Så finansierar Sverige Palestinska myndighetens terrorister

Jag har tidigare i veckan rapporterat om att Hamas studentförbund vann studentvalet på Bir Zeit-universitetet i Palestinska myndigheten(PA) och att universitetet har fostrat många terrorister.

En av universitetets studenter är Fatah-aktivisten Asrar Samrin som nyligen intervjuades av svenskfinansierade Media Development Center. 1991 sköt Samrin israelen Zvi Shaltiel Klein till döds i Samarien när han färdades i bil med sin 14-åriga dotter. Samrin greps och dömdes till livstids fängelse i Israel året därpå. Men efter att han avtjänat 22 år släpptes han och 25 andra terrorister i oktober 2013 i enlighet med Oslo-avtalet. PA:s presidenten Mahmoud Abbas  gav terroristerna ett varmt välkomnande och de hyllades som hjältar.

Samrin uttalade sig efter frisläppandet i PA:s TV-kanal. Där sa han att han och andra palestinska fångar (terrorister) inte ångrar sina terrorbrott. Den palestinska regeringen ordnade efter frigivningen ett ”avkopplande jobb”  åt Samrin som garanterar honom en stabil och fast inkomst från PA. Men redan under fängelsevistelsen betalades det ut ”lön”  till terroristen från myndigheten.

Enligt palestinsk media så betalas löner ut på mellan 390 USD till 3300 USD i månaden till terrorister i israeliska fängelser. Ju allvarligare brottet är desto mer pengar genererar detta palestinska belöningssystem, som helt klart uppmuntrar till terrorism. Pengarna kommer från PA:s allmänna budget, som Sverige och EU finansierar med miljontals kronor årligen genom att betala löner och pensioner till PA:s anställda (svenska stödet 42 miljoner kronor 2014).

Nu studerar Samrin media sedan två år tillbaka på Bir Zeit-universitetet, enligt intervjun med Media Development Center. Sverige är  sedan länge storfinansiär av Bir Zeit-universitetets medieutbildning.  Svenska biståndsmyndigheten Sida har aktuellt avtal med universitetet som innebär att Sverige finansierar medieutbildning på lärosätet för över 22 miljoner kronor (2013-2017) . Svenska skattebetalare har finansiellt hjälpt PA som betalat terroristen och mördaren Samrins ”lön” under fängelsevistelsen, betalar hans nuvarande lön och  dessutom finansierar svenska skattebetalare Samrins utbildning. Så används svenskt bistånd och det är en skandal.

Samrin har förhärligats i Fatahs propaganda här på bilden med Fatahs emblem står följande att läsa:
” 22 years i fängsligt förvar 4/8/1992
Oh du vars ögon och händer är  färgade av blod.Oroa dig inte för nattens mörker ty det ska försvinna snart. Fängelsecellen varar inte för evigt, ej heller handklovarna”

 

 

 

Israeliska journalisten Lucy Aharish utmanar israelhatarnas bild av Israel

Igår inleddes firandet av Israels 67:e nationaldag, eller Yom HaAtzmaut , Självständighetsdagen på hebreiska. Dagen firas till minne av det datum enligt den judiska kalendern då Israels förste premiärministern David Ben Gurion utropade Israel självständigt 1948 (5:e dagen i månaden Iyar år 5708 enligt judisk tideräkning). Det skedde i en väldigt anspråkslös, liten, vit bauhausbyggnad på Rotschild Boulevard 16 i Tel Aviv.

Varje år under Självständighetsdagen hänger israeler ut israeliska flaggor utanför sina fönster och längs balkongerna.  Minst en flagga ska sitta på bilen och fladdra i vinden, när familjen ska ta sig en tur in till Tel Aviv för att fira Israels återfödelse som modern stat i det judiska hemlandet. Varje år får också kända och särskilt utvalda medborgare vara med och tända Självständighetselden på Har Herzl i huvudstaden Jerusalem.

