak blivit självständigt. Den irakiska armén gick till angrepp mot assyrierna och plundring av assyriska samhällen och avrättningar av tusentals oskyldiga assyrier förekom. Fransmännen nekade assyrierna asyl i sitt mandat i Syrien och England, som hade militär närvaro i Irak och därmed visst militärt ansvar upphörde att kräva rättvisa för assyrierna. England och Frankrike har all anledning att stödja assyrisk självständighet idag och inte göra om sina historiska misstag i Mellanöstern. Europa är skyldigt att inte låta det ske igen. Ändå sker det idag. Massflykten är stor och de som lever kvar lever i fruktan.
Ett självständigt Assyrien bör vara en angelägen fråga även för Sverige och för Sveriges folkvalda. Assyrier som flytt i olika vågor från Mellanöstern har blivit våra medborgare. Idag bor ungefär 120 000 assyrier här i Sverige. Dessa har under generationer bidragit till det svenska samhällets ekonomi och välfärd. Svenska partiers stöd till en assyrisk stat har dock visat sig rätt klent. Vad jag vet har bara Folkpartiet tagit någorlunda ställning till assyrisk autonomi eller självstyre i norra Irak. Vad ställningstagandet konkret betyder är dock mer osäkert. Fler partier borde engagera sig för assyriernas rättigheter och självständighet. Men det tycks bara vara den kaotiska, korrupta och terrorglorifierande Palestinska myndigheten, som sprider judehat, som svenska politiker vill erkänna som arabstat nummer 23. Jag tror inte det är det stödet Mellanöstern behöver.
Ett nytt Mellanöstern med ny kartbild kräver nya allianser. En ny tid kan ta vid då kurder, assyrier och israeler kan utmana maktbalansen i Mellanöstern och visa att riktig demokrati kan vara möjlig även där diktatur, religiöst krig, folkmord och förtryck dominerat historien. Israel-Assyrien-Kurdistan det kan bli den nya alliansen för ett demokratiskt och säkrare Mellanöstern som kan påverka och påskynda demokratiseringen av arabvärlden på lång sikt!
Tänk om Sverige och EU kan bidra till vända den negativa trenden, som innebär att folk är på flykt från länder i denna del av världen, till att alla dessa länder blir de attraktiva, innovativa demokratiska förebilderna för framtiden! Detta kräver att man i norra Irak kan se sin nästas behov och att europeiska ledare agerar för assyriernas rätt likaväl som för kurders rätt till självstyre. Assyrierna får inte glömmas bort.
Det är dags att så fröet till ett demokratiskt Kurdistan och ett demokratiskt Assyrien. Kanske kan Mellanöstern få sin andra och tredje demokrati som båda kan bli Israels riktiga partners för fred.
TOBIAS POLITISKA RESEARCH 