I år var Lucy Aharish en av de som fick äran att tända elden. Hon är israelisk arab och född i Nasaret. Aharish är utbildad journalist och jobbar på den relativt nya israeliska TV-kanalen i24 News, där hon leder ett populärt engelskspråkigt debattprogram. I sitt program ställer Aharish de ärliga och tuffa frågorna få västmedier ställer. En debatt hon ledde handlade om judars rätt att få be på Tempelberget. Området är helig plats för judarna, samtidigt som det enligt muslimer är heligt på grund av Al Aqsa-moskén som finns där. I programmet debatterar rabbinen Yehuda Glick och Bashar Iraqi, politisk rådgivare till en arabisk politiker från israeliska vänsterpartiet Meretz. Glick hävdar att det handlar om jämställdhet att även judar ska få be på platsen, medan Iraqi hävdar att det är en provokation. Aharish vänder sig under debatten till Iraqi och säger ”Vi båda är muslimer. Jag förstår inte varför, enligt islam, det inte är ok att judar ber på Tempelberget”. Aharish har  även intervjuat Mosab Hassan Yousef, ”Son of Hamas”. Yousef är son till en mäktig Hamas-ledare men valde att inte följa i faderns fotspår. Istället började han hjälpa Israel med underättelseinformation för att förhindra terrorism.

Bara i Israel i hela Mellanöstern kan araber som Aharish, Yousef och Iraqi mötas i ett demokratiskt samtal och fullt ut använda sin yttrandefrihet. Om detta talas det tyst om i svensk media.

Aharish har liksom så många andra israeler blivit offer för Hamas terror. När hon var sex år gammal och familjen var på väg till Gaza för att handla träffades deras bil av en av Hamas brandbomber. Den islamistiska terrorn drabbar alla.Om det talas det också tyst om i svensk media.

Aharish är journalisten som utmanar den allmänt anti-israeliska bilden av Israel i svensk media. Igår tände hon den israeliska självständighetselden med orden:

Jag är Lucy Aharish, dotter till Salwa och Maarouf, Syster till Saida och Suzanne. Jag är hedrad att tända från denna fackla för Israels 67:e Självständighetsdag. För att hedra alla människor överallt. För de som inte tappat sitt hopp om fred, och för barnen, fulla av oskuldsfullhet, som bor på denna jord. Vi har lovat dem tidigt och denna kväll en bättre framtid. För alla de som inte är med oss längre och som blev offer för grundlöst hat från de som har glömt att vi alla är födda i avbilden av en gud. För mizracherna och ashkenazerna, religiösa och sekulära, araber och judar, barn av detta moderland som påminner oss om att vi inte har något annat land. För oss israeler,  för människosläktet, och till staten Israels ära.”

 

 

 

Hamas won elections at Swedish funded terror university

Terroristoganisationen Hamas vann valet på universitet Sverige finansierar.

The Islamist terrorist organisation Hamas’s student union yesterday won the elections to the student council at the prestigious Bir Zeit University by 3,400 votes resulting in 26 seats. Fatahs student union won 19 seats, by 2545 votes.The Bir Zeit University nearby the Palestinian Authority’s capital city of Ramallah offers undergraduate, graduate, and postgraduate degrees through its nine faculties. Sweden is currently funding a Media Development project at the university for over 22 million Swedish Krona. Hamas’s victory in the student elections however reveals, that there is another less flattering side of the university. It is the academic soil which breeds terrorists.

Issa Karake formerly minister of prisoners affairs (Minister of those who have carried out acts of terror against Israelis) in the Palestinian Authority said, when he in 2012 gave a speech at Bir Zeit University, that the university’s campus, instructions and lectures have graduated commanders and fighters as well as Martyrs and prisoners.

Marwan Bargouti is one of the most notorious terrorists who have graduated from the Bir Zeit university. He is serving five life sentences for three terror attacks that killed a total of five people in Israel.

The Swedish minister of Foreign Affairs, Margot Wallstrom, said in her hearings in front of the Committee on the Constitution a week ago, that the recognition of Palestine was a move aimed at supporting the moderate and peaceful forces in Palestine. But it is the most extreme terrorist forces that triumphed in yesterday’s election at the Swedish-funded terror university. Today it is hard to see how the recognition of Palestine nor the Swedish funding of the university have supported moderate and democratic forces there. Instead it gives us a clue of the outcome of future parliamentarian elections in the PA.

Hamas vann valet på svenskfinansierade terroruniversitetet

Terroristorganisationen Hamas vann valet på universitet Sverige finansierar.

Den islamistiska terroristorganisationen Hamas studentförbund vann ikväll valet till studentrådet på det prestigefyllda Bir Zeit-universitetet med 3400 röster resulterande i 26 platser. Fatahs studentförbund vann 19 platser, med 2545 röster. Bir Zeit-universitetet strax utanför Palestinska myndighetens huvudstad Ramallah har gjort sig känt för sina utbildningar inom till exempel medieutveckling. Just nu finansierar Sverige medieprojekt på lärosätet för över 22 miljoner kronor. Hamas seger i studentvalet visar dock att det finns en annan mindre smickrande sida av universitetet. Det har nämligen varit den jordmån från vilken terrorister odlats.

Issa Karake som tidigare var fängelseminister (minister för de som utfört terrordåd mot israeler) i Palestinska myndigheten sade när han 2012 höll ett tal på Bir Zeit-universitetet, att lärosätets campus, instruktioner och lektioner har resulterat i examen för krigare och att martyrer och fångar börjat sin bana i universitetet klassrum.

Marwan Bargouti är en av de mest ökända terrorister som gått på universitetet. Han avtjänar 5 livstidsdomar för tre terrorattentat som dödade totalt fem personer i Israel.

Margot Wallström sade i sitt KU-förhör för en vecka sedan, att erkännandet av Palestina skulle inge hopp till de moderata och fredliga krafterna i Palestina. Men det är de allra mest extrema terrorkrafterna som segrat i dagens val på det svenskfinansierade terrorns universitet. Det är ikväll svårt att se att erkännandet av Palestina gynnat varken moderata eller demokratiska krafter där. Hamas sägs dela ut godis.

 

Wallström avslöjar hbtq-frågornas plats på dagordningen

 

Moderaternas utrikespolitiska talesperson Karin Enström har i förra veckan ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Margot Wallström om hur hbtq-frågor tagits upp under palestinske president Mahmoud Abbas besök i Sverige. Bakgrunden till frågan är de brister på hbtq-rättigheter som råder i Palestinska myndigheten. Den rödgröna regeringen har dessutom  lovat att ställa mer krav på mänskliga rättigheter i och med att man erkände Palestina som stat. Wallström gav så igår besked om hur hon har  prioriterat hbtq-frågor i samtal med den Palestinska myndigheten.  Här nedan kursivt finns Wallströms svar  som jag analyserar:

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:417 av Karin Enström (M) Situationen för hbtq-personer i Palestina

Karin Enström har frågat mig hur hbtq-frågor togs upp under president Abbas besök i Sverige den 10 februari och hur regeringen vidare tänker

ta upp hbtq-frågor med den Palestinska myndigheten.

Jag delar frågeställarens bedömning att situationen för hbtq-personer behöver förbättras i Palestina. Under president Abbas besök ställde regeringen tydliga krav om förväntningarna på Palestinas regering och vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna, där hbtq-personers rättigheter ingår. Vi var överens om kvarvarande stora utmaningar, behovet av fortsatta reformer liksom om fortsatt dialog.

Wallström ger inte svar på om hbtq-rättigheter faktiskt diskuterades med Abbas. Längre fram i Wallströms svar blir det mer och mer tydligt att hbtq-frågorna förmodligen inte har tagits upp. Wallström skriver:

Hbtq-frågor är ett av de områden som står på dagordningen för Sveriges bilaterala dialog med Palestina. Efter att Sverige erkänt Staten Palestina, upprättat diplomatiska förbindeler och efter att Palestina nu öppnat en ambassad i Stockholm kan denna dialog fördjupas.

Att frågorna ”står på dagordningen” betyder att dessa frågor ännu inte nämnts för president Mahmoud Abbas och Palestinska myndigheten. Frågor som man tagit upp på ett möte står nämligen inte kvar på dagordningen. De är avklarade. Om frågorna verkligen hade tagits upp av utrikesministern under mötet, så kunde man förväntat sig ett tydligt svar till riksdagen i stil med följande formulering:”Hbtq-frågor är ett av de områden som avklarades i mötet med Abbas.” På detta besked skulle sedan följa en redogörelse för de konkreta och specifika krav Wallström ställt till Abbas på området.

Men kraven saknas. Om det nu hade varit så att hbtq-rättigheter hade diskuterats mellan Wallström och Abbas, varför får vi då inte veta vilka kraven var? Överlag vilka krav ställdes? Wallström passar på att ge besked på konkreta krav. Vidare säger inte Wallström att det är samtalen kring hbtq-frågor, som kan fördjupas genom att Palestina fått en ambassad i Sverige, utan enbart Sveriges bilaterala dialog. På slutet av Wallströms brev får vi  så veta vilken status hbtq-frågor har i den svenska utrikespolitiken:

Genom insatser för demokrati, statsbyggande och mänskliga rättigheter inom det bilaterala biståndet till Palestina bidrar Sverige i förlängningen också till att stärka arbetet för hbtq-personers rättigheter i Palestina.

Stockholm den 21 april 2015

Margot Wallström

Därmed har Wallström visat oss var på dagordningen hbtq-personers rättigheter står. De står sist.

 

Medan Medelhavet förvandlas till en grav

Om du vill få din debattartikel publicerad, lyd ett råd: Undvik att skriva om biståndspolitik.

Emellertid är jag riktigt dålig på att följa rådet själv och skriver mycket om Sveriges biståndspolitik. Därför blir följaktligen inte mina artiklar så ofta publicerade.

Men jag kräver att bli hörd och läst. Inte för att jag är så fantastisk, utan för att jag har något viktigt att förmedla. Medan tusentals människor hamnat på Medelhavets botten under flykt undan odemokratiska regimer som fördelar samhällets resurser ojämnt, så har svenskt bistånd fortsatt lika ojämnt gynna dessa odemokratiska regimer som människor flyr från. Hur mycket ägnar sig politiker, medier och ”experter” åt att reflektera över detta?

Marginellt.

Sveriges biståndspolitik borde vara ett prioriterat område att granska och debattera. Men det är det inte. Det är svårt att veta varför det blivit så. Du får gärna skriva till mig om du råkar veta varför.

Det som framför allt intresserar mig att debattera är frågan varför vi aldrig får se demokrati i Palestinska myndigheten, Afghanistan eller Somalia? De toppar nämligen listan över länder Sverige har gett bistånd till i decennier. De toppar också fortfarande områdena med mest konflikter som folk flyr från. Är det inte dags att vi ställer oss själva frågan om vi varit framgångsrika i att skapa demokrati med biståndet? Har vi lyckats få ett slut på massflykten från konflikter och odemokratiska regimer med biståndet eller har konflikter och odemokratiska regimer istället bevarats på många platser på grund av det?

Detta vill jag debattera men får oftast inte. Jag vill inte minst tala om det för offrens skull. Offren för en usel svensk utrikes- och biståndspolitik ligger på Medelhavets botten, besjungs i israeliska sånger till minne av terrorns offer och visas upp med bilder och namn i assyriernas och kurdernas demonstrationer mot ISIS-terrorn.  Och fler lär de bli så länge vi inte får tala om de verkliga orsakerna till detta.

Politiker i Tobias Tankar: Karin Enström (M)

Foto: Riksdagsförvaltningens webbtv

Moderata riksdagsledamoten Karin Enströms agerande gällande HBTQ-rättigheter har positivt överraskat mig. Just nu är Enström en av de mest progressiva krafterna i riksdagen. År ut och år in har vi matats med att det är ”Vänstern och de gröna”, som är de progressiva krafterna för HBTQ-rättigheter. Men icke sa nicke. De HBTQ-vänliga slagorden har falnat och Rödgröna är bara HBTQ-vänliga när det passar dem. När det inte stör eller kan väcka anstöt ute i världen! Nu går Alliansen framåt i HBTQ-frågor och så har det varit länge.

Rödgrön politik är inte alltid vad den synes vara i färglada prideparader. Så fort det handlar om RIKTIGA mänskliga rättigheter i  regioner med stor brist på dessa, som i Mellanöstern då är det så tyst så tyst från rödgröna. Miljöpartiet hörs överhuvudtaget inte i debatten om HBTQ-rättigheter och bistånd. Västerpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde (V)  har gjort några försök att få Vänsterpartiet att framstå som HBTQ-vänligt. Men när man hör vad Vänsterpartiet har för mager HBTQ-politik då slår man sig för pannan. Hans Linde har talat i riksdagen om att HBTQ-personer i biståndsländer inte ber om mycket. Han nämner exempel som att få lite pengar till att hyra en lokal eller att få hjälp med att gömma undan hotade HBTQ-personer.

Är DET allt Vänsterpartiet har att erbjuda? Det är uselt.Riktigt uruselt! Det är SKANDAL!

Därför är jag glad att Karin Enström både i EU-nämnden och i sitt övriga arbete i riksdagen tagit initiativ för att ställa krav på biståndsmottagande homofoba myndigheter som den Palestinska myndigheten att förbättra situationen för förföljda homosexuella. Den Palestinska myndigheten sitter  i praktiken med två lagstiftningar för HBTQ-personer. En jordansk lagstiftning i Ramallah i Judeen och Samarien (Västbanken), som inte kriminaliserar homosexuella handlingar och en i Gaza där det råder fängelsestraff för dessa handlingar. Men både i Ramallah och i Gaza är det svårt att vara gay. Många HBTQ-personer flyr till Europa. En del har förstående föräldrar som vet att deras barn inte kan klara sig i det palestinska samhället och de skickas iväg  Andra måste fly även sin familj.

Under 20 år av stöd till den Palestinska myndigheten har inga biståndsarbetare tänkt på HBTQ-personer i det område som fått miljarder efter miljarder av svenska skattepengar.Våra rättigheter har inte varit viktiga för varken människorrättskämpar eller svenska myndigheter utanför Sverige. Våra rättigheter har inte varit värda krav. Politikerna har hycklat. De går i prideparaden här i Sverige men bryr sig inte nämnvärt om de som borde få gå med men som aldrig får gå i en prideparad utan måste sitta i fängelse, få kroppsstraff eller mördas för att de inte är heterosexuella. Majoriteten av Sveriges politiker har svikit homosexuellas rättigheter internationellt. Vi är bara värda småpengar till någon tillfällig lokal medan homofoba regimer levt gott på att inte behöva utveckla demokrati och välfärd där HBTQ-rättigheter ingår. Sverige och EU fixar ju det allra nödvändigaste eller satsar miljoner på utländska universitet där rasism förekommer. För det svenska biståndet har  inte som krav på mottagande institutioner och organisationer  att de ska ta avstånd från rasism, antisemitism och homofobi. Det är en skandal att krav inte har ställts för att få bistånd!

Förhoppningsvis kan vi få en debatt i samhället om att ställa vettiga krav på de länder vi ger till att de ger något tillbaka till sin befolkning och därmed till den demokratiska världen vi vill värna. Karin Enström har börjat en vettig debatt om en sund HBTQ-vänlig utrikespolitik. Så här skriver hon i en skriftlig fråga till utrikesminister Margot Wallström:

Sverige är och ska vara ett av världens bästa länder att leva i för hbtq-personer. Det är av stor vikt att Sverige står upp hbtq-personers rättigheter särskilt i tider där länder stiftar lagar som kränker människor på grund av deras sexuella läggning. Vi är och ska vara ett föregångsland också i detta avseende.

Genom den svenska utrikes- och biståndspolitiken kan vårt land Sverige spela en viktig roll för att stärka mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Våra värderingar i hbtq-frågor bör styra hantering av biståndet. Under alliansregeringen anpassades biståndet till en rad länder för att ge starkare stöd och hjälp där hbtq-personer är särskilt utsatta. Bland annat stoppade den förra regeringen bistånd till Uganda när landet 2014 godkände en antihomolag.

Bland det första som den nuvarande regeringen beslutade om var att erkänna staten Palestina. Samtidigt lanserades UD:s Strategi för Sveriges internationella utvecklingssamarbete avseende Palestina 2015-2019. Verksamheten inom strategin förväntas bland annat att leda till stärkt demokrati, ökad jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter. Situationen för hbtq-personer i staten Palestina ser inte ljus ut och behöver kraftigt förbättras.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Hur togs hbtq-frågor upp under president Abbas besök i Sverige den 10 februari och hur tänker regeringen vidare ta upp hbtq-frågor med den palestinska myndigheten?

Låt oss bevaka frågan och aldrig nöja oss med halvdana svar!

Omläxa till både pingstpastorer och media

 

22 pingstpastorer har skapat en mindre mediestorm för att de uttryckt sig om homosexualitet. De 22 menar att praktiserande homosexualitet är en synd enligt Bibeln. De blir sedan kritiserade av andra kristna samfund, pingstvänner och media.

Jag önskar dock att det också hade varit 22 imamer, buddhistmunkar eller hinduer som hade fått debattera frågan lika öppet i media. Och jag önskar att media och troende varit lika kritiska mot alla religiösa samfund som avviker från åsikten att allas kärlek är lika mycket värd.

Men media bryr sig tyvärr inte lika mycket om vad imamer, buddhistmunkar och hinduer tycker om samkönad kärlek och sexualitet. Media är fast vid ensidig kritik av en religion: kristendom.

Debatten om allas rätt att få sitt äktenskap och sin kärlek att bli erkänd inom alla samfund måste pågå ständigt och en större mångfald av röster måste få höras.

Förbjuder då Bibeln homosexualitet? Vad säger Torah, judarnas lagskrift som kristna kallar Gamla Testamentet?

Rabbi Jacob Milgrom, professor Emeritus of Biblical Studies vid University of California, Berkeley svarar så här:

Givetvis gör den det (Tredje Mosebok) 18: 22; 20: 13), men förbudet är ytterst begränsat. För det första, är det riktat enbart till Israel, inte till andra nationer. För det andra, lagens efterlevnad är ett villkor för att få bo i det  Heliga Landet, men är irrelevant utanför (se 18: 24-30). För det tredje är det begränsat till män; Att vara lesbisk är inte förbjudet. Därför är det inkorrekt att applicera detta förbud på en universell skala.

Enligt rabbi Gershon-Steinberg-Cadill talar inte Bibeln om homosexualiteten som sådan utan om den manliga sexualiteten i kontexten av att avhålla sig från de fruktbarhetsriter som förekom och var förknippade med andra folks religioner.

”Intentionen med verserna är att förbjuda israelitiska heterosexuella mäns sexuella avgudadyrkan man på man i imitation av utförandet av kultiska kanaanitiska och egyptiska fruktbarhetstiter”

Bibeln talar aldrig ingående om den typ av kärleksrelationer som vi lever med idag. Dock talar bibeln om kärlek  Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek sjunger kung David till den fallne prins Jonatan i andra Samuelsboken.

Bakläxa för både pastorer och media med andra ord!

Tiden går ut för Wallström

Foto: Riksdagsförvaltningens webb-tv

Den 15 april går svarstiden ut för den interpellation som moderaten Carl-Oskar Bohlin ställt till utrikesminister Margot Wallström för två veckor sedan. Utrikesministern har inte lyckats svara på interpellationen i tid. Från riksdagens infotjänst har jag fått reda på att interpellationens debatt skjuts upp på obestämd tid. De svåra frågorna Bolin formulerat  i sin interpellation till utrikesministern är:

Hur bedömer utrikesministern Palestinas efterlevnad av mänskliga rättigheter, för exempelvis hbtq-personer?

Hur kommer det svenska kravställandet på Palestina med inriktning mot mänskliga rättigheter att ta sig uttryck framöver?

Man får hoppas att Wallström får tid att besvara interpellationen snart, då tiden för att svara kommer att förlängas med ytterligare två veckor. För så svårt ska det väl inte vara att svara på vilka krav på mänskliga rättigheter som utrikesministern ställer på den Palestinska myndigheten som svenska regeringen erkänt som stat.

UD:s kabinettsekreterare Karin Söder sade i EU-nämnden i höstas om HBTQ-personers rättigheter i palestinska områdena:

”Med den starka ställning som Sverige har i förhållande till den palestinska myndigheten och tjänstemannaregeringen kommer vi självklart att ta upp dessa frågor med den palestinska myndigheten och president Abbas.”

Dags att leverera resultat i så fall. Varför dröjer svar?

Regeringen sviker drömmen om Assyrien och Kurdistan

Hoppet om svenskt stöd till assyriernas välbehövliga självständighet och säkerhet på Nineveslätten grusas av utrikesminister Margot Wallströms negativa inställning till det första steget mot detta, nämligen en skyddszon i området för de som drabbats av ISIS framfart. Wallström skriver i ett skriftligt svar till kristdemokraterna Robert Halef och Sofia Damm:

”Regeringen ser inte att särskilda frizoner för olika utsatta minoriteter skulle lösa de problem som råder i Irak då sådana zoner av erfarenhet är svåra att upprätthålla.”

Men utrikesministerns svar är också en besvikelse för de som tror att regeringen stödjer ett självständigt Kurdistan. Det skriftliga svaret från Wallström avslutas nämligen med ett sammanfattande konstaterande:

”På sikt krävs det emellertid en långsiktig politisk lösning på situationen i Irak. De omtvistade områdena som utgör minoriteternas hemvist förblir en av de främsta utestående frågorna som måste lösas av irakierna själva, inom ramen för Iraks författning.

Fredlig samexistens är den väg framåt som eftersträvas av de flesta aktörer. De militära medel som krävs för att långsiktigt skydda utsatta grupper måste vara sprungna ur denna process. Sverige, tillsammans med EU och FN, gör allt för att på olika sätt stödja den.

Stockholm den 30 mars 2015

Margot Wallström”

Man kan bara tolka Wallströms svar som att Sveriges regering till varje pris vill hålla ihop ett Irak, som inte går att hålla ihop. Men ISIS framgångar i sunni-dominerade områden av Irak och landets historia av etnisk rensning av judar, assyrier och kurder borde vara tecken nog för regeringen att inse att Irak varken kan eller bör hållas ihop. Sverige borde stödja direkta, militära insatser mot ISIS och bildandet av ett helt självständigt demokratiskt Assyrien och ett helt självständigt demokratiskt Kurdistan.

Irak och dess granne Syrien har fallit samman i inbördeskrig för att dessa länder aldrig har haft en demokratisk värdegrund att stå på och aldrig har varit naturliga enheter. Gränserna drogs av européerna när det osmanska imperiet föll. Assyrier och kurder som redan tidigt hade anspråk på självständighet kördes fullständigt över när britter och fransmän ritade kartan. Demokrati och minoriteters rättigheter var då, liksom nu idag dessvärre, inte en prioriterad fråga för politikerna. Syriens och Iraks befolkning bestod av sekulära muslimer, islamister och olika etniska och religiösa minoriteter, det vill säga i huvudsak assyrier, kurder och judar. I västvärlden har det rått en falsk bild av en mångreligiös harmoni i Syrien och Irak. I verkligheten rådde diktatur där de etniska och religiösa minoriteternas nationella drömmar om självständighet förtrycktes. Våldsbejakande islamister hölls i schack med hjälp av massiv övervakning och stark säkerhetsapparat.

Det är beklagligt att den svenska regeringen hellre vill behålla den ordning som skapades i Mellanöstern av västerländska kolonialmakter än att stödja demokrati, förtryckta minoriteters nationella självständighet och framväxten av demokratisk värdegrund i Tvåflodslandet.

Men nationalstaten som idé är i princip död för de flesta svenska politiker. Vad en nationalstat betyder för hotade minoriteter från Mellanöstern tycks de ha svårt att förstå. Som det ser ut nu så kommer svenska politiker varken stödja ett självständigt Assyrien eller ett självständigt Kurdistan inom den närmaste tiden. Rödgröna regeringen vill egentligen inte befatta sig med frågan om självstyre då de tycker frågan ska skötas i enlighet med den irakiska författningen. De enda partierna som i riksdagen drivit frågan aktivt om självstyre och skyddszon för assyrier och kurder är Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Stödet för självstyre för hotade minoriteter i Mellanöstern är alltså inte stort i riksdagen. Hur har då det ekonomiska stödet till nödställda sett ut? Wallström skriver i sitt brev att Sverige under 2014 betalade ut 203 miljoner kronor i humanitärt bistånd till områdets nödställda. Detta kan jämföras med höjningen av biståndet till den Palestinska myndigheten med 500 miljoner till totalt 1,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Då framstår stödet till Tvåflodlandets nödställda som ynkligt.

 

Svenska politiker önskar multi-etniska Irak och Syrien tillbaka på kartan. Och det är ju helt i linje med deras experiment just nu med en egen variant av Irak: det gränslösa Sverige. Svenska politiker försöker skapa ett samhälle där allt från HBTQ-rörelsens mänskliga rättigheter till islamistpartier som Hizb Ut Tahrirs krav på samhället ska  samexistera. Fast de vet inte hur. Deras experiment är lika mycket dömt till undergång som britternas experiment med  Jumhuriyyat al-‘Iraq.